Hej, det är jag, Gustav! Ni kanske minns den där katten som brukade blogga här för evigheter sen? Jag tog ju litet semester, och efter det tog matte extra ledigt och sen hände det tråkiga med Piff, så det blev ett väldigt långt uppehåll. Nu är det verkligen på tiden att jag får börja igen, tycker jag!
Att vi bara är två katter nu har inneburit en omläggning av nattrutinerna. Tidigare var Piff och Puff i en egen del av huset på nätterna, medan jag sov hos husse och matte. Så hände det, att Piff for iväg i en bur, utan att komma tillbaka. Den kvällen stängdes inte dörren till vardagsrummet, där de brukade tillbringa nätterna? Då passade jag på att lägga mig i min fåtölj där. Visserligen fanns ingen brasa där ännu, men en varm och skön dyna att ligga på.
Jag fortsatte med den nya rutinen hela förra veckan, och lät Puff vara hos matte. Men nu några kvällar har jag ändrat mig. Jag vill också sova hos henne! Och faktiskt har Puff och jag nått fram till en kompromiss. Jag ligger bredvid matte, men i husses ännu tomma säng, och Puff parkerar vid mattes ben. En fullt tillfredsställande lösning. Frågan är hur det ska bli när husse kommer hem i morgon? Han är litet för bråkig för min smak på nätterna.
Gissar på att nuvarande avtal med Puff kommer omförhandlas? Och jag tycker nog att det är mycket lättare att göra upp med en än med två. Förresten är Puff litet trevligare mot mig nu, när det bara är hon och jag. Det gillar jag.
Så glada att höra från dig igen! Förstår att det känns konstigt och ovant för er alla när lilla Piffan nu gått över regnbågsbron! Det tar kanske ett tag innan du och Puff 'hittar era platser' men det ska nog gå bra - Du är ju såå klok och diplokattisk!!
Välkommen åter Gustav! Saknat Dig! Miste min egen Mimi i jan, 14 år och det gick fort från att varit en superfrisk kisse till att plötsligt tappa matlust och magra. Sedan kom den hemska dagen då jag var tvungen återvända tomhänt hem från veterinären. Men går det som jag tänkt så kommer jag att uppvakta mig själv på födelsedagen i oktober med en ny kisse! Ser fram emot någon som purrar på min huvudkudde!
Tack så mycket! Mimi hade säkert fjorton underbara år hos dig, och det är sorgligt med den där regnbågsbron som alla måste tassa över till slut. Men i oktober kommer en annan katt få ett härligt, och förhoppningsvis långt liv hos dig!
Förstår att det känns märkligt att det bara är Puff kvar hos dig o dina tvåbeningar. Men på något sätt tror jag att du o Puff kommer att bli kompisar nu. Bara detta att ni båda kan sova ihop med matte är ju ett stort steg framåt i ert förhållande. Att husse kommer hem är ju bara roligt även om han sparkar o har sig på nätterna (vad jag förstått). Matte härjar rätt bra i sängen hon också så jag ligger alltid vid hennes huvudkudde istället.
Även om Åskar går just nu o det regnar så är det härligt att det blivit svalare.
Tack, tack! Kanske kommer vi inte bli kompisar direkt, men det är förstås bra om vi kan samsas om husse och matte. Och Puff har faktiskt förändrats litet grann, kommer fram och hälsar till exempel. Fast hon är rädd för mig? Mycket konstigt. Husse ska jämt hålla på och vända på sig, det tycker jag är ytterst besvärande, man blir ju avkastad! Åskar ja, han passerade precis ovanför mitt hus förut och härjade på för fullt. Visst är det skönt att det blivit svalare, men nu räcker det, tycker jag!
Klart att det måste innebära förändringar för er alla när Piff inte finns hos er längre. Kanske Puff tycker att ni ska, om inte bli direkt vänner, så i alla fall acceptera varandra. Många katter lever så, sida vid sida. Hoppas Puff ska inse vilken trevlig kompis du är. Och jag är säker på att du kommer fram till nån bra lösning när husse kommer tillbaka också.
En del förändringar är till det bättre, tycker jag. Till exempel har det serverats extra mycket läcker blötmat. Och jag tror att det har blivit extra mycket gos också. Jag hoppas också att Puff ska bli litet mindre rädd för mig. Kan inte fatta varför hon är det, jag är ju alltid så snäll mot henne. Eller hmmm, nästan alltid i alla fall...Skoja litet måste man ju få ibland?
Trevligt att du är tillbaka igen. Det var väldigt sorgligt att Piff reste vidare, men samtidigt hoppas vi på att Puff nu blir lite snällare. Husse säger att jag blev som en ny katt när min tjej Gibbe gick bort. Jag blev mycket gosigare då.
Roligt att du tycker det! Puff är väl inte elak mot mig, hon springer mest undan allt hon kan så fort jag är i närheten. Men vi får väl se vad som händer. Jag tar det rätt lugnt i alla fall.
Jag tror nog att du och Puff kommer kunna bli om inte vänner så i alla fall accepterande sambosar. Hon kanske kommer på att du varken är farlig eller elak utan en riktigt trevlig kille i dina bästa år och en sämre sambo kan man helt klart ha. Men vi tycker lite synd om henne för hon saknar nog Piff väldigt mycket, ja även ni andra också naturligtass. *nosbuffar*
He-he, det kan ju ha helt rätt i! Och jag gillar din beskrivning av mig! Och jo, Puff är nog ledsen och undrar vart syrran tog vägen? Hon blev litet dålig i magen de första dagarna som ensam, och hon vill vara hos matte hela tiden. Själv är jag ju ute mest om dagarna, så det gör inte så mycket.
Mjausan och Välkommen tillbaka Gustav. Vi har saknat dig jamans mycket, tassarna upp. Hoppas att du och Puff blir goda vänner snart. Det blir ni säkert. Det är säkert så att Puff saknar Piff mycket.
Tack så mycket! Jam, om inte goda vänner, så hoppas jag vi kan stå på någorlunda god tass med varann i alla fall. Tror det räcker för mig! Och jo, Puff känner sig nog ensam, hon har ju alltid haft sin syster nära.
I nödens stund måste man sträcka ut en tass, och det verkar som om både du och Puff gör det. Jättebra tycker vi, för nog behöver man varandra när någon plötsligt fattas en <3 Hoppas ni hittar en fungerande sovlösning även efter husses hemkomst, så att ni kan vara sovkompisar så länge som det känns rätt för er. Kramar och tassklappar
Det är litet spänt inför kvällen, men jag tror inte vi kommer bli ovänner. Både hon och jag är noga med att kolla läget innan vi hoppar upp i sängen nu. Det gäller att inte hoppa på eller för nära, det är då det blir katastrof. Eller så väljer jag min fåtölj ändå? Får se vad jag bestämmer mig för.
Så glada att höra från dig igen! Förstår att det känns konstigt och ovant för er alla när lilla Piffan nu gått över regnbågsbron! Det tar kanske ett tag innan du och Puff 'hittar era platser' men det ska nog gå bra - Du är ju såå klok och diplokattisk!!
SvaraRaderaJo, jag försöker ta det lugnt med henne, litet diplokattisk är jag nog?! Och klok? Litet erfarenhet har man ju fått med åren!
RaderaVälkommen åter Gustav! Saknat Dig! Miste min egen Mimi i jan, 14 år och det gick fort från att varit en superfrisk kisse till att plötsligt tappa matlust och magra. Sedan kom den hemska dagen då jag var tvungen återvända tomhänt hem från veterinären. Men går det som jag tänkt så kommer jag att uppvakta mig själv på födelsedagen i oktober med en ny kisse! Ser fram emot någon som purrar på min huvudkudde!
SvaraRaderaTack så mycket!
RaderaMimi hade säkert fjorton underbara år hos dig, och det är sorgligt med den där regnbågsbron som alla måste tassa över till slut. Men i oktober kommer en annan katt få ett härligt, och förhoppningsvis långt liv hos dig!
HOPPAS!!!!
RaderaVälkommen tillbaks till oss som följer Dig.
SvaraRaderaFörstår att det känns märkligt att det bara är Puff kvar hos dig o dina tvåbeningar.
Men på något sätt tror jag att du o Puff kommer att bli kompisar nu.
Bara detta att ni båda kan sova ihop med matte är ju ett stort steg framåt i ert förhållande.
Att husse kommer hem är ju bara roligt även om han sparkar o har sig på nätterna (vad jag förstått).
Matte härjar rätt bra i sängen hon också så jag ligger alltid vid hennes huvudkudde istället.
Även om Åskar går just nu o det regnar så är det härligt att det blivit svalare.
Ozzy
Tack, tack!
RaderaKanske kommer vi inte bli kompisar direkt, men det är förstås bra om vi kan samsas om husse och matte. Och Puff har faktiskt förändrats litet grann, kommer fram och hälsar till exempel. Fast hon är rädd för mig? Mycket konstigt.
Husse ska jämt hålla på och vända på sig, det tycker jag är ytterst besvärande, man blir ju avkastad!
Åskar ja, han passerade precis ovanför mitt hus förut och härjade på för fullt. Visst är det skönt att det blivit svalare, men nu räcker det, tycker jag!
Klart att det måste innebära förändringar för er alla när Piff inte finns hos er längre. Kanske Puff tycker att ni ska, om inte bli direkt vänner, så i alla fall acceptera varandra. Många katter lever så, sida vid sida. Hoppas Puff ska inse vilken trevlig kompis du är. Och jag är säker på att du kommer fram till nån bra lösning när husse kommer tillbaka också.
SvaraRaderaEn del förändringar är till det bättre, tycker jag. Till exempel har det serverats extra mycket läcker blötmat. Och jag tror att det har blivit extra mycket gos också. Jag hoppas också att Puff ska bli litet mindre rädd för mig. Kan inte fatta varför hon är det, jag är ju alltid så snäll mot henne. Eller hmmm, nästan alltid i alla fall...Skoja litet måste man ju få ibland?
RaderaVälkommen tillbaka! Låter som ett stort kliv framåt när du och Puff kan ligga i samma säng. För mycket gos kan man nog inte få tror vi. Nosbuffar
SvaraRaderaTack! Nja, inte riktigt i SAMMA säng, eftersom jag ligger i husses. Men vem vet, kanske blir vi så sams nån gång?
RaderaTrevligt att du är tillbaka igen. Det var väldigt sorgligt att Piff reste vidare, men samtidigt hoppas vi på att Puff nu blir lite snällare. Husse säger att jag blev som en ny katt när min tjej Gibbe gick bort. Jag blev mycket gosigare då.
SvaraRaderaRoligt att du tycker det!
RaderaPuff är väl inte elak mot mig, hon springer mest undan allt hon kan så fort jag är i närheten. Men vi får väl se vad som händer. Jag tar det rätt lugnt i alla fall.
Jag tror nog att du och Puff kommer kunna bli om inte vänner så i alla fall accepterande sambosar. Hon kanske kommer på att du varken är farlig eller elak utan en riktigt trevlig kille i dina bästa år och en sämre sambo kan man helt klart ha.
SvaraRaderaMen vi tycker lite synd om henne för hon saknar nog Piff väldigt mycket, ja även ni andra också naturligtass.
*nosbuffar*
He-he, det kan ju ha helt rätt i! Och jag gillar din beskrivning av mig!
RaderaOch jo, Puff är nog ledsen och undrar vart syrran tog vägen? Hon blev litet dålig i magen de första dagarna som ensam, och hon vill vara hos matte hela tiden. Själv är jag ju ute mest om dagarna, så det gör inte så mycket.
Mjausan och Välkommen tillbaka Gustav. Vi har saknat dig jamans mycket, tassarna upp.
SvaraRaderaHoppas att du och Puff blir goda vänner snart. Det blir ni säkert.
Det är säkert så att Puff saknar Piff mycket.
¨tasskram till er alla'
Tack så mycket!
RaderaJam, om inte goda vänner, så hoppas jag vi kan stå på någorlunda god tass med varann i alla fall. Tror det räcker för mig! Och jo, Puff känner sig nog ensam, hon har ju alltid haft sin syster nära.
I nödens stund måste man sträcka ut en tass, och det verkar som om både du och Puff gör det. Jättebra tycker vi, för nog behöver man varandra när någon plötsligt fattas en <3 Hoppas ni hittar en fungerande sovlösning även efter husses hemkomst, så att ni kan vara sovkompisar så länge som det känns rätt för er.
SvaraRaderaKramar och tassklappar
Det är litet spänt inför kvällen, men jag tror inte vi kommer bli ovänner. Både hon och jag är noga med att kolla läget innan vi hoppar upp i sängen nu. Det gäller att inte hoppa på eller för nära, det är då det blir katastrof. Eller så väljer jag min fåtölj ändå? Får se vad jag bestämmer mig för.
RaderaHej Gustav !
SvaraRaderaTrevligt att du är tillbaka igen :)
Håller tassarna för att du och Puff ska kunna kompromissa om sängen även när er husse kommer hem !
Tassklappar o Nosbuffar
Första natten gick bra! Puff var oväntat hygglig. Hoppas det håller i sig!
Radera