Nä, inte nu igen!

Nä, inte nu igen!!! Blev idag jagad av en hund, precis likadan som den som skällde ut mig så väldigt när jag låg hemma på min trappa. I morse var jag ute på patrullering på en av granntomterna, när jag helt plötsligt hörde ett våldsamt skällande, och fick syn på hunden som kom rusande mot mig. Den sprang fort, men jag sprang fortare! Har lyckligtvis fixat en grop under staketet mellan våra tomter, en bra genväg i vanliga fall. Kunde inte passat bättre en sån här gång! Hittade husse ute på min tomt. Han förstod förstås vad som var på gång, och hjälpte mig in. Igen! Sen hade jag ingen lust att tassa ut förrän på eftermiddagen. 

Tycker det här med otrevliga hundar börjar upprepa sig litet

Här under känner jag mig helt trygg

väl ofta? Annars njuter jag av sommaren, och är ute hela dagarna. Av någon anledning har jag inte känt för att vila under hasselbusken? Kanske för att jag inte kunnat lita på att luften ska hålla sig torr? I stället ligger jag för det mesta under en mojäng som sitter på huset. Där kommer vanligt regn inte åt mig. Skulle det vräka ner får det i stället bli växthuset, som alltid står öppet. 

Om jag slapp dessa lösspringande hundar skulle tillvaron vara perfekt! Men ganska perfekt är inte så illa, det heller!


 

Favoriten, än så länge

Nu ska jag berätta om mitt nya favoritställe, där jag tillbringat en stor del av min lediga tid i sommar. Under aggregatet för luftvärmepumpen! Där är skugga när jag vill ha skugga, regnskydd när jag behöver det, och dessutom ger trappan alldeles bredvid lä för blåsten ifrån havet. Med andra jam en helt perfekt plats! Eller, åtminstone nästan?

För det finns en hake. Det förargliga röret, som rätt som det är riskerar bli aktivt och börja droppa. Men än så länge håller det sig lugnt. När det börjar bråka återgår jag nog till min hasselbuske. Gammal plats är ändå äldst.