Mattes blogg, Puff är sjuk.

Ibland ställs man inför ohyggligt svåra val. Som när man ska välja mellan liv och död. 

I lördags slutade Puff helt att äta, efter att ha ätit litet dåligt både torsdagen och fredagen. Igår, söndag, åkte jag in med henne till djursjukhuset i Helsingborg. Lilla Puffen, som var så rädd att hon skakade, fann sig i att bli ordentligt klämd på. Några saker konstaterades direkt, hon behövde vätska och hon var svullen över tarmarna. De skulle vätska upp henne över natten, och ett ultraljud och diverse prover planerades till idag. När svaren kommit, skulle veterinären ringa. Om man vill att tiden ska gå långsamt, ska man vänta på ett telefonsamtal som aldrig verkar komma. Vid tretiden idag ringde hon.

Blodproverna var i stort sett normala.
Ultraljudsundersökningen visar att en del av tarmen är "uppluckrad". Kan vara en kronisk inflammation, hon har ju haft lös avföring i många år. Men det kan också vara en tumör. Det senare kan man bara se om man gör biopsier i tarmen, och det rekommenderade hon inte på en så gammal katt (14 år), risken är stor att tarmen inte läker efteråt.  


Kvar finns två val. 1) Cortison resten av livet. 2) Avlivning. Alternativ två känns inte rätt i det här läget. Jag har sagt att vi ska försöka med cortison, och se om hon blir bättre. Blir hon inte det, ja, då måste hon få tassa vidare, hur svårt det än är. Men det är ju hennes bästa jag måste tänka på. 

Nu ska Puff vara kvar på sjukhuset till i morgon, hon behöver fortfarande mer vätska. Och jag skulle få litet extra tid att tänka över beslutet. Cortison har ju sina biverkningar. Kan bara hoppas att jag fattar det bästa beslutet för älskade lilla Puffisen.