Kanske lika bra

I lördags morse blev jag glatt överraskad när matte och husse faktiskt väckte mig. Det vanliga är tvärtom. Jag hade ju klagat på deras ovilja att vakna och stiga upp i en vettig tid. Hade de äntligen insett det riktiga i min åsikt?

Fast något skumt var det. Bara husse åt frukost. Sedan sa han hejdå till matte och mig, och jag såg honom försvinna med den där bilen som stått här sedan han kom i början av sommaren. Nu skulle den och husse tillbaka till norra landet. Det var ju inget kul att tassa hej då till husse. Dessutom hade jag inte fått min frukost ännu. Nästan lika illa.

Numera tassar jag inte ut förrän jag fått åtminstone litet av blötmaten som jag får till frukost. Fast jag tar bara och provsmakar litet i första omgången. Slickar såsen, och får god smak i munnen. Efter det har jag affärer av privat natur att uträtta utomhus. Sedan de är avklarade, och jag gjort en första sväng runt Mitt Område, lägger jag mig på trappan och inväntar dörröppning. Det är då det är dags för min riktiga frukost. Allt blötmat jag lämnade förut, mmmm, så gott den smakar! 

I söndags blev det ingen tidig väckning. Inte i morse heller. Men kanske är det lika bra. I alla fall om tidiga väckningar innebär tassa adjö.