Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







måndag 25 april 2016

Mattes blogg, Puff är sjuk.


Ibland ställs man inför ohyggligt svåra val. Som när man ska välja mellan liv och död. 

I lördags slutade Puff helt att äta, efter att ha ätit litet dåligt både torsdagen och fredagen. Igår, söndag, åkte jag in med henne till djursjukhuset i Helsingborg. Lilla Puffen, som var så rädd att hon skakade, fann sig i att bli ordentligt klämd på. Några saker konstaterades direkt, hon behövde vätska och hon var svullen över tarmarna. De skulle vätska upp henne över natten, och ett ultraljud och diverse prover planerades till idag. När svaren kommit, skulle veterinären ringa. Om man vill att tiden ska gå långsamt, ska man vänta på ett telefonsamtal som aldrig verkar komma. Vid tretiden idag ringde hon.

Blodproverna var i stort sett normala.
Ultraljudsundersökningen visar att en del av tarmen är "uppluckrad". Kan vara en kronisk inflammation, hon har ju haft lös avföring i många år. Men det kan också vara en tumör. Det senare kan man bara se om man gör biopsier i tarmen, och det rekommenderade hon inte på en så gammal katt (14 år), risken är stor att tarmen inte läker efteråt.  


Kvar finns två val. 1) Cortison resten av livet. 2) Avlivning. Alternativ två känns inte rätt i det här läget. Jag har sagt att vi ska försöka med cortison, och se om hon blir bättre. Blir hon inte det, ja, då måste hon få tassa vidare, hur svårt det än är. Men det är ju hennes bästa jag måste tänka på. 

Nu ska Puff vara kvar på sjukhuset till i morgon, hon behöver fortfarande mer vätska. Och jag skulle få litet extra tid att tänka över beslutet. Cortison har ju sina biverkningar. Kan bara hoppas att jag fattar det bästa beslutet för älskade lilla Puffisen.

 

 

18 kommentarer:

  1. Stackars lilla Puffen och stackars dig.
    Det är svåra saker att ta ställning till, det enda som betyder något är ju att Puff inte lider.
    Har för mig att jag läst något om att katter äter cortison för astma.
    Och det behöver dom göra resten av livet och att det går bra.
    Så om inte dosen är allt för stark så kanske inte cortisonen rubbar alltför mycket i deras kropp.
    Om det hade gällt vår älskade Ozzy hade vi försökt med cortison för att se om det hade verkat på honom.
    Om det inte hade gjort det hade man ju varit tvungen att tänka om.
    Du kommer att ta rätt beslut.


    Ozzys matte o husse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det viktigaste att Puff ska kunna njuta av ett bra kattliv. Och det är precis så jag också känner, att hon måste åtminstone få en chans. Är det en tumör kommer cortisonet inte hjälpa mer än en kort tid, och börjar hon må dåligt igen, ja, då vet jag vad jag måste göra. Just nu får jag glädja mig åt att få hämta henne i morgon. Har varit rätt rädd för ett sämre besked från veterinären. Nu finns åtminstone hopp, även om litet begränsat.

      Radera
  2. Nämen lille vännen. Usch så oroliga vi är för Puffen nu. Vi håller alla tummar och tassar för att hon ska bli bra igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oroligt har det varit, men nu hoppas vi att det inte är en tumör, utan att cortisonet ska hålla magen i schack. Tack för tum- och tasshållning!

      Radera
  3. Väntan på telefonsamtal kan vara evighetslång. Vi hoppas att lilla Puff svarar bra på cortison! Håller tassar och tummar och tänker på er. Kurr och burr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När var det i morse? Känns verkligen som länge sedan. Jag hoppas förstås också att det "bara" är en kronisk tarminflammation, och att vi ska få ännu en tid tillsammans! Och tack, tack!

      Radera
  4. Katten Svens matte25 april 2016 17:56

    En av mina tidigare katter åt kortison i många år för en annan åkomma och hon hade ett bra liv dock blev hon lite tjockare :-). Tänker massor på dig och lilla Gullepuffisen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Puff åt också cortison i höstas för hosta. Det jag såg på henne var att pälsen blev matt. Tyvärr blev hon inte tjockare, men hon åt ju inte så länge. Tack för tankar!

      Radera
  5. <3 Lilla Puff. Vi hoppas att det går bra med cortisonet.Tänker på er! Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket, det hoppas verkligen jag med!

      Radera
  6. Käraste vänner, vi tänker på er och håller allt vi har för ❤ Lilla Puffisen ❤.
    Vi hoppas att hon svarar bra på cortisonet och får leva länge till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla, ja, det vore underbart om det har effekt. Och jag är tacksam för alla dagar jag får!

      Radera
  7. Stackars Puffisen! Vi håller tassarna hårt, hårt för att hon blir bättre med cortison! Oscar som bodde här innan mig hade också kronisk inflammation i både mage och tarmar. Han klarade sig i många år med dietfoder men fick äta kortison sista året. Han svarade relativt bra på det och fick inga biverkningar av medicinen men tyvärr blev han sämre men det var troligtvis i kombination med svår foderallergi.
    Massor av tröstnosbuffar och tasskramar till er alla!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då vet ni! Det känns bra att Oscar inte fick biverkningar, hoppas att Puff också tål det. Jag vill ju göra det som är bäst för henne, att hon ska må bra. Den närmaste tiden blir litet orolig, tror jag. Och tack för tröst!

      Radera
  8. Du är ju medveten om att du köper tid med livskvalitet, eller hur? Och eftersom det är så lite kvar av den varan så gör du alldeles rätt. Jag har varit i samma situation och gjort samma val en gång ..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är jag mycket medveten om. Och jag tror inte det handlar om någon särskilt lång tid heller. Skulle hon börja må dåligt igen, ja, då vet jag vad som gäller. Jag vet ju att massor med människor ställts inför detta val, men när det händer en själv känns det väldigt ensamt. Just nu är mannen borta och jobbar också. Det känns bra när du skriver att du upplevt samma sak och gjort samma val. Då känner jag mig litet mindre ensam.

      Radera
  9. Puffs ålder är ju i sig inte nåt skäl att inte sätta in resurser, men som alltid är ju huvudsaken att hon inte lider. Cortison kan hjälpa ganska lång tid. Det är skillnad på att sätta in en sån behandling på en ung katt, men att sätta in det på en 14-åring kan ge henne flera år utan större problem. Jag vet att du känner dina katter så väl att du ser om hon inte klarar av behandlingen och jag vet också att du kommer fatta ett klokt beslut i så fall. Tyvärr kommer ju den dag då vi måste skiljas från våra vänner. Som riktiga djurvänner måste vi vara beredda att ta det beslutet, men det är inte alls säkert att det är dags att ta det för Puff ännu. Tänker på dig och Puff.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kloka ord! Jag vet vad som måste till den dagen hon mår dåligt igen, och det är ett beslut alla djurägare fasar för. Nu hoppas jag ändå på att få ännu en tid tillsammans med Puff, som är den mest tillgivna och keliga katt man kan tänka sig. Tack för dina tankar!

      Radera