Där fick de nåt att fundera på

Det blev en annorlunda eftermiddag igår. Först försvann husse och matte en stund. När de kom tillbaka blev jag utkörd ur mitt växthus, trots att jag på alla sätt visade att jag ville vara kvar där. Husse påstod att det började bli så dåligt väder att han måste stänga?  Det är väl då som jag behöver växthuset som allra mest?

Nåjam, jag följde med in. Sen hände inget på en lång stund. Några timmar, eller så. Då började husse undra var jag var? Han är väl inne, trodde matte? Och så började de leta. Och leta. Och leta. Först på sängarna, soffan, i igloosarna, i gästrummet. Sedan under sängarna, under borden. Överallt. För säkerhets skull gick de runt några extra varv, ifall de missat nåt ställe?

Husse klädde på sig regnjacka och gick ut och kollade i vedboden. Tog en runda runt området, längs vägen och stranden. Var rädd att jag blivit påkörd, eller fastnat nånstans. För eftersom jag inte var inne, måste jag ju vara ute? Det började bli mörkt. Och nu var vädret riktigt, riktigt ruggigt, med regn och mycket hårda vindar. Sånt väder, som jag aldrig är ute i frivilligt. Matte ropade och ropade. Allt utan resultat.

Så hände det sig att det började det ryka in från braskaminen i den starka blåsten. Blev rätt rökigt i vardagsrummet. Då hade jag ingen lust att ligga kvar där längre. "Nämen!" utropade matte förvånat. Och lyfte upp mig. "Var kom han ifrån?" undrade husse. 

Inte ville jag berätta. Det är bra att ha en hemligt sovställe.