Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







lördagen den 13:e november 2010

Inget hemtassande idag

Nu har de precis ringt från djursjukhuset. Gustav får fortfarande dropp med näringslösning. Han vill inte äta, och är trött. Det syns att han inte mår bra, sa veterinären, men han tror säkert att han kommer bli frisk igen. Att han skulle fått i sig en förgiftad mus är mycket möjligt, med tanke på symptomen. Han får K-vitamin i droppet, som motverkar de blödningar man får av råttgift.

Vet inte riktigt hur vi ska hantera vetskapen att det kommer finnas förgiftade möss i omgivningen. Gustav har ju varit van vid friheten i hela sitt elva-åriga liv, och har ett stort revir här. Ska man chansa på att detta var en engångshändelse? Koppel? Kanske skulle han så småningom nöja sig med det?
Vi vill förstås att han ska få ett så bra kattliv som möjligt. Vad tycker ni?
/Matte

19 kommentarer:

  1. Mjau, jag själv är ju "utekatt i koppel" och innekatt annars och tycker det är OK men det kräver ju människor som har tid att gå ut lite emellanåt... Men att känna hotet om eventuell ny förgiftning - ja, det är ju otäckt. Kan man på blodprov se vad/och om det är gift Gustav fått i sig? Stackars fina Gustav, hoppas du piggnar till - men du kan kanske komma att behöva mediciner ett bra tag till!
    NosPuss Wikki

    SvaraRadera
  2. WIKKI: Ja, kanske skulle han vänja sig så småningom. Under sina åtta år här han han haft sin frihet, och vad jag förstår även innan han kom hit. Så det är klart att nu börja med koppel skulle kännas väldigt begränsande, han förstår ju inte varför. Men måste man, så måste man. Vet inte om man kan se vad det är, vad jag förstår har man satt in motmedel som ska hjälpa för flera åkommor.

    SvaraRadera
  3. Jag tror att åldern kan vara till hjälp när det gäller detta med att gå ut. Ju äldre en katt blir, desto mer bekvämt vill den ha det... det är vanligt att katter som gått ute plötsligt föredrar att stanna inomhus på äldre dagar. Annars kanske en väl tilltagen kattgård kan vara ett alternativ?

    Vi blev förstås mycket oroade när vi läste att Gustav blivit sjuk. Tänk att folk inte begriper att också andra djur kan drabbas när man vill ta död på s.k. skadedjur som t.ex. råttor! Eller så är de likgiltiga inför vilka som skadas/dör. Läste på ett annat ställe om att hundar har blivit skadade eller rentav dött p.g.a. att någon lagt ut råttgift i området (har för mig att det var söder om Stockholm).

    Här ber vi och håller alla tummar och tassar för Gustav! Nosbuffar och kramar från klostergänget i Otterbäcken genom matte sr. Carina.

    SvaraRadera
  4. KLOSTERKATTERNA: Kanske lägger jag mänskliga perspektiv på problemet när jag tycker synd om honom att han inte kan få springa och hoppa som han vill? Ännu har det inte synts några ålderstecken, han är så smidig och snabb.
    Tror inte folk i allmänhet tänker så långt som att även djur i andra hand kan drabbas. De vill bara slippa museländena inomhus. Tack för all uppmuntran!

    SvaraRadera
  5. Så skönt att höra, att veterinären tror på tillfrisknande, även om Gustav fortfarande är trött och medtagen. Hoppas att Gustav kan tänka sig, att prova sele eller möjligen en inhägnad kattgård.

    Mina föräldrare tog hand om en hittekatt, som var van att få gå lös. Den lilla sköldpaddsfröken fick lov att vänja sig att gå i koppel. Hon kunde också vara med ute på tomten i fastsatt löpkoppel, fast förstås under uppsikt. Visst var det protester från lilla damens sida, det ska inte förnekas. Ändå verkade hon så småningom helt acceptera detta. Reviret verkade krympa till att hävda sin rätt till villatomten - för det gjorde hon! Besökande katter fick räkna med att bli utfrästa och jagade och gick för det mesta omvägar.

    Så, exempel finns på att det kan fungera att vänja sig med koppel, men kissar är ju så olika. Hoppas att någon klok lösning går att hitta för Gustavs del, för han verkar ju njuta så oerhört av sin utevistelse. /Stationskatternas matte.

    SvaraRadera
  6. Följande är skrivet på uppdrag av Hittekatten och jag svär mig fri från all personlig inblandning.


    "Men jisses lilla Människan!! Varje gång du går utanför dörren och lämnar din kompis Gustav innanför en LÅST dörr kan du få en tegelpanna i huvudet, bli påkörd av en bil, dratta ner i ett dike och drunkna, ramla och bryta benen, springa in i en vägg eller gå vilse och ALDRIG mer kunna komma hem och låsa upp dörren och servera MAT igen!!!

    Eller så kan huset BRINNA UPP!! Eller blåsa bort!! Eller bli STULET .. med KATTEN inuti!!!!!!!

    Har du tänkt på det??

    Hur skulle det gå för GUSTAV då???

    Och trots alla dessa faror har han ALDRIG ens övervägt att stänga in dig eller koppla upp dig .. SÅ kloka och goda är vi katter, vi skänker generöst full frihet och förtroende till våra människor ..

    *nu blev Hittekatten lite rörd över sin egen godhjärtade storhet och måste ha en filpaus*

    ...........................

    .. hmm .. var var vi nu igen?? Ja, visst ja .. i ELVA år har Gustav klarat sig från dessa fasor och hundar, bilar, vargar, ondsinta människor, farliga hål, ofrivillig fångenskap, onedklättringsbara träd och bara EN gång har han drabbats av en förgiftad mus!! Hur stora är oddsen att det skulle hända igen?

    Och NU VET DU hur du ska agera om det händer .. mot all förmodan!!

    .. och ändå så överväger du att sätta Gustav i FÄNGELSE .. på LIVSTID???

    Här finns det råttgift inne i grannhuset och JAG har ALDRIG hittat någon förgiftad mus eller råtta??

    Tror jag?? Men det kan ju vara mitt ivriga, förebyggande fildrickande som räddat mig??"


    Som sagt, det här är Hittekattens åsikt och de regler som jag har att förhålla mig till.

    Och för att förtydliga mig kring filfrågan så fungerar det som "plåster" i magen och gör att blödningar och upptag i blodet inte blir så dramatiskt snabbt .. det är alltså inget botemedel. Veterinär och K-vitaminspruta är det som gäller .. så snabbt som möjligt.

    Sedan får man väga för och emot .. ett bra, spännande liv med risker eller ett tråkigt, meningslöst, ofarligt liv??

    Fundera över för vems skull du gör ditt val .. för dig eller Gustav???

    SvaraRadera
  7. Åh vad svårt. Det är ju omöjligt att inte sätta mänskliga känslor på vad katten kanske tänker och känner eftersom vi inte vet vad de tänker.

    Har ni pratat med veterinären? Vad tycker han?

    Håller med Hittekatten, det finns inga garantier för någon av oss och inte för våra älskade katter heller samtidigt som vi gör allt för att göra deras liv så långt och lyckligt som möjligt.

    Ta en sak i taget, först vill vi ha Gustav frisk och kry. Det är ju en otrolig otur att han just skulle ha satt i sig en förgiftad mus av alla möss som finns, samtidigt som det är första gången på 11 år. Hur stor är chansen att det händer igen?

    Önskar jag kunde vara till mer hjälp.

    Kram

    Nea & Simbas matte

    SvaraRadera
  8. Oj vilket dilemma. Men först vill jag och Tindra, samt husse, hälsa att vi håller tassar och tummar för vår bästigaste vän! Det känns otroligt skönt att höra att hans utsikter verkar goda. *pustar ut*

    Angående hur man ska göra i fortsättningen så är det ju ett svårt problem. Gustav är ju så van att kunna tassa runt själv och kunna besöka favoritgrannen och sitta uppe i sitt favoritträd och spana. Men det finns ju fina exempel där utekatter har lärt sig acceptera koppelpromenader. Fast som andra säger, vi får först vänta på att vår vän kommer hem igen.
    *tröstbuffar*

    SvaraRadera
  9. Först tack för det hoppfulla nyheterna, vi håller tassar och tummar för att allt ska gå bra med Gustav och han får komma hem snart.

    Vi har alltid varit innekatter, men med tillgång till rastgård. Så vi vet inte riktigt hur det är att få springa helt fritt, men till rastgården har vi ju kattlucka som alltid är öppen och vi får gå ut och in precis som vi vill. Dygnet runt oavsett väder. Sommar som vinter. Kanske en lösning för er också?

    SvaraRadera
  10. STATIONSKATTERNA: Jag tror nog att de flesta katter kan vänja sig vid koppel, precis som dina föräldrars hittekatt. Funderar fram och tillbaka, helst vill jag både ha kakan kvar och äta upp den! Tack för att du skrev här!

    ANYBODY: Hälsa Hittekatten och tacka för den längsta kommentaren hittills! :-) Fängelse på livstid låter ju inget vidare...Oddsen att det händer igen...omöjligt att veta. Gustav tar väldigt många möss, det är det enda jag vet. Och det är klart att det är mycket för att kunna vara lugn själv, som jag funderar på att förändra hans utevanor. Även om filmjölkstipset kan förbättra sjukdomsbilden, för så här sjuk önskar jag honom inte att bli igen. Kanske finns något mitt emellan det spännande och det tråkiga? Sätter stort värde på Hittekattens åsikt, som jag förstår är helt uppriktigt menad!

    SvaraRadera
  11. NEA: Det undrar jag också, hur stor är risken att det händer igen? Visst har det gått åtta år här, men kanske är det först i höst som någon kommit på det här med råttgift? Skulle han fortsätta att vara ute, och det händer en gång till, då VET jag att det skulle bli sele. Men jag ska också rådgöra med veterinären, hur allvarligt eller inte allvarligt det är att drabbas flera gånger. Du har varit till mycket hjälp! Tack!

    SIPPO: Tack, tack för all tum- och tasshållning!
    Visst är det ett dilemma. Just besöken hos grannen är ett av argumenten för ett fortsatt liv utan koppel. Veterinären ska ringa mitt på dagen i morgon, hoppas Gustav har börjat intresserar sig för maten då. Innan dess får han nog inte komma hem.

    HJULIA o alla andra: Jodå, det är också ett alternativ. Vi har ingen kattlucka idag, så på sätt och vis skulle det innebära en ny, annan sorts frihet. Tackar er alla också för tum- och tasshållning!

    SvaraRadera
  12. vad glad jag blir när jag läser att Gustav trots allt har goda utsikter till att bli bra igen. Jag är så orolig...
    Jag måste bara berätta att här bor en hittekatt som är mamma till Zoya och mormor till Zaga. Det är Mizzan jag jamar om. Hon kom till dom stora fyrbeningarnas hus helt utmärglad den stackaren. Hon var jätterädd för människor då, men vande sej sedan vid våra människor. Sen flyttade dom stora fyrbeningarna hem till oss och då beslutade hon sej för att flytta med dom med sin dotter Zoya. Efter det så bestämde hon sej för att hon skulle flytta in i mitt hus och bo där. Så nu bor hon här med mej och Zaga och hon vill väldigt sällan gå ut. Med det vill jag jama att även Gustav kanske skulle acceptera att vara inne och bara gå ut då och då. Eller kanske som jag - ha en egen utegård som den stora som jag får låna av skällisarna eller annars är jag ju ute emellanåt och rastar människorna.

    SvaraRadera
  13. MAYA: Ja, det finns olika lösningar, och det är intressant att läsa dina råd och tips. Jag är så tacksam att du tog dig tid att skriva ner dem. Hur som helst kommer Gustav säkert få vara inne ett tag framöver, så vi får litet tid att tänka över hur vi ska göra...

    SvaraRadera
  14. Vi håller tassarna för att Gustav kryar på sig tills imorgon. Svårt att bestämma hur ni ska göra i fortsättningne men Gustav är ju van vid att få vara ute så det är ju inte självklart. Nosbuff

    SvaraRadera
  15. Det händer väl ganska sällan att katter tar en mus som redan är död? Så om du vill fortsätta låta honom leva och bo som han är van vid så ha bjällra på honom, detta borde försvåra fångsten av en förgiftad mus.

    SvaraRadera
  16. Vi tassar oroligt runt i cirklar här...
    Hur går det? Någon förändring?
    Nosbuffar!!

    SvaraRadera
  17. DUI och DECO: Tack för tasshållning! Ska höra litet om vad de tror på sjukhuset, förhoppningsvis får vi mer underlag för ett beslut...

    RYDA: Bjällra har han haft sedan han kom hit, men han är så snabb att det inte verkar hjälpa. Nä, inte tar han döda möss, men musen dör ju inte omedelbart av giftet. Den blir väl bara litet lättare att fånga när den tar sig ut, genom att den inte mår bra.

    MAX och MÅNS: Tack för att ni tänker på oss! Har just skrivit en aktuell rapport!

    SvaraRadera
  18. hmmm, om Gustav är som Sixten när det gäller att kunna gå ut och in som han vill (de är ju lika gamla iallafall) så kommer det nog vara svårt att ändra hans vanor. Sixten har även han jätterevir här och jag minns så väll den gång han blivit skadad och var tvungen att vara inne, man såg hur uttråkad han var men det stoppade honom inte från att reta gallfeber på Matte genom upprepade jämrande jam vid dörren alla tidpunkter på dygnet.
    Ett svårt beslut verkligen, man vill ju verkligen sin katts bästa.

    SvaraRadera
  19. PUMA och SIXTEN: Ska lyssna i morgon vad de säger på sjukhuset, särskilt hur det påverkar kroppen att bli förgiftad flera gånger. Hur som helst räknar jag med att han måste vara helt inne ett tag efter den här pärsen. Kan tänka mig att det var svårt med alla jam framför dörren!

    SvaraRadera