Larmet går

Dui och Deco föreslog igår i en kommentar till Sippo att vi skulle soldansa på kvällen. Även om jag var förhindrad, så verkar flera kompisar hakat på. Ett utmärkt initiativ av Dui och Deco, för här har det haft effekt. Åtminstone har jag sluppit bli våt i pälsen.

Våt i pälsen blev emellertid Piff i förmiddags, när matte skulle nackspruta henne. Jag bara satt och tittade på, när Piff försökte undkomma det oundvikliga. Vet faktiskt inte om matte lyckades fullt ut, för Piff var en mästarinna på att smita undan. Jag är nog litet för mesig när det gäller nacksprut. Borde väl slå svansen i golvet och stampa med tassarna. Kanske till och med bita ifrån. Litet försiktigt. Men det är väl mitt öde att finna mig i allt...

Har ni hört ett huslarm? Jama om att det gör ont i öronen! Skällhundens hus tjuter ibland, och igår var det dags igen. Huset ligger jättenära min tomt, och ni kan ju gissa hur det kändes i mina öron när det satte igång, när jag just var i färd med att kolla statusen vid fågelbordet, som sitter bredvid deras staket. Det var bara att sätta högsta fart, och rädda sig innanför mina väggar. Kunde ju fått pip i öronen! Tänk att inte längre kunna höra ljudet av små mustassar i gräset! Där katter bor skulle huslarm vara förbjudna, det är min bestämda uppfattning. Alternativt ha ett ljud som bara människor kan uppfatta.