Vaddå "smita in"?

Matte säger att jag är tokig i växthuset. Sant. Och så påstår hon att jag är alldeles för kvick att smita in där? 

Detta är förstås en märklig anklagelse. För det första "smiter" jag inte in, jag vet bara att gäller att vara snabb om jag ska hinna in. För det andra är det faktiskt mitt växthus, och dessutom min favoritplats att vara på. Särskilt så här års, innan det är sommarvarmt överallt. För där inne finns den, sommaren. 

Men matte, jag vill vara här!!

Självklart gäller det alltså att rappa på, om man ska ta sig in, när matte går dit för att vattna. Vem vill sedan tassa ut därifrån när hon är klar, efter bara en pytteliten stund? Inte jag, i alla fall! Nä, minsann, jag beslutade att tillbringa eftermiddagen där i lugn och ro. När matte kom tillbaka efter någon timme och öppnade dörren, hade jag inte alls sovit färdigt  inspekterat klart där inne. Tredje gången hon kom tillbaka måste jag meddela att viss påtryckning utövades från hennes sida. Man kan till och med påstå att jag blev utföst. 

Jag längtar till när växthusdörren står öppen igen, och jag kan tassa in och ut där, precis som jag själv vill.