Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







onsdag 20 juli 2016

Det är långt till en parkering i Spanien



Först vill jag tacka för allt deltagande i sorgen efter Puff. Det var verkligen en nattsvart måndag. Att beröva någon livet är fruktansvärt, hur rätt det än kan vara. Och det går inte att förbereda sig för styrkan i sorgen och saknaden efteråt.

Men ödet hade något väldigt oväntat i beredskap till mig. Jag fick ett mail från tjejen som driver det utmärkta katthotellet våra katter brukar bo på. Hon hade fått en förfrågan. Kände hon till någon som kunde ta hand om en kattunge? En av deras hundar var aggressiv mot den, och det var fara för kattens liv. 

En kattunge??? Nej, nej, nej, det fanns inte på kartan! Och inte nu, det var alldeles för tidigt. Dessutom är vi väl för gamla för en kattunge? Nä....eller? Det var som om någon knackade mig på axeln och sa "här får du en värdefull gåva, varför har du så många invändningar?" Och jag funderade litet till. Och ännu litet till. Att ingen, varken människa eller katt, har några garantier för en morgondag. Kanske överlever hon oss, kanske inte.




Så jag bestämde mig för att ge upp motståndet, och bara flyta med. Min man hade varit positiv från första början. Jag tänkte, att är det meningen, så är det, och då blir det av. Och måndags kväll var vi och hämtade lilla Lisa! Fick då höra hennes dramatiska historia.

Familjen hon bodde hos har också hus i Spanien, och det var i början av deras semester där som det hände. Jag minns inte riktigt var de hade varit, men jag tror de hade åkt från en parkering, och när de stannade efter att ha kört någon mil i högt tempo hördes ett jamande från motorutrymmet. Där satt en skräckslagen liten katt! Lyckligtvis var detta en djurälskande familj. De tog henne till veterinär, fick henne vaccinerad och insatt ett chip. Hennes födelsedatum sattes till 20 februari.  Sedan fick hon ett spanskt pass, och kunde följa med hem till Sverige när det blev dags för hemfärd, ca tre veckor senare.

Men, de hade ett problem. Den ena av familjens hundar kunde inte tåla nykomlingen. Hemma i Sverige var den van vid att en katt fanns i familjen, men den här nya...risken var stor att hunden skulle bita ihjäl kattungen.

Tre dagars bilresa senare var de tillbaka i Sverige. Hon hade varit helt lugn hela resan. Och det var hon också på färden hem till oss. Fast den varade ju bara en timme, förstås!

Hon verkade känna sig hemma direkt. Spinner bara man ser på henne, äter glupskt och går på lådan som hon ska. Och, till min stora förvåning, sover lugnt vid min sida hela nätterna! Jag var nog beredd på en hel del nattbus! I morgon, torsdag, ska vi till veterinären, hon måste gås igenom i Sverige också innan hon kan försäkras.

Visst är det märkligt hur en kedja av händelser länkas samman på ett nästan onaturligt sätt? Hur sannolikt är det att en liten katt från en plats längst nere i södra Spanien skulle hamna hos oss?



Nu hoppas jag bara att jag fattade rätt beslut. Det känns så. Piff och Puff lever vidare i mitt hjärta. Men jag får också glädja mig åt det nya, lilla livet som anförtrotts mig. Och skulle jag trilla av pinn' i morgon finns många i min närhet som skulle se till att Lisa får det bra.

Gustav och Lisa har ännu inte träffats. De ska få känna varandras dofter några dagar först. Jag har satt in två dosor Felliway Friends, och visst tror jag det kommer gå bra. Men Gustav får väl berätta själv så småningom!


 

26 kommentarer:

  1. Helt underbart Agneta! Jag tror absolut att ödet bestämde att Lisa skulle hamna hos er, få det bästa liv en katt kan tänka sig! Och att hon hoppade in i Karins svenska bil av alla! Som också är en stor djurvän! Katter har absolut ett sjätte sinne. Stort lycka till! Kram Cecilia

    SvaraRadera
  2. Helt underbart Agneta! Jag tror absolut att ödet bestämde att Lisa skulle hamna hos er, få det bästa liv en katt kan tänka sig! Och att hon hoppade in i Karins svenska bil av alla! Som också är en stor djurvän! Katter har absolut ett sjätte sinne. Stort lycka till! Kram Cecilia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket!! Som ödets assistent har du en stor roll i det hela! ;-)
      Ja, tänk vilken tur att hon kunde klamra sig fast där under bilfärden. Man läser ju ibland om att just sånt här händer, så det är väl inte helt ovanligt. Och nu vet vi att slutet kan bli gott på ett sånt äventyr!

      Radera
  3. Åh, så glad jag är för er skull! Och Simba och Tasse klappar tassarna, för de vet så väl vilken stor tröst och glädje en ny liten katt kan föra med sig i ett sorgedrabbat hem. Ni gjorde alldeles rätt som tog denna lilla bedårande kattfröken till ert hjärta och in i ert hem ♥
    Ser med spänning fram emot vad Gustav ska jama om sin nya lilla sambo :-)
    Stor kram och många klappar från oss ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jo, det känns så rätt och självklart nu när hon är här. Vilken tur att jag inte lät dumma "förnuftsskäl" fatta ett annat beslut!
      Skulle tro att det blir framåt helgen som de får bekanta sig med varann. Det ska verkligen bli spännande!

      Radera
  4. Vilken fantastiskt härlig nyhet att ni fått ett nytt litet kattliv att ta hand om.
    Lilla Lisa kommer att få ett underbart liv hos Er.
    Hon verkar vara en företagsam och äventyrligt lagd liten dam.
    Mycket söt och snäll och duktig också.
    Bara detta att hon sover på nätterna.
    Hoppas nu att Gustav kommer att gilla sin nya lillasyster.
    Detta med att hon har kommit i motorhuven tycker vi är kul.
    Vår väns katt kom till Eurostop på det sättet för tre år sedan.
    Men tyvärr så är hon försvunnen sen 3 månader tillbaka.
    Vår vän sörjer mycket men säger att katten kanske hoppat in i ny bil o åkt till någon ny matte/husse.
    Lycka till imorgon hos vettisen.

    Många kramar från Ozzys personal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir glad att du skriver så! Ja, jag tror att det är en katt med bestämd vilja. Ska bli så spännande att följa hennes utveckling! Gustav har nog förstått att det finns någon här, hon har ju låtit ibland på andra sidan dörren. Men han verkar inte särskilt intresserad.
      Kanske är det vanligare än man tror att åka under motorhuven? Nåja, det går ju an när det slutar lyckligt! Hoppas det gjort så också för er väns katt!

      Radera
  5. Vad glad jag blev för Din skull, minns hur tufft det var när jag miste Mimi. Men nu har jag Chiara, fast det tar tid att komma henne nära, en liten hittekatt. Förmodligen med dåliga erfarenheter av människor. Men jag ger inte upp, bara älskar henne mer & mer.

    Många mijau från oss båda!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, just när det är som värst undrar man om man ska ha fler katter? Det gör ju så himla ont! Men nu har Chiara fått en ny chans i livet tack vare dig! Ja, man älskar verkligen de små liven!

      Radera
  6. Oj! *stora ögon* Vi som tycker att det är jätteläskigt att åka brummis, och så hamnar man under huven! *morrhårsdarr* Så skönt att lilla Lisa ändå med glatt mod åker bil, och finner sig så väl tillrätta hos er. Men så har hon också kommit till ett toppenhem! Vi ser med spänning fram emot att höra hur det går. Kurr och burr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lisa verkade njuta av bilturen, hon la sig ner och somnade! Jätteskönt! Det är fantastisk hur väl hon anpassat sig till sitt nya liv! Nu hoppas jag bara på ett positivt besök hos vettisen i morgon!

      Radera
  7. JAg anade att det var nåt sånt här på gång, för jag såg faktiskt att det hade lagts till en liten rad och bild på Gustavs fina bild redan igår "Å JAG - LISA". Men att det var en liten spanjorska kunde jag förstås inte drömma om. Ibland har ödet överraskningar i beredskap åt en, både negativa och positiva. Ska bli roligt att få följa både Gustav och Lisa framöver. Tänk också på, att medelåldern för oss svenskar stiger...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag fixade headern redan igår, det var ju en rätt bra hint! ;-)
      Detta var en av de större överraskningarna på länge, för även om jag så småningom tänkt skaffa en katt till, så har kattunge aldrig varit aktuellt. Nej, det skulle vara en äldre katt, lagom anpassad till hur länge jag förmodar att jag ska leva. Men hur vet man det? Så nu skuttar det här lilla livet omkring här till min stora förundran och glädje!

      Radera
  8. Katten Svens matte20 juli 2016 kl. 19:56

    Så underbart med liten Lisa!! Såg den lilla bilden i bloggen i går. Det är absolut meningen att hon skulle komma till er! Ska bli kul att kanske lära känna henne lite om Gustav lånar ut sin blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns litet overkligt än, alltihop. Och mening eller ej, tacksam är jag för att hon kom hit!
      Och nog kommer Gustav låna ut sin blogg, han är en snäll kille! :-)

      Radera
  9. Under sker, så är det bara. Grattis till er och till Lisa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland tror jag man hindrar under från att ske bara för att man inte är nog lyhörd eller låter intellektet styra för mycket?
      Och tack, tack!

      Radera
  10. Så roligt för er och Lilla Lisa är bedårande!
    Vi håller tassar och tummar att Gustav och hon trivs tillsammans.
    Hoppas att vi får se bilder med två katter EN mysig hög 🐱

    ❤ Kram och nospussar ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är något jag också hoppas, jättemycket! Varken Piff eller Puff gillade ju honom särskilt mycket, men jag vet förstås inte alls vilka erfarenheter Lisa har av andra katter.

      Radera
  11. Jamarns vilken härlig berättelse! Det måste vara ödet som gjorde att Lisa kom till er.
    Vilken fankattiskt bedårande söt kompis Gustav har fått, hoppas bara att han är lika uppskattande sen när de träffas :)
    Det skall bli så roligt att höra både deras berättelser om mötet sen.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är märkligt att tänka sig att hon skulle tassat omkring nere i Spanien annars, förmodligen hemlös, men det vet man ju inte. Fast tassar man omkring på en parkering har man ju inga ansvarsfulla ägare.
      Visst är hon bedårande, och så liten! Ska bli väldigt spännande att se hur det ska gå dem emellan!

      Radera
  12. Ibland händer det oväntade saker! Det blir nog superbra tror vi! Hoppas Gustav och Lisa finner varandra så småningom. Lisa har verkligen kommit hem till ett toppenhem! Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så totalt oväntat! Och kommer de överens blir det helt perfekt!

      Radera
  13. Men jam så söt. Vi tycker det var jättebra att kissen fick flytta in till er. Hoppas Gustav tar väl tass om den lilla nykomlingen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att både Lisa och vi är helt nöjda! Och Gustav, jag hoppas han blir en jättebra brorsa!

      Radera
  14. Jag är inte förvånad... djuren har en märklig benägenhet att ordna så att någon ny liten fyrfoting tassar in i ens liv strax efter att de själva måste lämna en. Det händer mig om och om igen, och jag har hört många andra berätta samma sak. Är så glad för er och lilla Lisas skull!

    SvaraRadera