Matte var och hälsade på igen hos den som byter fötterna på brummisen. Förra gången hon kom hem sedan hon varit där, hade hon ju en otrevlig lukt på byxorna, och den här gången luktade hon ännu mer skumt. Det luktade både skällis och katt!
Var naturligtvis tvungen att noga gå igenom byxbenen runt om. Det fanns nämligen en hel massa katthår där. Matte berättade, att det hade kommit en jättekelig katt, faktiskt nästan i klass med mig. Dessutom hade den varit en väldigt ovanlig katt, för trots att matte stod alldeles bredvid brummisen, och kattens husse använde en slags monstermaskin på den, så reagerade inte katten ett dugg. Den bara fortsatte kela! En normalt funtad katt hade lagt alla fyra tassarna i vädret och skjutit iväg sig med svansen som en raket därifrån. Tänk er ungefär tio snabeldrakar i en maskin som plötsligt brakar igång. "Hon är van", konstaterade hennes husse.
Jag har med tiden fått ett ganska avspänt förhållande till sugdraken, flyr fältet bara om den kommer precis bredvid mig. Men den där monsterknatterdragaren skulle jag då aldrig förlika mig med, det jamar jag säkert!
Inlägg
Kattsons One-Liners
2 månader sedan
Ja, det där med konstiga, höga och brummande ljud är inte kul. Tänk att man kan vänja sig vi det! Nosbuff
SvaraRaderaDet var så att matte fick ont i öronen, men katten brydde sig inte. Jag fattar det inte! Buff, buff!
SvaraRaderaHögljudda och argsinta maskiner är inte att leka med. Låter jättekonstigt med den där kissen, som inte brydde sig. Undrar om han stoppat kaninsvansar eller Dentisar i öronen? Kurr och burr.
SvaraRaderaJag har också börjat komma överens lite med sugmonstret här hemma. Precis som du så sticker jag först när den är precis bredvid. Men den där katten som du jamar om, den måste ju vara heltokig som inte stack iväg. *stora ögon*
SvaraRaderaFINDUS, ISAK och RASMUS: Ja, man kan undra. Hon kanske hade blivit litet döv, precis som matte tror att kattens husse blir, för han stoppar aldrig proppar i sina öron. Tass!
SvaraRaderaSIPPO: Så du har också vant dig? Lika bra det, för den verksamheten upphör tydligen aldrig.
Ja, heltokig är ordet. Otroligt märkligt.
Aldrig i min kattlåda att ja blir kompis med sugdraken!! Ja tar min tillflykt till ovanpå kylskåpen när den är i gång!
SvaraRaderaNi är modiga som förlåter sugis.
Tass
är du säker på att den där katten inte hade tappat hörsel av monsterknattermaskinen?
SvaraRaderaJag är inte ett dugg rädd för snabeldraken, men jag brukar ändå dra mig undan när den kommer fram. Ibland kan man ju plötsligt komma på att det är bråttom att göra nåt viktigt just när den sätter igång och då får man ju bråttom. Det har ibland MISStolkats så de tror jag är rädd när jag springer iväg. Men så är det ju naturligtvis inte.
SvaraRaderaNEA: Ovanpå kylskåpet??! *imponerad* Dit upp skulle jag ALDRIG kunna ta mig!
SvaraRaderaMAYA: Det var nog som han sa, hussen, för skällisen brydde sig inte heller, och dom var alldeles bredvid varann. Tur inte jag också var där *ryser*
KATTSON: Det är väldigt ofta vi blir misstolkade, för våra människor har litet svårt att hänga med i våra logiska tankebanor, och deras slutsatser blir förstås fel. Klart du inte är rädd!