Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







torsdag 23 januari 2014

Ensamrätt?


Häromdagen lät jag ju Puff komma till jams här. Som jag befarat kom hon med diverse anklagelser. Hon "glömde" emellertid att berätta om en detalj, som jag anser vara av det viktigare slaget. Hennes anspråk på ensamrätt till min matte.

Som var och en kan begripa, ställer dessa befängda krav till bekymmer för mig! Särskilt nu, när husse har övergivit mig i flera veckor. Jag vet inte hur många gånger varje dag jag hör Puff ropa efter matte? I början kunde jag undra om hon mådde dåligt, eller så? Nu bryr jag mig inte längre. Förutom om det, att mattes knä så ofta är upptaget av fel katt. 

Nu ska erkännas, att Puff ibland uppmanas av matte att flytta på sig, när hon ser husets förstekatt stå och vänta. Det är ju trots allt jag som bor här, egentligen! Och det är rätt trist att liksom behöva be om knätid. 

Om detta glömde hon berätta, Puff. 





11 kommentarer:

  1. Du har det inte lätt! Fast det är roligt att hon fått låna din blogg. Fast nu är det väl slut med det!! Xantippa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan bara hålla med. Det är tufft att vara Gustav ibland. För ofta.
      Jag får väl se om hon får komma till jams nåt mera. Då får hon allt be snällt.

      Radera
  2. Efter att du bett tillräckligt många gånger om knätid tycker jag att du ska kräva knätid istället.
    Tjejer är lite tröga (som vi manliga katter vet).
    Förstår att du saknar husse.
    Själv har jag haft det strängt idag.
    Hjälpt husse att sätta upp en ny fläkt i köket.

    Ozzy


    SvaraRadera
    Svar
    1. Mitt problem är väl att jag inte är lagd åt det hållet, att kräva saker. Jag är mera den väntande typen. Om jag haft rockärmar hade jag kunnat ha ett ess där, för jag har ju faktiskt EN stor fördel: På nätterna har jag matte HELT för mig själv!!! :)

      Radera
    2. Glömde ju skriva hur imponerad jag är över att du kan sätta upp köksfläktar! Jama om avancerat!

      Radera
  3. Sån där selektiv glömska har man ju ofta hört jamas om. Märkligt att hon skulle glömma just "det". Tur för henne att du är en så fredlig natur. Men jag tror du måste förbereda ett eventuellt framtida gästspel i din blogg VÄLDIGT noga, kanske censurera och korrigera lite rentav.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hade nog varit fördelaktigt att ha litet mer humör än jag har? Men är man lugn och tålmodig, så är man. Och jag ska lägga på minnet dina goda råd!!

      Radera
  4. Märkligt att hon glömde nämna det. *fundersam*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag undrar just om det var glömska? Den där damen är väl så van att ta för sig, att hon tycker det är bara naturligt!

      Radera