 |
| Passa dig noga, hund, här bor JAG! |
Mest opålitliga är alla som rusar omkring på andra sidan tomten, på stranden. Där råder ingen ordning alls. Ibland kommer de rusande i flock, och åt olika håll. Då är det bara att snabbt uppsöka närmaste skyddsbarriär.
Nu har jag ju genom åren fått stor strategisk erfarenhet, och lärt mig hantera farliga situationer. De flesta hundar är relativt hyggliga, men jag har råkat ut för några som starkt ogillat mig. Helt obegripligt, för jag aldrig gjort dem något? Så för säkerhets skull gäller alltid hög beredskap vid åsynen av den typen av fyrbent varelse.
Inlägg
Mycket klok strategi att alltid iaktta högsta beredskap när skällisar är i närheten. Vissa av dem är synnerligen osympatiska och har ingen respekt för andras tomtgränser eller förståelse för att vi är jamartrevliga. Värst är ju när de kommer flera stycket och jagar EN katt. Fegt så det förslår.
SvaraRaderaDet är det som är det värsta på stranden. Oftast är de stora också. Lyckligtvis är det gott om träd där också. Men bäst är att snabba sig hem så fort man kan. Man brukar kunna höra dem i rätt god tid i alla fall. Om de nu ska jaga mig är de inte så smarta precis.
RaderaHär har jag samma problem, med skällisar precis vid min tomt. Vägen går ju utanför. Men jag har en bra fördel mot skällisarna. Matte har satt upp hönsnät så de inte kan smita in under staketet och över orkar de inte hoppa. Så jag kan stå på min sida och visa dem att här ska de inte vara och så kan de skälla bäst de gitter, he hee
SvaraRaderaVad bra du har det! Mitt problem är att jag gärna vill vara på stranden, åtminstone den närmaste biten ingår ju i Mitt Område. Men matte vägrar sätta upp staket där. Det FÅR man inte, påstår hon. Som om det var något man skulle bry sig om?
RaderaJag förstår vad du menar kompis. Jag är alltid skeptisk till dessa dreggelmonster, trots att jag har 100 kilo husse i släptåg. Helt oförståeligt hur dessa kreatur kan tycka illa om oss, som aldrig gör en fluga förnär. *suckar*
SvaraRaderaVisst är det? Jag bara sitter lugnt och stilla. På sin höjd reser jag på mig, för att ha kortare startsträcka. Men ALDRIG att JAG gör någon attack!? Fast att jag inte gillar dem? Nä, fyjam för skällisar utan hyfs!
RaderaLite respekt kan man absolut kräva, det är ju DITT OMRÅDE.Nosbuff
SvaraRaderaDet är något jag ständig försöker påjama, men de har VÄLDIGT svårt att fatta!
RaderaDu gör nog klokt i att iaktta största vaksamhet. Visst finns det skällisar som är kompisar med katter, men man vet ju aldrig på förhand. Fast vi håller med om, att det är ouppfostrat av dem att jaga värden! Kurr och burr.
SvaraRadera*Fnissjam* tur att vi katter har klor så vi kan snabbt klättra upp i ngt träd om ngn skällis skulle jaga efter oss. Nu är det ju inte så hos oss, eftersom vi då är innekatter och inte får springa själva ute.
SvaraRaderaMEN Vet du vad Gustav :(
Våran skällis här hemma, han jagar oss så det är inte klokt, men matte säger åt honom att inte jaga oss, men han lyssnar inte alltid, *suckjam*
Vi har ju inget sådant klätterträd här hemma att klättra upp i, men vi springer upp ibland på mattes databord, högst upp, Mjau, bra va?
Tass tass