1 + 1 = 2

Vi har ett hus med två dörrar. Egentligen tre, men altandörren räknar jag inte. Den leder bara ut till fängelset. Vad annat kan man kalla ett område, man inte tar sig ut ifrån? Tidigare älskade jag min altan. Det var innan matte spärrade in den med nät. Jo, jag kan tassa ut där nu med. På nätterna, genom kattluckan. Men det gör jag bara för att de andra dörrarna är stängda. För att att få litet frisk luft.

Men annars, som jamat, har vi två dörrar. Inte så mycket att hålla reda på, anser jag. Om vi nu antar att det ösregnar ute, och en stackars katt befinner sig ute i detta, är det då för mycket begärt, att hans människor inte bara öppnar och ropar i den ena dörren, utan i båda? Vajam???

Även om katten alltid brukar vänta vid den ena dörren, finns väl ingen lag om att det ska vara så jämt? Katten kan ju ha haft ärenden på andra sidan huset just när ösregnet började! Då är man allt väldigt dum om man tassar iväg i det blöta till den andra dörren, bara för att de står där och ropar. Och hur frustrerande är det inte att stå där och vänta?

Det fick husse allt veta med besked, när han till slut fick litet fart på hjärncellerna och öppnade bakgårdsdörren.