Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







torsdag 28 juni 2012

Ledarskap och kattvett


I min familj finns bara en klar ledare. Det är jag. Att komma efter är inget för mig. Som när matte och jag är färdiga i växthuset, och ska bege oss in i det stora huset. Där i början finns en stig, som är rätt smal. Vem ska tassa först? Jag. Vem ska bestämma takten? Också jag. Vem beslutar om det ska vilas på vägen in? Naturligtvis jag!

Inte för att det är någon lång sträcka, tvärtom, men ibland upptäcker jag något som kräver omedelbar iakttagelse. Då måste man förstås stanna och koncentrera sig! Och värre bråttom har hon minsann inte, matte, än att hon kan vänta en stund bakom mig. Jag reser ju på mig, så fort jag är färdig!

Detta ledarskap tar jag ständigt på mig. Ibland får jag höra synpunkter på det. Somliga totalt obegripliga, nästan förolämpande. Som att jag kan snubblas på, och liknande? Va? Vad jag vet, är det alltid de som kommer bakom, som ska anpassa hastigheten?

Och för övrigt är det bara nyttigt för människor att träna sig i att kunna vänta och vara uppmärksamma. Kallas visst mindfulness. Fast jag kallar det vanligt kattvett. 

14 kommentarer:

  1. Klart att de som går bakom som ska anpassa sig!
    Det är precis som du säger, bara vanlig kattvett!!!

    =^.^=

    Nosgos

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det, bra att ni håller med mig! :)

      Radera
  2. Vi har minsann seglat med matte och husse och då har vi lärt oss en viktig regel - upphinnande båt lämnar väg. Det gäller mattar också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken utmärkt regel! Glasklar! Nu har jag ytterligare ett argument att slå i huvudet på matte!

      Radera
  3. Helt riktigt, det är den bakomvarande som ska hålla avstånd och anpassa hastigheten. Matte måste väl förstå att du bara inte kan ignorera sånt som händer i din omgivning, utan att du måste bedriva spaning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom hon själv inte ser något särskilt kliver hon på, bara. Så gör människor. Jag måste ständigt tänka på att de varken har god syn eller hörsel. Men just därför borde de förstås ta det extra lugnt, och anpassa takten efter sina förutsättningar!

      Radera
  4. Egentligen vet jag inte varför du skriver första stycket i dagens blogg. Är det nån som ifrågasatt vem som är ledare i din familj? Vem som ska tassa först? Vem som ska bestämma takten? Vem som ska bestämma om vilopauser? Kan inte tänka mig att det finns nån som läst din blogg några gånger som tvekar. Men det är klart, det finns ju tvåbeningar som läser också, och de behöver ju ständigt påminnas. Även om det självklara att det är bakomkommande som har anpassningsplikt vad snubbelrisken beträffar. Uppskattar också att du nämner konstiga ord vid dess rätta namn - kattvett är ordet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jam, det är nog så att jag hade våra kära tvåbeningar i åtanke. Som du skriver, behöver de ständigt påminnas. Och hur många gånger har matte nästan ramlat på mig? Dessutom mer eller mindre mumlat något om att jag inte får tassa precis vid fötterna? Jama om att skylla ifrån sig! Men jag tar det ro. Katt-ro.

      Radera
  5. Klart att det är den som är bakom som får rätta sig efter. Självklart! Och att du är först det är inget att fundera över. Det bara ÄR .Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart var jamet! Jag känner mig väldigt lättad över det kompakta stödet. Tack så mycket!

      Radera
  6. Mindfulness är ju att "bara vara" och att "stanna till i nuet och ögonblicket" och DET är våra mattar och hussar mycket dåliga på. Stanna gärna till lite då och då så där extra mycket så lär sig din matte snart hur man beter sig värdigt som en katt. Då kan ni slutligen stå där båda två och fillåsåffera om tillvaron och livet!
    *Kurreli-svans-dans-vift!*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är de URUSLA på det! Jag ska verkligen tänka på vad ni jamat, och hädanefter göra extra många och extra långa pauser. Det kommer bli SÅÅÅ nyttigt! För henne.

      Radera
  7. Mjau Käraste Gustav, vi håller jamars med dig, att tvåbeningarna MÅSTE lära sig att ta det lugnt och inte stressa fram i tillvaron. Dom som går bakom får ju anpassa sig till dom som går först, mjau Klart du ska bestämma takten när du och matte går från växthuset, mjau annars oxå när du är med din matte så ska du bestämma takten. Du får ta MÅNGA pauser så din matte lär sig att ta det lugnt, mjau.

    Tasskram kompis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag har förstått att jag snarast ska UTÖKA än minska på mitt ledarskap. Allt för mattes fromma. Ska sätta igång direkt. Åtminstone i morgon. Här ska undervisas!

      Radera