"Katter är väldigt stresskänsliga" sade en, som tydligen var vettis. Det får mig att fundera. Vad är stresskänslig för något? Att man inte gillar att flytta? Eller att möblerna i ens hus dras runt, och ställs på andra platser än de ska vara? Kanske att det kommer en skällis och invaderar ens hem? Om man inte uppskattar sådana saker, utan protesterar med de medel man har tillgängliga, innebär det att man är stresskänslig?
Jag anser, att man i så fall är klok och reagerar väldigt sunt. Det är väl självklart, att man mår bäst, när man har ordning och reda omkring sig? När människor då stör de rutiner man mödosamt byggt upp, är det väl alldeles som det ska, att man jamar ifrån om det? Det är inte känslighet, det betyder bara att man är frisk i knoppen! Eller hur?
 |
| Stresskänslig? |
Inlägg
Injamar med det. Dessutom är det ju rätt sällan någon frågar OSS om råd innan de flyttar runt, släpper in skällisar och minisar och annat.
SvaraRaderaHade vi fått ge våra jam på saken innan de börjar hade vi kanske haft lättare för att acceptera nya saker.
Nosgos
NEA: Rätt sällan? Aldrig tycker jag stämmer bättre. Vi har tydliga demokratiproblem i våra hem. Frågan är vad vi kan göra åt det?
SvaraRaderaKatter är inte stresskänsliga alls. *putt. Vi är förståndiga bytesdjur. Om omgivningen förändras, så är vi i fara. Om vi inte förändrar omgivningen själva, vill säga. Då har vi skoj. Att sånt skall vara så förjamat svårt för människor att fatta! Människor ÄR det mest korkade djuret på planeten - de hade aldrig överlevt utan oss! *skakar på huvudena
SvaraRaderatassen, nosgos å sånt
Maurice & Kajsa
MAURICE och KAJSA: Visst är människorna de mest korkade! Allt skulle varit mycket bättre utan deras närvaro. Nu är det som det är, så vi får försöka påverka dem i rätt riktning så gott det går.
SvaraRaderaDu har så rätt, så rätt, Gustav! Ordet stresskänslig är förbjudet här hemma, för vår matte anser precis som du att det bara är sunt att reagera mot onaturliga påfrestningar. Även människor som blir sjuka av samhällets krav anser matte är sunda, för det är inte bra att leva som människor tvingas leva nuför tiden, säger hon. Förresten tycker hon att vi katter är goda föredömen hur man borde leva!
SvaraRaderaTass från Imma, abbemissa.
Du har så rätt så, precis som vanligt. Hur kan man kalla våra sunda reaktioner för att vara stresskänsliga? Hmpf!
SvaraRaderaVrålsnygg bild på dig förresten. Man verkligen ser hur du njuter.
KLOSTERKATTERNA: Vilken särdeles klok matte ni har! Och visst är vi föredömen på alla sätt. Konstigt att det inte har uppmärksammats mer?
SvaraRaderaSIPPO: Sunda reaktioner...exakt på spiken eller vad det heter?
SvaraRaderaTackar, tackar, visst smälter jag liksom ihop med det torra gräset? Knappt jag syns...
Mjau, man riskerar ständigt att KATTegoriseras som ett överkänsligt nervvrak på totalt felaktiga grunder. Det värsta jag vet är rastlösa typer som aldrig kan vara stilla.
SvaraRaderaTassklappar
PS Matte håller med om allt vi jamar.
Ja, man kan verkligen fråga sig var gränsen mellan stress och ordning och reda går. Om man blir utkastad från sitt hem, då blir man stressad tror jag. Om nån flyttar runt möbler i ens hem, då är man frisk i knoppen om man reagerar. Konstigare är det väl inte? Lilja.
SvaraRaderaGUNILLA och FRASSE: Man får tänka som så, att människorna bara verkar kunna se allt ur sin begränsade synvinkel. Därför får man försöka ha överseende. Så gott det går...
SvaraRaderaKATTSON/LILJA: Om man blir utkastad från sitt hem...då blir man naturligtvis JÄTTESTRESSAD, jag kan knappt tänka mig något hemskare. Det behöver man minsann inte vara särskilt känslig för att fatta. Uschjam, det gör ont att tänka på dig och alla andra stackare som råkat ut för det.
SvaraRaderaDet är väl självklart att sakerna ska vara på sin vanliga plats och helst ska ens tvåbeningar vara hemma också. Vi injamar med dig!" Nosbuff
SvaraRaderaDUI och DECO: Bra jamat! Det där med tvåbeningarna är nog så viktigt!
SvaraRaderaKloka åsikter av alla ovan. *klappar tassarna* När kommer det ett radioprogram som tar upp människo-olater? Som att resa bort, flytta på favvomöblerna så att de i värsta fall inte ens står i solljuset längre, stänger dörrar till spännande tillhåll och annat? Då skulle vi lyssna! Kurr och burr.
SvaraRaderaFINDUS, ISAK och RASMUS: Jag tycker att du gjorde ett viktigt påpekande där, att de skönaste möblerna ska stå i solljus. Något som våra människor är sorgligt slarviga med att tänka på. Åh, det finns så mycket att göra i vår människouppfostran!
SvaraRadera