Borta bra...

Det ser väldigt bekant ut där ute...

...tassar väl ut och kollar om jag har rätt?

Jodå, där står grannhuset kvar!

Och mitt hus också! Men vart ska du ta vägen, husse? In? Då följer jag med!

Aha, våra saker från hotellet! Tur att de kom hem igen.

Men hallåjam, har ni glömt mig? (Jag trodde det ett tag, men sen fick jag också komma in)

Hej på er, nu är jag tillbaka från mitt hotell igen! Har haft det bara bra, kan jag meddela, även om jag ännu inte lyckats få vitfisk uppsatt på menyn. Maten som serveras där är fortfarande exakt densamma som hemma? Men jag gillar personalen, faktiskt så mycket att jag varit generös med att fysiskt visa min uppskattning.

När man är nöjd kund ska man visa det, tycker jag! (Bilden tagen av hotellpersonal)

Att komma hem igen var förstås ändå väldigt skönt, särskilt som vädret var tilltalande. Soligt och inte så kallt. Helt naturligt passade jag på med en rejäl kontrollrunda. Kom inte in för gott förrän det varit mörkt en bra stund. Då brann brasan i kaminen. Efter en stadig middag hoppade jag upp på klöstunnan, som står nära elden. Där, i värmen, somnade jag gott. Borta bra, men hemma bäst!




 

Där fick de nåt att fundera på

Det blev en annorlunda eftermiddag igår. Först försvann husse och matte en stund. När de kom tillbaka blev jag utkörd ur mitt växthus, trots att jag på alla sätt visade att jag ville vara kvar där. Husse påstod att det började bli så dåligt väder att han måste stänga?  Det är väl då som jag behöver växthuset som allra mest?

Nåjam, jag följde med in. Sen hände inget på en lång stund. Några timmar, eller så. Då började husse undra var jag var? Han är väl inne, trodde matte? Och så började de leta. Och leta. Och leta. Först på sängarna, soffan, i igloosarna, i gästrummet. Sedan under sängarna, under borden. Överallt. För säkerhets skull gick de runt några extra varv, ifall de missat nåt ställe?

Husse klädde på sig regnjacka och gick ut och kollade i vedboden. Tog en runda runt området, längs vägen och stranden. Var rädd att jag blivit påkörd, eller fastnat nånstans. För eftersom jag inte var inne, måste jag ju vara ute? Det började bli mörkt. Och nu var vädret riktigt, riktigt ruggigt, med regn och mycket hårda vindar. Sånt väder, som jag aldrig är ute i frivilligt. Matte ropade och ropade. Allt utan resultat.

Så hände det sig att det började det ryka in från braskaminen i den starka blåsten. Blev rätt rökigt i vardagsrummet. Då hade jag ingen lust att ligga kvar där längre. "Nämen!" utropade matte förvånat. Och lyfte upp mig. "Var kom han ifrån?" undrade husse. 

Inte ville jag berätta. Det är bra att ha en hemligt sovställe.