Så länge jag tar mig över staketet

Det syns inte så bra, men gräset är halvmeterhögt

Nu ska jag berätta varför OBS, Operation Bevakning av Sorkbo, bedrivs med en ny intensitet numera. Förut har det alltid gått en gräsklippare där, dag som natt. Nu får alla underjordiska varelser hållas ifred. Gräset vajar högt, och den enda som kan hålla ordning där är jag. Inte på gräset, förstås, för det får växa hur det vill för mig. Men så gott jag kan, försöker jag decimera mus- och sorkstammen. Just vid sidan av björken finns ett speciellt ställe, där jag noterat särskilt hög aktivitet. Det är dit min mest högintensiva spaning förlagts.

Nu måste jag tillstå, att matte och husse inte är odelat glada över mitt arbete där. Frånvaron av gräsklippare gillas ju också av fästingarna. Men det kan inte hjälpas. Jakt är något av det roligaste som finns, och så länge som jag kan ta mig över staketet kommer jag troget sitta där, på mitt pass.

P.S. från matte: Utebliven gräsklippning beror på sjukdom. D.S.

 

I min djungel

Förutom hasselbuskområdet är det här den del av min tomt som jag gillar mest. Djungeldelen. Här får inget gräsätande monster tillträde, det har jag jamat ifrån. I högt gräs kan nämligen små godsaker få för sig att gömma sig. Dessutom är det mysigt att själv forma till platser i höggräset för meditation. 

Man kan koppla av extra bra när man ligger där nere, omsluten av en skyddande gräsvägg. Jag syns knappt, men hör, och uppfattar ändå allt som händer omkring mig. Som katt är ju detta möjligt även vid meditation, man bara kopplar in sitt automedvetande. En nödvändig egenskap för alla oss som vistas i djungler.