Övergiven

Så ensam jag känner mig helt plötsligt

Husse tog bilen och åkte iväg. Jag brukar inte bry mig så mycket om det, men den här gången...med ens uppfylldes jag av en jättesaknad, som jag bara måste få ge uttryck för!

Så jag satte mig där bilen stått, och sjöng "Gustavs klagosång". Den är sorglig, kan ni tro! Och den ska sjungas med stark röst, det är viktigt! Matte kom ut, för hon trodde att något hemskt hade hänt mig? Och det hade det ju!


 

Men sen får det vara sluta åkandet!

Vilken jamarskön helg det har varit! Bara sol hela dagarna, så jag har kunnat ta ordentliga raster i värmen vid min hasselbuske. Litet kyligt har det varit om tassarna på kvällarna, men jag har ändå varit ute så länge, att matte varit orolig för att jag skulle vara instängd någonstans? Inte då, jag hade ju bara så mycket att göra!

Rasten slut...

Men så måste jag berätta något dumt också. Jag kommer bli övergiven. Igen!!! Och det redan på torsdag! Mina människor ska åka bort över helgen och hälsa på några minisar, som bor långt uppe i norra landet. En av dem kan inte andas där det finns katter, så de kan aldrig hälsa på här. På sätt och vis kan jag alltså förstå att matte och husse vill dit, men det är ju jamartråkigt att de ger sig iväg. Kan redan nu meddela, att jag kommer vara hemma i mitt hus de här dagarna.


Det finns något roligt också. Det är att husse kommer tillbaka i kväll. Har varit utan mjukmagen över en vecka. Äntligen ska jag få användning för massagetassarna igen!