Mitt nya kvällshus

Här står jag på vakt utanför mitt nya hus. Mitt kvällshus. På dagarna är det mattes och husses bil. Jag har upptäckt, att det fungerar alldeles utmärkt att använda den som kvällshärbärge. Den är strategiskt placerad nära både ytterdörren och området utanför växthuset, där jag knipit en och annan mus. 

Nu, när jag inte längre kan använda altanen när jag vill in, måste jag ju klura ut någon ny lösning. Först provade jag att sitta på bron utanför dörren. Fördelen med det, var att jag snabbt kom in, men nackdelen att jaktavståndet blev väl långt. Även för en driven och erfaren jägare. Nu har jag testat att ligga under bilen ett tag. Mycket bättre!

För att slippa eventuella förmaningar, ska jag nu påjama, att jag aldrig använder det här huset på dagen! Mest för att jag i princip aldrig vill in då, och skulle jag vilja det, så passar jag på när husse eller matte ändå går i dörren. Det är ofta. På dagarna. Konstigt nog är de mest inne på kvällarna, trots att det är då som det är mest intressant ute? Därför är det bra att jag mitt kvällshus. Där ligger jag gott, tills de öppnar dörren. 

Falska anklagelser

Ingen linslus, så de' så...

Matte säger ibland, att jag är en linslus. Jag vet inte riktigt vad det är för något, men det låter inte trevligt? Hon säger så, bara för att jag jämt kommer springande, när hon riktar bildapparaten mot mig. Innan hon hinner få ner avtryckaren, är jag framme vid hennes fötter. Då anklagar hon mig för att hon inte kan ta den där bilden hon tänkt. Hon får väl öva upp sina reflexer, jamar jag!

Om med linslus menas, att man gillar att komma med på bild, så är jag givetvis ingen sådan. Linslus, alltså. Jag ger blanka den i om jag fastnar, eller inte. Nu har jag blivit något mer positiv till fotograferandet sedan matte slutat blixtra, men därifrån till att vilja bli plåtad är tasshoppet mer än stakethögt. 

Det kan hon väl fatta, att kommer jag springande, är det för att bli klappad!?