Jag är periodare

Jag är periodare. Undrar just hur det är med er? Nädå, jag tänker inte ställa ofina frågor om smygätande av möss eller så, utan bara var ni föredrar att sova? Har ni ett särskilt ställe som ni alltid går och lägger er på? 


Det är med det som jag är periodare. Just nu vill jag alltid sova i min fåtölj, och vill helst ha den ifred på kvällarna. Matte har en irriterande ovana att ockupera densamma utan att fråga om lov. Innan jag fick fåtöljen ville jag sova i gästrummet, men där är jag nästan aldrig numera, ens på dagarna. Ännu före det dög bara en speciell plats på soffan.


Mina perioder vara ganska länge. Den senaste har hållit i sig några månader. Är ni också på det här viset?

Instängt

                                                   Puff sover...jag passar på och kollar hennes uterum...

En krypa-in-i-mojäng har hon...

Det är förjamat instängt här...

Här finns ju en flyktväg

Jäpp...här kommer jag!

Äsch då...förresten ville jag inte...

Vilket konstigt ställe, det här...

Jag tror jag vill in...men där ligger Draken...

Kunde inte dörren varit längre till vänster?

Puh, jag klarade mig...

Och sedan skyndade jag mig ut min vanliga dörr. Firade friheten genom att utföra några riktiga racerlopp. När jag var nästan färdig, började det vräka ner blött. Hann precis slinka in i växthuset, där jag la mig till rätta och njöt av lugnet och ron.

Önskar alla som läser om mig en jätteskön helg! Vi tassas igen på måndag!

Bevakningsrapport

Kattson tipsade mig ju för ganska länge sedan om att mina människor skulle hjälpa till med bevakningen av Mitt Område. Detta med anledning av alla gästkatter som dök upp oanmälda, och utan giltigt uppehållstillstånd här. Jag utarbetade då ett förslag som jag själv tycker är alldeles utomordentligt bra. Av olika anledningar (bland annat smet husse iväg), har jag inte fått snurr på det hela, men nu är husse tillbaka och har just inga svepskäl att skylla på. 

De senaste dagarna har jag också nått vissa framsteg! Husse skulle ju bevaka runt vedboden, och där har han faktiskt varit riktigt duktig. Visserligen har han tagit fel på tiden, och befunnit sig där på dagtid. Ganska många timmar dock, så någon nytta har han väl gjort. Har tassat dit emellanåt och sett till att han skött sig, och det har sett riktigt bra ut. Samtidigt som han bevakat har han utfört en del andra sysslor, men det är okej. Inga inkräktare har i alla fall synts till. 

Nu ska jag ta upp förhandlingarna beträffande arbetstiden, och försöka senarelägga den. Jag kan ta det i omgångar. Kan till och med vara en fördel att ha litet olika tider, så inkräktarna aldrig kan känna sig säkra. 

Sedan har vi mattes bevakning. Henne är det svårare att få pli på. Hon vägrar sitta någon längre stund. Men stärkt av framgången med husse, ger jag inte upp. Tills vidare sköter jag själv den sidan, med viss hjälp av min assistent Piff.

Jag sätter ner tassen

                                                                                                        
Husse öppnade ytterdörren, och eftersom jag just passerade, och dessutom kände att det sög litet i magen, passade jag på att smita in en stund. Inne i huset mötte jag Puff.

Jag: Mjaou (hej)

Puff: Mnmnmnm (inte kul att se dig)

Jag: Mjoouu? (dörren är öppen till ditt uterum...får jag kolla?)

Puff: Mrrmrr (nä)

Jag: Mjoooo! (det gör jag i alla fall)

Puff: Rrrrrr (du e' dum)

 Man är väl katt i sitt eget hus...

 

Jag fick gäster

Idag har det varit fint, för jag fick besök av minimänniskan och hans husse och matte. Fortfarande ingen svansdragning, han ligger mest i en vagn och låter konstigt. Snart är han en hel månad gammal, och inget har hänt på hela tiden. Tror jag blåser faran över beträffande minisen, det var nog bara skrämskott om allt hemskt de gör mot katter.

Vi bjöd dem på middag. Jag var med och övervakade tillagningen, för jag kände ju direkt att det var delikatesser på gång. Bara väntade på det ljuvliga klirret som hörs när matte plockar ner våra godistallrikar. Till slut måste jag jama ifrån ordentligt, tror nästan hon förhalade ögonblicket med vett och vilja. Kändes så i alla fall.

Vet ni vad? Jag tror att jag fått en ny favoritfisk. Det var en slags vitfisk, men den smakade inte som den vanliga. Jag vet att den här fisken låg i ett av paketen som Fiskbilen hade med sig när den hälsade på mig. Tyvärr har jag ännu inte kommit på hur man tar sin in i vita lådan i vedboden, men matte lyckades tydligen. I alla fall hade fisken ett konstigt namn, svärdfisk. Bäst att inte tänka för länge på varför den heter så. Men,som jamat, slukargod!

Den där som häller ner vatten på oss har också skött sig, för det har bara blivit blött på nätterna, och för tillfället har jag upphört med nattjobbet. Inte helt frivilligt, förstås, men här visas total oförståelse för mina jamingar om att få komma ut efter klockan mörkt. När jag väl krupit upp i min fåtölj är jag ändå ganska nöjd med att ha det torrt och skönt.

En utgång mindre

Jag vet inte om jag riktigt gillar mattes senaste idé. Helt plötsligt har jag bara två dörrar att välja på när jag ska tassa ut, för den tredje har blivit innätad . Tydligen är det meningen att Puff ska ha någon slags privat uteplats. 

Förutom att Piff och jag mist en dörr, har Piff inte riktigt fattat det där med privatiseringen. Hon bara tassade ut där, fast att det redan var upptaget. Som alltid, när de där två möts ute, blev det ett jamrans liv. Inte särskilt förvånande avgick Piff med segern.

Hur katten tar man sig ut? Va' e' de' här för dumheter?

 

 

 Om jag tar RIKTIG sats....

  

 Men snälla matte...jag vill IN!

Nu ska jag väl vara ärlig och jama, att av våra tre dörrar, så är det här den jag använder minst.  Det hindrar inte att jag tycker det är litet märkligt. Så är det ju när något ändras i ens eget hem. Man kan inte utan vidare acceptera sådana radikala förändringar. Det är inte litet jag har fått finna mig i sedan de där madamerna flyttade in här. Tur att jag har ett lugnt och överseende sinne.            

En halv seger är inte det sämsta

                                           

Åh nej...e're dags nu igen???

Gissar att många av er gjort samma upptäckt som jag, när ni tittat ut. Vet inte hur det är med er, men jag har väldigt svårt att tro att det blöta ska fortsätta mer än högst några sekunder till. Jag väljer att tolka det som att jag har en mycket optimistisk läggning. 

När dörren är öppen, och jag ser ut över den blöta bron, vill jag förstås inte sätta ner tassarna i vattnet. Men. Vad säger att det blöta inte slutat falla ner i samma ögonblick som dörren stängts? Det måste ju sluta någon gång! Den gången kan ju infalla likaväl nu som om en timme, eller hur? 

Försökte jama dessa ståndpunkter ett flertal gånger till matte, medan hon satt framför datorn. "Passa dig, Gustav, så jag inte slänger ut dig", hotade min känslokalla matte mig till slut, och hänvisade till att det faktiskt fortfarande öste ner där ute. Påstod hon, alltså, jag tror bara på det jag själv ser.

Jag minns dock med förskräckelse, att hon dessvärre en gång verkställt detta hot, så jag drog mig tillbaka. Men inte utan att visa henne med irriterade svansvift vad jag tyckte om hennes agerande. Till slut kunde vi i alla fall enas om en kompromiss. Jag tassade ut på altanen, och lade mig där i soffan. Att betrakta regnandet därifrån kändes ändå som en halv seger.

Önskar nu alla mina kompisar en mindre blöt, och fortfarande varm, helg! Vi tassas på måndag!