Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







onsdag 13 juni 2012

Det får jag aldrig veta

Ibland kommer det tankar farande som tidigare varit otänkta. Som till exempel när jag helt plötsligt kom på att jag förmodligen har ungar. Undrar just hur de ser ut? Om de är lika mig eller sin mamma? 

Jag var tre år när jag kom till det som är mitt hus nu. Innan dess bodde jag i Tyringe, ungefär mitt i norra Skåne. Där hade jag också ett eget hus, tillsammans med min husse, och ett eget Område att bevaka. Men, det fanns också en stor skillnad. På den tiden var jag fortfarande kille. På riktigt. Ni förstår säkert. Och vem blundar och jamar nejtack när det kommer fina tjejer och uppvaktar? Eftersom jag bodde i ett rätt stort samhälle fanns det förstås några att välja på.


Det känns litet sorgligt att inte veta något om mina ungar. Om de har fått leva, och vilka liv de i så fall fått? 
Somliga saker får man aldrig veta.

20 kommentarer:

  1. Åhh finis, jag funderar ibland på sånt också.. Då jag fått ett antal i mina dagar, innan jag kom hit till mamma som satte stopp för det.. Har aldrig återsett mina småttingar men jag tror nog de har det bra, hoppas det i vilket fall. Och jag tror dina småttingar har det ganska bra också.. Och är dem hälften såå stiliga som sin far så är de nog jamars poppis bland flickorna också ;) Nosgos och Kärlek <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. .. Och flickorna bland pojkarna såklart :D *glömde visst jama det*

      Radera
  2. Jaså, tjejerna uppvaktade dig? Det var inte tvärtom också? Nåjam, jag tror i alla fall att dina ungar blev väldigt fina, och jag hoppas de lever och har ett bra hem, precis som du.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Njam, kanske liiitet då ;)
      Jag tror också de blev fina. Och lugna. Åtminstone om de är lika mig. Matte säger jämt att jag är så lugn, och jag tror på henne.

      Radera
  3. Jamar som Kattson = Jag tror nog det var du som uppvaktade damerna :)
    Dina ungar är helt säkert jättefina och vi får hoppas att dom alla fått lika bra hem som du har !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan jag ha varit en sån Cat Juan? Konstigt, jag minns ingenting av det där?
      Jag hoppas verkligen att de fått bra liv, allihopa. Konstigt att tänka att jag inte skulle känna igen någon av dem, om de kom hit.

      Radera
  4. Sånt kan man ju fundera på. Jag har inga ungar, helt säkert, för mig tog de till vetten när jag bara var unge. Men tjejer e trevliga ändå, fast jag vet inte riktigt vad de vill.
    Har du ungar på byn så e de säkert stiliga som du!

    SvaraRadera
    Svar
    1. När Puff var liten uppvaktade hon mig. Det var märkligt, jag fattade heller ingenting? Först väs och fräs, och sedan kurr och spinn. Jag blev alldeles förvirrad.
      Eftersom jag har flyttat ett antal mil, lär jag inte stöta på någon unge här. Men man vet ju aldrig.

      Radera
  5. Åh, förstår att du undrar över det. Precis som Kattson, så tror jag att de blev jättefina, de har ju en stilig far.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äschjam då, så du smickrar! Men fina blev de säkert, det tror jag med.
      Nu ska jag skynda mig till ditt kalas!

      Radera
  6. Vi tror också att de är jättefina och säkert finns det någon som ser ut som du. Vi hoppas att de har fått det bra.Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Konstig tanke att det kanske tassar omkring mini-Gustavs nånstans. Fast de är ju mogna katter, de med nu. Och har fått ungar, som fått ungar, som fått ungar...Känns konstigt.

      Radera
  7. Dina ungar måste vara helt fankattiska!! Tänk små Gustavar (nå de är förstås stora Gustavar och Gustavavor nu) - fina röda och granna, smarta, kloka och fankattiska jägare! Och makalöst bra gosnosar! Och snälla! Och som tar bra tass om sina familjer! Kanske någon hamnade i Emmaboda? Då kanske han är min pappa? *funderar, det skulle vara kul att ha Gustav till farfar! :) En sån dansant kille!!)

    nosgos å funderargottisar
    Maurice (Kajsa dansar med Sippo och har inte tid att kattentera)

    SvaraRadera
    Svar
    1. *snyft* jag blir ju alldeles rörd av din beskrivning *torkar tårarna med tassen* Jam, tänk om någon hamnade i Emmaboda? Det är mycket troligt, när jag tänker efter...Alla vägar bär till Emmaboda, heter det ju? Tror jag. TÄNK om jag är din farfar! Det känns bra att tänka så. *glad igen*

      Radera
  8. Mjau vi tror säkert att dina ungar mår jamars bra och har egna hem. *Hoppas*
    Emmaboda, säger matte, där bodde hon i närheten ngn gång på det däringa -60 talet.
    Jag Tarzan, och jag Chicko har nog inga ungar eftersom vi blev kastrerade som ganska små, så vi vet inte så mycket om våra liv på det sättet.

    Tassekram kompis
    nu ska vi tassa iväg och Gratta Sippo.
    Har iofs grattat honom på FB, mjau

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en rolig tanke att det kanske tassar omkring ungar och ungarsungar till mig nånstans. Skulle ha varit kul att få veta något om dem, men det blir ju aldrig...

      Radera
  9. Var det dina ungar Gustav så var dom säkert traktens
    stiligaste exemplar.
    SvansKramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så ni jamar...men liiite stiliga var de säkert. Synd det inte finns släktforskning för katter. Inte för oss vanliga i alla fall.

      Radera
  10. Visst är det vemodigt att blicka tillbaka, både matte och jag tycker att det bara blir värre med åren...
    Men en sak är vi säkra på, och det är att dina ungar blev jamarstiliga, jamarsnälla och jamarkloka - åtminstone om de bråddes på sin pappa :-)
    Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men tror du de blev SÅ fina? Det var väldigt snällt jamat av dig! :D
      Just det här är kanske inte så vemodigt att tänka på. Har faktiskt aldrig funderat på det förut. Men det kan förstås finnas annat som är litet sorgligt att fundera på. Som att så stor del av livet redan är levt. Men jamars vad bra jag haft det.

      Radera