Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







måndag 7 maj 2012

Utelivet hägrar

Det är knappt jag hinner tassa ner något nu. Har så fullt upp där ute. Redan tidigt på morgonen sätter jag igång, och sedan går det i ett hela dagen. Att matte och husse var borta hela lördagen gjorde därför inget. Eftersom dörren till växthuset var öppen såpass att jag kunde ta igen mig där inne emellanåt, kunde jag arbeta i den takt jag ville. Hade bara mig själv att tänka på, och inga människor att ta hänsyn till. Rätt behagligt, emellanåt.

När de till slut dök upp, följde jag ändå med in. Nätterna är inte tillräckligt varma ännu. Och att ligga på husses mjukmage i soffan är så skönt.

På söndagen fick jag besök. Då kom minisen och hans stora människor. Jag blev väldigt glad över att få träffa minisen igen. Jag slängde mig ner framför honom flera gånger, för att han skulle kunna klia mig på magen, men han förstod visst inte vad jag menade? Matte förklarade sedan, att han är för liten ännu. 

Inne i mitt hus blev Piff och Puff inte alls lika glada över att träffa min minis. De rusade iväg och gömde sig, och visade sig knappt mer. Tur att jag finns, och kan stå för minisens fortsatta utbildning i kattkunskap.

I morse tassade jag av husse, som åkte till norra landet igen. Nu blir det så där tomt i soffan på kvällarna, mjukmagetomt. Fyjam, så tråkigt.

16 kommentarer:

  1. Undrar just hur området klarade sig när du var sjukskriven!! Huvva! Alla måste ha irrat runt i yttersta vörfirring! Så synd att husse tassat till norra landet igen. Och tagit magen med sig! Tur att minisen gladde dig i alla fall - även om han inte fattar tydliga vinkar om magkli. Vi tycker att du är så mjausingens modig, som vågar ens gå i närheten av en minis. Det närmaste vi kommer är två meter, lite drygt. I lodrät riktning. Vi gömmer oss uppe ovanpå garderoben, bakom toapapperslagret...

    nosgos å måndagsgottisar
    Maurice & Kajsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det blev ju alldeles nedgånget också! Det tråkigaste är att jag inte kan få bukt med ena fula inkräktare som gömmer sig UNDER marken. Tror att det är ena riktiga stekar, för de gör stora högar överallt. Kanske om jag är ute nån natt?
      Min minis är snäll mot mig, så jag behöver inte vara modig. Och så tycker jag höjden på honom är alldeles lagom!

      Radera
  2. Tänk att man kan komma till ett stadium där man inte bara tycker det är OK att göra allt själv, utan att man till och med är tacksam över att andra inte direkt hindrar en i ens yrkesutövning. Om nu Piff och Puff inte alls kan hjälpa till med undervisningen av minisen är det ju faktiskt bäst att det håller sig undan så du åtminstone får jobba ostört.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som de beter sig är det absolut bäst att jag får bedriva undervisningen själv. Han skulle ju få en helt snedvriden uppfattning om katter om de fick nåt att jama till om!

      Radera
  3. Det låter hur skönt som helst att tassa runt ute hela dagen och sedan få komma in i värmen igen. Själv fick jag inte ens ut husse på promenad idag. *suckar*
    Med dig som lärare i kattkunskap, kommer snart minisen vara en expert som blir kallad till intervjuer och sånt. Då kommer han säga "det är tack vare Katten Gustav som uppfostrade mig som barn". *nickar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte ens en promenad?! Det låter rätt hårt! Du får väl gosstrejka! Ingen promenad = inget gos!
      Tror det är alldeles sant, det du jamar sen. Jag kommer ha en avgörande betydelse för hans inställning till katter. Oj, så ansvarsfullt!

      Radera
    2. Instämmer med Sippo här, jam. Mycket ansvarsfullt uppdrag att lära upp en minis i kattvett, men låt nu för all del inte det tynga dig Gustav, du klarar det galant.Du en ju så klok. Själv e jag lätt nervös i närheten av de korta. De låter så mycket och rör sig irrationellt.

      Radera
    3. Du har rätt i det där sista. Jag måste hålla koll på var han befinner sig. Annars kan jag råka ut för obehagliga överraskningar. Men som katt är jag ju van vid beredskap!

      Radera
  4. Låter som du har det jamar bra just nu. Minisar som kan gosa är mysigt och så slapp du ju Piff och Puff en stund.. enda smolket i bägaren är väl att husse åker iväg..Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är riktigt bra just nu. Inte ens något blött nedfall där ute. Ingen blåst. Bara skönt! Klart jag saknar husse, men det blir desto bättre när han kommer tillbaka!

      Radera
  5. Låter härligt att kunna tassa ute så där som du gör Gustav !
    En annan har fått vara inne precis hela helgen och idag så körde min matte o husse iväg utan mig :(
    Dom påstod att katter nog inte fick gå på några Indiska Restauranger ??!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att jag fått så mycket frihet för att jag aldrig rymt hemifrån. Och så kommer jag litet då och då och jamar att jag är hemma. Då känner de sig trygga, mina människor.
      Jag tror det var lika bra du slapp den där restaurangen. Tänk om du hamnat i grytan?? *ryyyyyser*

      Radera
  6. Du verkar ha haft jamars trevligt med dina minisar, mjau
    Här har vi dåligt med sådana, HMPF!
    Här har vi mest vilat hela dagen.
    Vi vänatar på den riktiga värmen som ska komma snart

    Tass Tass

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den riktiga värmen verkar hålla sig borta ett tag till, men jag tycker det är skönt ändå, för det är mycket sol. Nog för att kunna vila under hasselbusken. då är jag nöjd!

      Radera
  7. Tänk, att du har så bra tass med minisar *imponerad* Du fyller ju en oerhört viktig mentorfunktion där.
    Frågar du mig finns det inget skönare än att tassa in genom hemmets dörr när man har varit ute :-)
    Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, att du tycker det är skönt kan jag förstå. Det är nog en väldig skillnad på att dra på en människa när man är ute mot att tassa på som vill själv. Plus det som kanske är allra viktigast: Du får nog aldrig komma ut när det börjar bli mörkt?! Det är ju då som det roliga börjar!

      Radera