Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







tisdag 8 november 2016

Lisa: Bästa grejen!




Äntligen har jag fått en utmaning!

En fjäril som snurrar runt i blixtfart!

Här behövs intelligens, koncentration och snabbhet. PRECIS mina egenskaper!!!








måndag 7 november 2016

Utan lag



Är det meningen att man ska vänja sig? Vid att pälsen inte är tillräckligt varm, menar jag? Det är alldeles för kallt för min smak nu. Ändå luras jag ut ibland. Till exempel när husse ska hämta tidningen eller posten. Då står han där och lockar och lockar. Idag påstod han till och med att det var fint väder! Att solen sken, det såg väl jag med, men jag kände också med nosen att det inte var kattvänlig temperatur. Vi kom fram till en kompromiss. Jag följde med till brevlådan. Om han hade förväntat sig att jag skulle stanna ute sen, fick han tji. Varför frysa där ute när det fanns en skön säng inne i värmen?

Det är så min helg också varit. En riktig innehelg. Har hört regnet smattra mot rutorna. För att få litet omväxling har jag tillbringat några timmar i min lilla koja på altanen, men aktat mig för att hamna utanför taket. Jag försöker ju undvika min låda så långt det är möjligt, men till slut måste även jag finna mig i omständigheterna. Nöden har faktiskt ingen lag.


 

fredag 4 november 2016

Så många som har lämnat oss




Vi tänker med tacksamhet på alla år vi fick med Puff, men som blev sjuk och måste tassa över regnbågsbron i juli. Ett ljus kommer brinna i trädgården, där askan efter henne och Piff ligger. Så många av våra vänner har också lämnat oss i år, med väldigt ledsna människor kvar och med stor saknad i sina hjärtan.

Det här är helgen när vi tänker litet extra på dem som vi nu bara kan se för vår inre syn. Vi gläds åt, och är så tacksamma över, den tid vi fick tillsammans.


torsdag 3 november 2016

Lisa: Vad gör man med blött tyg?



Trodde jag hade kontrollerat det mesta här i huset, men det här var något nytt! Visserligen har jag suttit nedanför ibland och iakttagit hur det snurrat saker där inne, men då har aldrig det här hålet funnits?

Somliga saker kanske ska få fortsätta vara oupptäckta för att förbli lockande? Vet ni vad som fanns där inne? BLÖTT TYG! Vad kan man göra för kul med det??

Nä, det var inget för mig. Inte den här gången i alla fall. Men jag måste nog kolla igen! Vem vet, nästa gång kanske det är fullt med möss där inne? 




onsdag 2 november 2016

Inte för att jag bryr mig



Måste vila rösten emellanåt...

Det här har varit året då jag tränat upp mina röstresurser. Både matte och husse har varit oerhört förvånade över vilken kraft jag numera kan åstadkomma när jag jamar? De tror att jag hörs till början av gatan, men det är nog att ta i? Kanske när jag är ute, det kan jag gå med på, men inte om jag är inomhus. I så fall får jag träna litet till!

Tyvärr har jag fått intrycket att människorna inte uppskattar mina sångövningar? Inte för att jag bryr mig. Bor man med en blivande storsångare, så gör man.


 

tisdag 1 november 2016

Lisa: Hur?



Den där lampan har gäckat mig från första dag
Hur ska jag ta mig dit, det undrar jag?
 Jag funderar och grunnar på hur jag ska göra
för att smartast mig till målet föra?









måndag 31 oktober 2016

Varför, undrar jag?



Jag vet inte vad som har hänt, men jag känner mig ovanligt alert och arbetssugen just nu? Passande nog sammanföll det med vackert väder i lördags, även om det var onödigt blåsigt. Hindrade dock inte mig att ha nästan en heldag ute. Min nya energi fick mig att oförtrutet fortsätta patrulleringen utomhus en stor del av söndagen. Och inte nog med det, efter en stunds återhämtning på kvällen påfordrade jag ännu ett arbetspass innan läggdags. Efter en viss tvekan beviljades jag detta. 

Det var väl inte meningen att jobbet skulle dra ut så på tiden, det var det inte, men ni vet hur fort tiden rusar iväg? Husse var ute många gånger och ropade på mig. Eftersom jag inte avslutat arbetet hörde jag förstås ingenting. Så fort jag var klar skyndade jag mig hem, för det var ganska kyligt. Då sa husse att klockan var halv två, och han sa det inte på något positivt sätt? Han var inte sitt vanliga jag, trött på något vis? Dessutom mumlade han något om att jag inte skulle få tassa ut så sent i fortsättningen. Jag förstår ingenting?