Är det fler än jag som ibland får en känsla av att vara i vägen?
Jag får ganska ofta sådana antydningar, för att inte jama påståenden. Senast hände det igår kväll, när matte och jag satt i min fåtölj och kopplade av. Då ringde telefonen. För min del tyckte jag, att det inte var så mycket att bry sig om. Vi hade det ju så lugnt och trivsamt. Men matte insisterade, och reste på sig, trots att jag inte förberett nedhoppning. Som varande katt landade jag förstås ändå smidigt på golvet.
Det var sedan som min ivägen-känsla infann sig. Det var när jag i ett lagom, långsamt tempo guidade matte till telefonen. En av mina livsuppgifter, anser jag, är att se till att husse och matte inte jäktar. Därför brukar jag tassa i den takt jag anser befogad, precis framför deras fötter, och därmed förhindra onödig stress. Underligt nog är det ytterst sällan som de visar någon tacksamhet, snarare tvärtom?
Att telefonen slutade ringa innan matte kom fram, kan väl i alla fall inte jag beskyllas för?
Inlägg
Kattsons One-Liners
2 månader sedan
Givetvis kan du inte skyllas för att telefonen slutar ringa innan din människa nått fram. Det har inte alls med dig att göra. Troligen fick den som ringde plötsligt något annat att göra och la på av den anledningen!
SvaraRaderaJag tycker annars din ansträngning att stressa ner dina tvåbeningar bör uppskattas och belönas. Stressrelaterade sjukdomar är väldigt allvarliga för dem. Så du gör ju (utan egen vinning givetvis) en väldigt god gärning!
Visst, den som ringer måste väl hålla på tills man svarar?! Varför skulle man annars ringa?
SvaraRaderaJag kommer absolut fortsätta min gärning som farthållare, sen får dom tycka vad dom vill!
Du gör bara vad var katt bör för sina människor. Utan oss skulle de ju stressa ihjäl sig och vem ska då mata oss? Självklart så tassade du i ett perfekt tempo mot telefonen, att den slutade ringa visar ju bara att det inte ens var viktigt. Så i grund och botten skulle din matte lyssnat på dig från början och suttit kvar i fåtöljen.
SvaraRaderaNaturligtvis gör du rätt! Man måste ju ha koll på själva vägen också så det inte har kommit dit något konstigt, en mattkant att snava på t ex. Nosbuff
SvaraRaderaSIPPO: Ja, just det, självklart skulle hon suttit kvar när vi hade det så mysigt. Det var ju också vad jag visade med mitt kroppsspråk, eftersom jamiska inte funkar. Tror hon fått sig en tankeställare. Hoppas jag.
SvaraRaderaDUI och DECO: Det har ni alldeles rätt i. Matte har minsann snavat på mattkanter förr, så hon behöver definitivt färdtjänst. Buff, buff!
precis så där är det! Jag känner igen mej. dom förstår sej inte på den lyx som vi bistår dom med. Stressfri tillvaro. Dom borde vara tacksamma men icke då.
SvaraRaderaJahajam, du är också en antistress-förebild! Du har rätt i att dom förstår vilken tillgång vi är i sammanhanget. Men det är väl som jag alltid jamat, vi får ha överseende med deras brister.
SvaraRaderaINTE förstår ska det förstås vara!
SvaraRaderaGustav, det är inte ofta jag tycker du gör nåt fel, men om du får en känsla av att DU är ivägen, så är den känslan fel. Människor kan aldrig avgöra vad som är lagom tempo, men det kan du. Man kan bara ställa sig frågan: hur ofta går en katt in i väggen? Svaret är bara ett av många bevis på vem som ska bestämma tempo i tillvaron. Kämpa på Gustav.
SvaraRaderaPuh, det känns väldigt lugnande att läsa. Fast, vaddå "gå in i väggen"? Varför ska man gå in i en vägg? Det förstår jag inte alls. Men jag kan alltså utan dåligt samvete fortsätta min farthållarverksamhet. Tacktass!
SvaraRaderaYpperlig anti-stress-insats från din sida! Tänk, vad matte slapp rusa fram i tillvaron, eller åtminstone mot telefonen, genom din försorg. Om telefonen slutade ringa, var det säkert bara en felringning, eller någon som ville sälja en strumpprenumeration. Inget viktigt alls, med andra jam. Kurr och burr.
SvaraRaderaJag tror att jag med åren blivit något av expert på denna fartdämpande åtgärd. En av mina lillhussar brukar ofta kommentera den. Fast jag är inte säker på att det är i positiva ordalag?
SvaraRaderaTassen!
Jag brukar vänta tills maken går och svarar. Då kan missen ligga kvar i mitt knä eller så väntar maken på att jag ska svara så en misse kan ligga kvar i hans knä, eller också svarar vi inte alls, för ingen vill att katten ska flytta på sig. Eller så hinner inte heller vi fram innan telefonen slutat ringa.......
SvaraRaderaNi är ett sant föredöme för varenda matte och husse! Måste klistra upp dina rader på väl synligt ställe i mitt hus, och hoppas att en mig närstående matte läser och tar lärdom. Tack för dina kloka och insiktsfulla rader!
SvaraRadera