Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







tisdag 30 mars 2010

Nu är han hemma igen

Nu är jag riktigt glad. Min favoritgranne har återvänt från det tyska landet. Så fort jag hörde hans bil köra in där, skyndade jag mig iväg för att hälsa välkommen. Sedan hade vi så mycket att jama om, att jag måste följa med honom in i köket. En liten förhoppning fanns förstås hos mig att jag skulle få någon liten mumsbit, leverkorv till exempel.

När man väntar på leverkorv måste man ha tålamod. Åtminstone om givaren först har en massa oväsentligheter att packa upp. Under tiden utförde jag min vanliga inspektion av en speciell garderob där. Har mina misstankar att skåpmonstret, som jag hittills inte hittat i mitt köksskåp, möjligen kan ha en andra boning hos grannen. Det är som litet monsterlukt där inne. Grannen tror att jag letar efter en hund. Fattar inte var han fått den tokiga idén ifrån.

Efter att han pytsat in all möjlig bråte här och där, tog han äntligen fram det som jag väntat på. En hel, oöppnad leverkorv! Egentligen ska man väl äta långsamt och njuta av delikatesser, men det, kan jag jama, är totalt omöjligt. Så den allra första premiärbiten, som han skar till mig, var borta så fort att jag knappt hann se att den fanns.

7 kommentarer:

  1. Så kul att din granne kommit hem igen. Speciellt eftersom han är så givmild med leverkorv. Vem katten kan äta långsamt när det är något som man verkligen tycker om?

    SvaraRadera
  2. Det var ju bra att din favvogranne kommit tillbaka från sin illa planerade resa. Om han inte varit bortrest just när du var tvungen att vara i fängsligt förvar hade du ju kunnat ha det bra hos honom. Därför var det inte mer än rätt att du fick smaka leverkorv. Fick du hela? Annars tycker jag du är i din fulla rätt att kräva vad som är kvar av korven också.

    SvaraRadera
  3. Skönt att allt är som vanligt, nu när grannen är på plats igen. Människor borde förstå, att de inte ska flänga runt så att rutinerna störs för oss katter. Vi förstår precis hur det är - inte går det att långsamt äta godbitar! Nä, fort ska det gå. *mums* Fördelen är då att inte heller tvåbeningen säkert vet, om munsbiten verkligen låg där. Så för säkerhets skull måste de ge oss en ny bit. Tycker vi, i alla fall. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  4. Som jamat, en förstående granne är guld värd ehm, leverkorv! Grannen verkar verkligen uppskatta att du ser till huset. Nosbuff

    SvaraRadera
  5. SIPPO: Nä, det är verkligen helt omöjligt. Bara litet trist att det tar slut så fort. *suck*

    KATTSON: Där har du en poäng förstås. Det blir nog en sväng dit i morgon också...

    FINDUS, ISAK och RASMUS: Ha-ha, det har jag inte tänkt på, det där att man kanske kan snika åt sig litet extra. Utmärkt idé!

    DUI och DECO: Ja, nog tycker jag att leverkorv är bra mycket bättre än guld! Buff, buff!

    SvaraRadera
  6. Tur att ha fått tillbaka grannen så dom inte behöll honom i Tyska landet.
    Själv vet jag inte hur mina grannar ser ut. Är de orangea med grön blast på huvudet. I så fall gillar jag grannar väldigt mycket *funderar*
    *Kaninsniffar* Kaniniss

    SvaraRadera
  7. Jag tror att vi inte har riktigt samma syn på en god granne. Eller rättare jamat, du menar nog en GOD granne på ett annat sätt än jag?

    SvaraRadera