Och jag som gjorde en sån fin upptäckt!

Äntligen är det slut på vakteriet här. Att vara chef är inte så lätt, när personalen tar sig jam ideligen och ifrågasätter tagna beslut. Dessutom var jag inte tillfreds med de sanitära förhållandena, alltså att vara tvungen att krypa in i en låda för att göra det jag måste. Det minimala utrymmet kändes inte på långt när tillräckligt för en katt, som brukar ha en hel sandstrand för sig själv. 

När mina människor äntligen kom hem, märkte de att det var ganska kyligt inne, så de tog ut vedträna ur den stora kopparbunken. Den blev alldeles tom, förutom en massa spånkrafs i botten. Vilken upptäckt jag gjorde då! Här fanns en stor och rymligt toalett, som jag bara inte märkt tidigare, när veden låg där. Till mitt stora förtret blev jag dock helt bryskt avbruten i mina göranden. I stället fick jag förvånansvärt nog tassa iväg ut, fast att klockan var väldigt sent på natten. Hade det varit go'väder hade jag nog tagit chansen till litet nattröj, men det både blåste och kom ner blött. Efter att ha avslutat det jag påbörjade inne, jamade jag till om insläppning igen. Kunde konstatera, att de saboterat min fina toalett genom att fylla den med ved.


Jag blev förstås jätteglad när matte och husse kom tillbaka. Att bli extra spralllig och busa med Piff var i det läget ingen särskilt god idé. Resulterade i dubbel påhoppning med skrik och fräs, mattes Felliway-sprayande och åtskiljande i varsina avdelningar ett tag. Att rusa till klösplattan och köra några repor var bättre. Gjorde det när jag fick vara ifred i min del av huset. Passade också på att leka kattunge-leken. Man lägger då öronen bakåt och rusar litet allmänt omkring, och hoppar upp på och ner från olika ställen. Var riktigt kul en kort stund. 


Tror det var biverkning av för få trädrusningar. Det är nog litet farligt att dra in på dem sådär hastigt, och utan avvänjning. Man blir mossig i skallen, tillbaka till kattungedomen och så. Men jag litar på att ni inte skvallrar. Diskretion hederssak, eller hur?