Jag är ute och ser mig omkring?

 

Är det jag som följer efter husse på en solig gata i södra Frankrike?

 Fast så nära plagen ska man väl ligga och sola?? 

 Eller visst ser ni att det är jag som ligger och sover gott på stolen bakom disken på caféet i Carcassone?

 Näe, jag bara luras! Jag är ju hemma! I min alldeles egna trädgård!

I söndags var det slut på min semester, för då kom husse och matte till mitt pensionat för att hämta mig. De kom litet olämpligt, för just då låg jag i solen i fönstret och hade det förjamat skönt. Tänkte först be dem komma igen litet senare, men hoppade ändå artigt ner för att hälsa. Efter en del diskuterande med husse om buråkning, fick jag ge med mig, och mot min vilja stängdes jag in bakom lås och bom.

Det första jag gjorde när jag kom hem, var att tassa över till min favoritgranne för att berätta att jag var tillbaka. Han hade naturligtvis saknat mig jättemycket! Om jag åker till pensionatet nån mer gång, ska han få följa med, så han slipper känna sig ensam. Skulle vara bra för mig också, åtminstone så här års, för det var ganska ödsligt på pensionatet. Bara en enda gäst till fanns där, och hon var inte alls social. Låg mest under en soffa.

Sedan måste jag förstås läsa om vad alla mina kompisar haft för sig medan jag hade semester. Det bästa var att Nea fått sin lillebror, och att de verkar gilla varann. Det sämsta vet vi ju alla vid det här laget, att Snuffe har lämnat jorden och rest till Regnbågslandet. När man tänker på den resan, är det inte mycket att jama något klagande om pensionatsvistelse, eller så. 

Inte ens ska jag klaga på att mina människor helt tappat besinningen, och ska försvinna igen i några dagar. Nu är det några minisar långt uppe i norra landet som ska hälsas på.

Den här gången ska jag stanna hemma, och hjälpa till med bevakningen av mitt hus. Piff och Puff ska vara mina assistenter, om jag nu lyckas få någon pli på dem. Tveksamt.

I morgon kan jag tassa här som vanligt i alla fall, för efter vad jag fått inrapporterat, ska det bli en helt vanlig dag.