Hur många timmar av mitt liv har jag suttit så här, väntande framför en stängd dörr? Ofta tassar jag dit och bara sätter mig, osäker på om jag verkligen vill ut? När dörren väl öppnas, kan beslutet bli ett 'nej'. Men jag sitter ändå kvar sedan, noga iakttagande dörrhandtaget, till mattes och husses förvåning?
Jag är bara beredd. Ser den här platsen som ett ställe där saker kan hända. Till exempel kan jag höra steg på trappan utanför. Sedan ringer dörrklockan. Då är jag redan på plats för att välkomna. Eller så tar någon av mina människor på skor och ytterkläder. Det gör mig förhoppningsfull, för självklart betyder det att vi ska ut på något äventyr tillsammans. Först ut, det är jag!
Inte är min väntan bortkastad tid. Nej, det är min förväntanstid.
Inlägg
Du visar tydligt att vi katter har ett taktiskt kunnande som vida överstiger tvåbeingarnas kunskaper. Du har en perfekt plats att sitta och vänta på, varför skulle du ändra dig?
SvaraRaderaDet finns mycket de inte kan och förstår. Varför det känns bra att sitta nedanför ett dörrhandtag, till exempel.
RaderaDu är nog bloggvärldens stora filosofkatt. Tänk så många kloka tankar som farit genom ditt vackra huvud. Och många fler kommer säkert.
SvaraRaderaJag tror jag är som alla andra katter, men du är ju snäll som jamar så! Jag tackar och är :D
RaderaMin förväntans tid spenderar jag vid trappan ner till ytterdörren , för som du jamar så vet man ju aldrig vem som kanske kommer på besök eller om man kanske ska ut på äventyr med sina 2-benta :)
SvaraRaderaDär ser man, det är ju precis samma tankar som jag har! Hade jag haft en trappa till dörren skulle det vara där jag väntade i stället!
RaderaVi är bra på att vänta, vi katter. Utom när det är dags för middag, förstås :-) Men bortsett från det så är vi utrustade med en stor portion tålamod. Något för de ofta så stressade och otåliga tvåbeningarna att ta efter.
SvaraRaderaTassklappar
Jag vill nog påjama att jag har mycket mer tålamod än mina medkatter här. Ibland tror jag att jag är i tålamodigaste laget?
Radera