Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







onsdag 4 september 2013

Straffet kommer. Nån gång.


Alla katter som är ute på egen tass vet att det finns ett djur som kan reta en något alldeles vansinnigt. Som hoppar omkring bara en bit bort, utstöter irriterande ljud och svänger utmanande på svansen. Dessutom är det utrustat med en märklig kraft i benen, för helt plötsligt kan det hoppa mellan grenarna i träden på ett helt onaturligt sätt?

Jag håller ögonen på dig...

Fick syn på en sån rackare igår. Höll på i min hasselbuske! När jag kom, hoppade den över till favoritgrannen, och satt där på gräsmattan och retades allt den kunde. 

Om inte matte kommit och stört min koncentration, hade jag säkert hoppat över för att klarlägga för den vilka rättigheter till hasselbusken som gäller. Och att överträdelser bestraffas med döden. Kan tyckas hårt, men på den punkten är jag bestämd. 

Nu ska erkännas, att det på grund av deras övernaturliga benstyrka är svårt att utverka straffet. Hittills i år har alla kunnat smita från sitt ansvar. Men nån gång kommer jag lyckas. Självklart!






               

10 kommentarer:

  1. Straffet kan synas hårt för den oinvigde, men alla som varit utsatta för det du nu utsatts för, vet att det är det enda rättmätiga straffet. Ibland kan man inte ge nån pardon! Så enkelt är det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, jag är ytterst timid och vänlig när det gäller nästan allt, men att UTMANA mig, det kan visa sig ödesdigert. Som du skriver, "ibland kan man inte ge nån pardon". Är man katt för sin svans så är man!

      Radera
  2. På en katts revir, är det kattens lag som gäller och därmed basta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och min lag är kristallklar och utan undantag!

      Radera
  3. Jamarns vad elakt att sitta och retas så där, men vi är säkra på att snart så får du din hämnd.....
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Givetvis gör jag vad jag kan för att rätten ska ha sin gång här, men jag kan lugnt jama att det tillhör något av det svåraste man kan ge sig på. Fy jamarns, vad retsamma de är!

      Radera
  4. Jam precis, jamar som Sippo, På en katts revir, är det katttens revir som gäller, därmed jam. Håller vi fullständigt med om.

    Tass tass

    SvaraRadera
  5. Hur human - eller heter det hukatt? - man än är så måste man dra gränsen någonstans. Det är den bistra sanningen. Ibland är det svårt att vara katt, men plikten måste gå före allt i sådana här svåra fall.
    Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hukatt tycker jag låter väldigt sympatiskt, men betoningen måste förstås vara på andra stavelsen, annars blir det galet! Och "plikten framför allt", absolut!

      Radera