Så var det dags igen

Och så var det dags igen. Igår rymde husse! Tur att jag  tagit tillvara alla tillfällen till närhet den gångna veckan, för det har jag verkligen. Hade jag lyckats få honom i vågrätt läge oftare, hade jag kunnat tänka mig ännu mer umgänge.

Sedan är det förstås så, att om husse nu prompt måste försvinna, var dagen rätt vald. Hade nog knappt varit inne just något ändå, varken igår eller idag. Nä, nu gäller utejobb eller växthusvila. Mmmm, ni kan bara inte tro vad alldeles underbart ljuvligt jag har det när jag ligger utsträckt i solen på golvet i växthuset! Där, vid bortre väggen har jag mina sköna frigolitplattor att ligga på. Undrar om det kan finnas något mera avkopplande?

Helt skärpt blev jag däremot i morse, när jag precis tassat ut för första morgonrundan. Framkommen till min öppning ner mot havet upptäckte jag till min förskräckelse två stora, svarta monster som rusade omkring en liten bit bort. Skyndsamt tog jag betäckning bakom några stora stenar, samtidigt som jag försökte hålla koll på deras framfart. Vilken chockstart på dagen! Lyckligtvis rusade de vidare utan att se mig. 

Efter det blev dagen lugn och fin. Matte och jag planterade blommor. Mer stillsamt än så kan det väl knappast bli?