Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







onsdag 9 oktober 2013

Svårlärd är bara förnamnet


Jag måste ta upp det här med jamiskan igen. Frånvaron av baskunskaperna hos människorna, alltså. Min matte har väl aldrig varit någon stjärna i ämnet, men på sistone tycker jag kunskaperna sjunkit långt under tolerabel nivå?

Igår fick jag kämpa mer än vanligt för att göra mig förstådd.
Nä, det här går inte an! Hon måste ju lära sig!!
Trots att jag klart och tydligen jamade "mat" gång på gång, envisades hon med att öppna dörren. Inte bara dörren, utan dörrarna. Man tar sig för pannan! Om jag inte hade för avsikt att tassa ut genom den ena dörren, tänkte jag givetvis inte begagna den andra heller?! Särskilt inte som magen skrek av hunger efter att inte fått mat på, ja, minst en halvtimme!


Till slut höll jag på att ge upp, och tassade ut på bron. Bara för att genast ångra mig. Då skulle hon ju aldrig lära sig! Alltså skyndade jag mig in igen. Och kan ni tänka er, det var tydligen det draget som behövdes! Märkligt var dock att matte skrattade när hon hällde upp maten? Själv tyckte jag mest det var sorgligt att ha behövt vänta så länge.


18 kommentarer:

  1. Men så här kan vi ju inte ha det?! Tänk att vi kissar ska behöva riskera fördröjda måltider bara för att våra människor har det så förgrymmat svår med språkinlärningen. *ryser* Du har vår djupaste sympati. Kurr och burr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det märkligt? Jag var på vippen att ge upp, innan jag kom på bättre tankar. Hur övertydlig måste man bli, innan en förändring ska ske??? Jag bara undrar?

      Radera
  2. Ja du... det ÄR svårt med Jamiskan för våra tvåbena... oftast i alla fall ;-)
    Tur att matte förstod till slut vad du (tjatade)jamade om...

    =^.^=

    Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det HÄNDER ju att de fattar ibland, men händelser som denna inträffar sorgligt ofta. Men vad göra?

      Radera
  3. Här är vår matte precis lika trög när det gäller godis och även blötmat till småkillarna.
    Bosse har tröttnat och nu springer han före till köket varje gång matte börjar gå åt och det håller och jamar bestämt (skriker enligt matte) att han håller på att svälta ihjäl. Men tror du matte lyssnar? Hon brukar mest muttra antingen att han åt alldeles nyss eller att han har mat kvar i skålen. De har lite olika uppfattningar om vad nyss är och dessutom vad som är gammal oätlig mat.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där är sannerligen ett märkligt beteende hos våra människor! Hur kan DE veta när vi ska äta? "Åt nyss"? Jahajam, OCH? Vad är det för ett argument? Våra magar VET när mat behövs! Och att den ska vara nyupphälld är helt självklart!

      Radera
  4. Tänk att så många hussar och mattar har så dåligt språköra och så sägs det att tvåbeningar är smarta "skakar på huvudet" Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske har de vissa smarta drag, men språkörat, det verkar sorgligt underutvecklat i alla fall!

      Radera
  5. Att de aldrig lär sig-. Tänk att behöva vänta minst en halvtimme på mat, med en mage som skriker av hunger. Sån tur att du gav matte en chans till att ta sitt förnuft till fånga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det horribelt lång väntan? Man kan ju bli helt ur stånd att orka fortsätta dagens arbete! Jo, jag är väldigt nöjd med min pedagogik!

      Radera
  6. Gustav din stackare, det där känner vi igen. Samma sak här hemm. Förstår inte att våra tvåbeningar har så svårt att förstå att vi ska ha mat, men då säger dom, men det finns ju mat i skålarna, jaha jam, men det är ju gammalt, suckjam alltså.

    Tass tass
    Vi tänker på dig, kompis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl bara så att vi oförtröttligt måste undervisa våra människor, någon gång måste det ju ge resultat. Väl?

      Radera
  7. Jag är skakad ända in i märgen. Tänk att du fick vänta så länge, trots dina övertydliga förklaringar. Det är så att även jag tar mig för pannan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst blir man bekymrad över hur tröglärda de är? Det var ju på vippen att jag överlevde! Nu hoppas jag på bättre förståelse nästa gång!

      Radera
  8. Trägen vinner, som det gamla jamspråket jamar. Men man tycker ju att din matte borde ha tillägnat sig betydligt bättre jamiskakunskaper eftersom hon så länge har haft förmånen att bo ihop med en superpedagog som du. Tur att du kunde göra dig förstådd till sist, så du slapp svälta... *ryser*
    Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag måste ha missat något, trots allt? Det är bara att erkänna, jag har misslyckats. Det finns inga bortförklaringar. Eller kan det vara så att det helt enkelt saknas en jamiska-gen hos matte??

      Radera
  9. Jam vad säger man ?!
    Tyvärr är jag INTE förvånad :)

    SvaraRadera