Tankar på en arbetsplats

Vill ni träffa mig? Det är här jag jobbar nu för tiden. Rätt skaplig arbetsplats, faktiskt, jag är nöjd. Matte har insett att detta är en arbetsyta, så inget onödigt tjafs står i vägen. Klimatet är behagligt, och man riskerar varken regn eller blåst. Och suger det i magen, är det bara att ta sig några tasslängder bort. 

Alltså sitter jag här i fönstret, en stor del av dagarna, men jag brukar ta mig en titt också på nätterna. Utsikten härifrån är optimal, med fri sikt mot både norr och söder. Så kommer du gående på stigen där borta, var så säker på att du blir iakttagen av en katt som heter Gustav!


 

Det får jag aldrig veta

Ibland kommer det tankar farande som tidigare varit otänkta. Som till exempel när jag helt plötsligt kom på att jag förmodligen har ungar. Undrar just hur de ser ut? Om de är lika mig eller sin mamma? 

Jag var tre år när jag kom till det som är mitt hus nu. Innan dess bodde jag i Tyringe, ungefär mitt i norra Skåne. Där hade jag också ett eget hus, tillsammans med min husse, och ett eget Område att bevaka. Men, det fanns också en stor skillnad. På den tiden var jag fortfarande kille. På riktigt. Ni förstår säkert. Och vem blundar och jamar nejtack när det kommer fina tjejer och uppvaktar? Eftersom jag bodde i ett rätt stort samhälle fanns det förstås några att välja på.


Det känns litet sorgligt att inte veta något om mina ungar. Om de har fått leva, och vilka liv de i så fall fått? 

Somliga saker får man aldrig veta.