Svårlärd är bara förnamnet

Jag måste ta upp det här med jamiskan igen. Frånvaron av baskunskaperna hos människorna, alltså. Min matte har väl aldrig varit någon stjärna i ämnet, men på sistone tycker jag kunskaperna sjunkit långt under tolerabel nivå?

Igår fick jag kämpa mer än vanligt för att göra mig förstådd.

Nä, det här går inte an! Hon måste ju lära sig!!

Trots att jag klart och tydligen jamade "mat" gång på gång, envisades hon med att öppna dörren. Inte bara dörren, utan dörrarna. Man tar sig för pannan! Om jag inte hade för avsikt att tassa ut genom den ena dörren, tänkte jag givetvis inte begagna den andra heller?! Särskilt inte som magen skrek av hunger efter att inte fått mat på, ja, minst en halvtimme!

Till slut höll jag på att ge upp, och tassade ut på bron. Bara för att genast ångra mig. Då skulle hon ju aldrig lära sig! Alltså skyndade jag mig in igen. Och kan ni tänka er, det var tydligen det draget som behövdes! Märkligt var dock att matte skrattade när hon hällde upp maten? Själv tyckte jag mest det var sorgligt att ha behövt vänta så länge.