Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







tisdag 3 juli 2018

Lisa: Ändrade flyttplaner, kanske?



Dumma husse. Och lika dumma matte. Jag vet inte om jag tänker fortsätta bo här? Igår blev jag utsatt för ett fruktansvärt övergrepp!

HJÄLP! Är det ingen som hör mig?
Det började med att husse tvingade in mig i en bur. Jag ropade till matte att hon måste komma och rädda mig, men inte brydde hon sig! Bara gick omkring där och låtsades som ingenting?

Sen bar de ut mig i bilen, och där fick jag sitta i en kattiljon timmar. Jag lät människorna få lyssna på helt nya jamiska kraftuttryck. De var väldigt imponerade! Till slut, efter en evighet, stannade bilen, och jag fick komma in i ett hus och kolla på fiskar som simmade omkring. Hade varit rätt kul om jag inte haft så onda aningar. Vilka besannades. 
Förstod nog att jag inte åkt hit för att kolla på fiskar!

Blev inburen i ett rum som bara skrek "varning, varning"! Var därför ytterst misstänksam mot människan som hälsade så lent på mig. Men jag gav honom en chans, och lät honom klappa mig på huvudet. Med stor tvekan fick han också sätta en platta på mig litet här och där, men sen tyckte jag faktiskt att det fick vara nog med min välvilja. När han tog sig friheten att sticka en stor nål in i nacken på mig, ja, då tog mitt tålamod slut. 

Husse, som stod bredvid mig, var dessvärre inte till någon som helst hjälp i min prekära situation. Fick ta saken i egna tassar, så jag fräste ut stickaren och smockade till husse. Sen fick jag komma in i buren igen.


Är jag verkligen hemma igen??

OBS! Lägga på minnet: Aldrig tassa in i den buren igen!
Sen sov jag i mattes säng hela eftermiddagen. Det var rätt skönt. Och så fick jag litet kycklingsoppa. Kanske stannar jag här ett tag till ändå?


16 kommentarer:

  1. Det där lät ju inget vidare alls, förutom att det fanns firrar att kolla in.
    Men, även om du inte tror mig så var det faktiskt bra att du fick det där sticket.
    Jag sticks också varje år, men jag märker inte när min vettis gör det.
    Han klämmer o känner på mig med en hand samtidigt som han sticker mig med den andra handen.
    Tror nog inte att du kan få bättre hem än du har, även om dom sätter dig i en bur ibland och kör iväg med dig i brummisen.
    Så stanna du och njut av livet.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, jag har väldigt svårt att tro något som helst gott om gårdagen. ALLT var HEMSKT! Och jag kände visst av sticket, inte först, men sen. Det var då jag jamade ifrån ordentligt. Min kropp får man inte röra hur som helst. Här ska minsann inte klämmas på!
      Jo, jag har nog förlåtit det mesta nu. Så sköter de sig bara i fortsättningen ska de få njuta av mitt chefsskap ett tag till!

      Radera
  2. Duktig flicka! Nu dröjer det lääänge innan du får göra om samma "äventyr" 😉

    😻 Tröstebuffar 🐾

    SvaraRadera
    Svar
    1. De sa det matte och husse också, att jag varit duktig. Och nog dröjer det länge alltid. Helst ALDRIG!

      Radera
  3. Du ska veta att vi är flera som har liknande erfarenheter! Visst är den första reaktionen att "här kan jag inte bo kvar". MEN, du ska veta att jag tror att du ska stanna där du är! Trots allt kan du nog inte få det bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var svårt att förstå hur de kunde utsätta mig för alla hemskheterna? Jag hade nästan svårt att få luft, så jobbigt var det. Men de ska få en prövotid, och det lutar nog åt att jag blir kvar här. Idag har allt varit som vanligt igen, tack och lov!

      Radera
  4. Visst är det märkligt, hur bra hussar och mattar vi än har så blir vi alla intvingade i den där buren ibland och blir klämda och kända på och får stick i nacken
    Konstigt!
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Totalt obegripligt är vad det är! Tydligt att man inte kan lita på dem 100%!

      Radera
  5. Bra att du bestämt dig för att stanna kvar i din familj! Men undrar hur de tänker lura in dig i buren nästa år?! Själv är jag en mönsterpatient hos vettisen men det hör inte till vanligheterna har jag förstått?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, nu ger jag dem en chans till, för de har faktiskt uppfört sig normalt sen dess. Hoppas det var en engångsförseelse!
      Har hört att Gustav också är som du, men det är nog inte vanligt.

      Radera
  6. Men visst är det märkligt att de tror att lite fiskar gör att man glömmer både det ena och andra! Stickisen är jobbig men skönt när det är över och så är matte och husse glada att allt är ok. Stanna kvar hemma du! Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kunde inte låta bli att titta liite på fiskarna, men måste ju samtidigt ha beredskap för alla hemskheter som väntade. Ruggigt ställe, det där!

      Radera
  7. Men fyjam vilken hemsk upplevelse. *ryser* Skönt att du kom undan relativt oskadd, men du bör nog ta ett allvarligt samtal med dina människor angående dessa besök.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jam, det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv! HUR kunde jag gilla att åka bil när jag var liten? *ryser* Tur man blivit vuxen och förståndig, och fattar vad man ska akta sig för!

      Radera
  8. Herrejam, vilken förfärlig upplevelse! Bra att du fick fräst ifrån på skarpen, sådana tilltass ska man inte acceptera.
    Tassklappar
    PS Den där tavlan med den orangea katten - den har vi också på vår vägg! Matte säger att det är Andy Warhol som har gjort den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ni kan inte ana hur jag led! Måste andas jamarfort, för min luft höll på att slut. HUR kunde de utsätta mig för det? Har ni också en likadan tavla hemma? Jam, det går väl an, bara det inte ingår vettisar och annat i inredningen!

      Radera