Ingen svansryckning idag

Idag har jag haft besök av den nya minimänniskan, och jag kan meddela att dess farlighet är alldeles för överdriven. Jag behövde inte akta svansen ett enda dugg, för minisen bara låg i en vagn på hjul, och verkade inte uttrycka några önskemål om att komma upp och ofreda mig. I stället hade vi en trivsam stund tillsammans runt bordet. Ja, jag deltog förstås liggande under detsamma, så skuggigt som möjligt ville jag ha det idag. Det blev så där riktigt hett i pälsen igen, snudd på jobbigt.

På morgonen, innan minimänniskan kom, var matte ute och vattnade på blommor. Jag undrar en sak. Ponera att en utsvulten katt är ute, men inget hellre vill än komma in och få litet förmiddagsfika. Är det då rätt att jag...eh...den katten ska behöva vänta och vänta på att människan som bor hos katten ska bli färdig med tja, bara ett exempel, hålla i en vattenslang? Den stackars katten kanske bara väntar och väntar, och följer människan överallt i hopp om att om möjligt bli prioriterad före blommor? Är det verkligen rätt att den katten ska komma i andra tass? Kom av någon anledning att tänka på det. Som en intressant frågeställning, alltså.

Huset läcker?

Nu ska ni få veta vilken cirkus det var här i lördags. Jag ska med en gång jama att jag själv låg och vilade på soffan på altanen när allt började. Var alltså bara en oskyldig iakttagare till det hela.

Det började med att jag helt plötsligt hörde ett våldsamt slagsmål på gräsmattan alldeles nedanför mig. Två katter slogs utanför rhododendronbusken. Jag såg ju direkt vilka kombattanterna var och brydde mig inte så mycket till en början. Desto mer brydde sig matte som kom efter en stund. Hon hade varit på andra sidan huset, så det tog ett tag innan hon hann dit. Då var slagsmålet över, och bara en arg Piff satt kvar och stirrade ilsket in i busken.

Hon undrade vem i all sin dar som Piff slagits med, "det var väl inte Gustav?" Jag måste tassa fram och visa mig i all min fredlighet, och att inga misshälligheter förelåg mellan Piff och mig. Matte tog in Piff i huset för att slippa mera slagsmål.

Efter en liten stund tittade matte ut, och såg då Piff glatt tassa omkring där ute. "Men vad i hela #*%xx@*?? Vi har ju ingen kattlucka, bara dörrar som vi behöver handnertryckningshjälp med, tyvärr.

Matte ut igen, och upptäckte sin förvåning Puff stående på altanen, bedjande tittande på dörrhandtaget för att bli insläppt! Aha, där trillade polletten ner, det var Puff som fått en omgång av Piff! Nu visste matte också. Men när hade Puff smitit ut?

Nåjam, en nöjd Puff fick komma in, och Piff följde med. Matte stängde dörren, och satte sig framför datorn igen. Det gick inte nån särskilt lång stund, innan Piff åter syntes tassa omkring där ute, med svansen stolt i vädret. Nu blev det fart på matte! Hade huset börjat läcka, eller vad? En inspektion var av nöden. Då upptäckte hon vad som måste ha hänt.

Vi hade en gäst hos oss i helgen, som ville ha ett fönster litet öppet. Med betoning på litet. Springan var bara någon decimeter. Men de måste ha pressat sig ut där, och hoppat ner på marken, en rätt bra bit. Jag, med min välväxta kropp, hade aldrig lyckats ta mig igenom.

Matte stängde dörren till gästrummet, och sedan upphörde rymningarna. Jag kunde återgå till min eftermiddagsslummer när allt blev lugnt och fridfullt igen. Sedan passerade helgen utan vidare incidenter. Har inte varit inne i mitt hus särskilt mycket, bara för att kolla matskålen emellanåt. Nattarbetet kommer jag fortsätta med så länge som det är så varmt och mycket skällisar ute på dagarrna. En riktigt härlig helg har det varit.

Under cover

Jag jobbar 'under cover'. Jama inte det till någon! Då blir hela idén förfelad, liksom. Nu kan man ju tro att jag är en helt vanlig katt, och förstås vill jag också bli betraktad som en sådan. Bara då uppför sig omgivningen naturligt, och jag får iaktta allas rätta jag.

När jag noterat färdigt allt jag vill veta, ska jag träda fram med min rätta päls, och jama vem jag egentligen är, Gustav, chef och härskare över Område Väst 44:67. Gottar mig redan åt alla häpna mjaouanden och resta morrhår. Så bra det ska bli!

Önskar alla kompisar en helg där ni hittar skugga och kan må gott! Vi tassas på måndag!

Piff saknar matkultur

Piff har hittat min favoritrestaurang, den med kaninkött på menyn. När jag tassade förbi där häromdagen var det stängt, men tydligen har de haft nyöppning. Men det finns ett problem. Piff fattar fortfarande inte hur man beter sig på restauranger. Jag menar, avsikten med en restaurang är förstås att man ska äta där.

Hon, den dummingen, tog med sig maten och gick till matte med den!! Som var inne i mitt hus!! Matte uppskattade inte alls att få en stek som hoppade omkring där. Tydligen hade det blivit en hel del heta känslor både här och där, innan Piff och maten förpassades ut igen.

Det var då en jamrans otur att jag vid tillfället var ute och jobbade på fältet. Annars hade det varit ett gyllene tillfälle för mig att undervisa om grundläggande matkultur.

Nåjam, det kan bli nog så snart, för tillgången på stekar är enorm här. Om de inte blev stora och oätliga så fort, skulle jag aldrig behöva äta i matskålen. Nä, de får inte gå över en viss storlek. Precis den storleken Piff hade hittat, och så sumpar hon alltihop!

Hur det gick sedan? Jo, när matte slängt ut henne, gick hon och steken in under mattes bil. Där lade de sig att vila, båda två...

Vad grannen hittar på!

Jag har ju med åren lärt mig känna igen ljudet när min favoritgranne kör in på sin parkeringsplats. Då har jag alltid genast rusat dit för att hälsa honom välkommen hem. Men idag, leverkorvsdagen, vet ni vad han hade gjort i tyska landet? Han hade bytt bort den gamla välkända bilen till en ny! Alltså reagerade jag inte ett dugg på bilen som ställde sig på hans plats. Vilket resulterade i att han inte fick något välkomstjam, och mitt intag av leverkorv blev flera timmar försenat! 

Vid det här laget har jag förstås inspekterat och lagt den nya bilen till mina tillhörigheter, men förmodligen tar det ett litet tag innan jag reagerar direkt på det nya brummisljudet. 

Leverkorven smakade himmelskt, det är nog det godaste jag vet. Det är betryggande att veta, att nu finns det gott om varan i hans kylskåp. Allt jag behöver göra, är att först artigt hälsa på honom, och sedan sätta mig nedanför kylskåpet och titta på handtaget. Funkar varje gång! Matte har varit litet dum, och förmanat honom att inte bjuda på så stora bitar. Därför har portionerna krympt en del, tyvärr. Men bättre än inget är det ju!                    

Ovälkommet besök

Den gångna natten fick mitt arbete ett abrupt slut, när Åskar helt plötsligt dök upp, och han var på sitt mest våldsamma humör. Som tur var såg matte mig när jag kom springande från stranden. Vet inte varför hon stod vid fönstret och tittade klockan två? Hon brukar mest ligga och lata sig så dags. 

Som jamat, hade jag högsta fart, för det var alldeles vitt av blixtar och det vräkte ner blött. Kunde inte låta bli att klaga litet på matte, när hon öppnade altandörren. Jag kan ju inte vara helt säker på, om hon har något med ovädret att göra, eller inte?

Idag ringde min favoritgranne. Ja, jag var ute då, och kunde inte jama med honom, men han hälsade så mycket till mig via matte. Hon måste komma ihåg att hälsa, sa han, för "annars blir Gustav sur." Så rätt, så rätt! Fast mest sur blir jag, om han inte har med sig leverkorv, när han kommer hem igen i morgon eftermiddag!

Tänk om jag gått ut

Håller helt med Nea, det måste vara något fel på termostaten. Igår kan jag lova att det hade blivit grillad Gustav, om jag gått ut. Hade tänkt ta mig en liten sväng, och matte öppnade altandörren. Jag stack ut nosen, och var nästan på väg ut, när jag kände något läskigt hett på morrhåren. Jag bara hajade till, och skyndade mig in igen. Det var allt en väldans tur för mig, för sedan åkte matte iväg för att titta på den nya minimänniskan. Hon var borta hela eftermiddagen. Tänk om jag varit tvungen att vara ute så länge! Ve och fasa! Frågan är bara om jag varit kokt eller grillad, och det kan ju liksom kvitta.

I stället har det varit ljuvligt att nattarbeta. Förutom att det går att andas då, är det också aningen lugnare i Mitt Område. Skällisarna ligger inne och latar sig, liksom de flesta av deras människor. Det bara dräller av dem annars just nu. Överallt. Ett ytterligare plus är att jag inte sett till några inkräktare på ett tag. De har kanske fattat mitt budskap?

Har heller inte sett min favoritgranne på länge. Han berättade för mig att han skulle åka till tyska landet och köpa leverkorv. Väntar därför ivrigt. Eftersom jag patrullerar runt hans hus, och dessutom idkar hårdbevakning från soffan på hans altan, förväntar jag mig en rejäl belöning.