Ett annorlunda vettisbesök

Igår kväll blev jag hämtad och tvingad in i buren. Jag skulle

Go'sakerna står uppradade!

till vettisen! Det hade jag verkligen inte väntat mig så dags. Jag skulle sprutas, sa de.

Det blev nog det bästa vettisbesöket någonsin? För vad hon sa var som ljuv musik i mina öron. Nu ska jag bara få god mat i fortsättningen. Allt som jag gillar! Och så föreslog hon makrill, tonfisk, kyckling, lax, vispgrädde och några andra saker jag inte minns. Hur ljuvligt låter inte det? Plus att jag ska fortsätta med blötmaten från förr. Den tycker jag också är riktigt smaskens. Meningen är att jag ska gå upp i vikt. Om en månad ska jag dit och väga mig igen. Inga problem, jamar jag nu.

Förresten blev det ingen spruta heller. Hon ville att jag först skulle bli litet tyngre och starkare. Fast hon sa också att jag var ovanligt fin för min ålder. Ett så behagligt vettisbesök har jag aldrig gjort förr!


 

Inte min idé om en bra måndag

När jag inte fick tassa ut på morgonen anade jag en hel skock med ugglor i mossen. Vad hjälpte det, när flyktmöjligheten under sängarna omöjliggjorts genom en stängd dörr, och några alternativa ställen inte fanns? 

Naturligtvis besannades mina farhågor. Innan jag visste jamet av var jag placerad på den där obehagliga bänken hos vettisen. För sjuttionionde gången skulle mitt öga kontrolleras på olika sätt. Och det gick väl an. Men sen råkade matte nämna att jag kräkts litet en del nätter på sistone, och då fick jag ställa mig på vågen. De var inte nöjda med att jag blivit av med en hel del sedan jag var på djursjukhuset senast. Då ringde vettisen till en annan djurklinik och frågade om de kunde ta prover på mig? 

Så, kan ni tänka er, jag fick fortsätta till en ny vettis! Det var jag inte glad åt! Väl där togs det blod ur min tass, och så blev min mage fotograferad. När allt var klart berättade de vad jag redan visste, att jag är i prima form! Det var visserligen något litet med njurarna, så jag ska få annan mat. Har provsmakat den, och den är absolut ätbar. 

Sen kan jag tycka att det är smickrande att både den första och andra vettisen uttryckte sin förvåning över att jag är sjutton år. Det hade de aldrig kunnat tro, sa de båda två!