Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







tisdag 30 september 2014

Från den gamla goda tiden




Det här är en av de första bilderna som finns sparade på
mig. Då var jag bara åtta år. Tallen, som jag sitter i, var min älsklingsplats för spaning. Dagligen satt jag där och spejade ut över stranden, i säkerhet för alla lösspringande hundar. Så kom den stora stormen och saboterade mitt träd. Bara bröt sönder det. Husse visste förstås vad just den tallen betydde för mig, så han sparade  nedre delen, den som jag brukade ligga på. Stormen hade varit hygglig nog och inte förstört den. 

Spaningsplatsen blev ändå aldrig mer densamma efter det. Jag har provlegat där några gånger, för just liggplatsen är faktiskt intakt. Men samma känsla är det inte att ligga på en förlängd stubbe, som när jag hade ett högt träd, med tallkronan vajande över huvudet. En sak duger stumpen dock utmärkt till, den är ett alldeles ypperligt klösträd!





12 kommentarer:

  1. Jamars förargligt att stormen tog ditt fina träd.
    Förstår att det var mysigare att ha ett "tak över huvudet" när du låg o spanade.
    Samtidigt var det väl lite solskydd också.
    Men du har ju ett stort o fint klösträd utomhus o ett naturligt sådant också.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det syns minsann vilken funktion det har nu för tiden. Alldeles fullt med klösmärken på ena sidan. Men det är ändå tråkigt att ett stympat träd. Det är ju nåt speciellt med att komma upp litet när man spanar. Dumt att jag inte kan förlika mig med det nya utseendet!

      Radera
  2. Det är alltid tråkigt att bli av med sånt man gillar. I såna stunder känns det bra att tänka på att det i alla fall bara var en sak man miste, ingen levande varelse som man älskar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det förstås, det var ju tur att ingen av oss var ute och blev träffad. Men inte är det detsamma att bedriva spaning på marknivå, eller från trappan! Tänk, jag som låg där dagligen förut, uppe i tallen. Vad konstigt det kan bli?

      Radera
  3. Har du inget foto att visa när du ligger UPPE i tallen? Fast du kanske inte syns - så hemligt var det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men...det där var ju min spaningsplats! Jag är väl ingen ekorre heller? :-) Det kanske inte syns så väl, men jag är faktiskt en bit upp. Där blir tallen litet plan, så det är lätt att ligga där. Nu är tallen avsågad precis ovanför där jag ligger, så TEORETISKT kan jag fortfarande ligga där, på samma ställe. Det är bara min känsla för platsen som blivit så annorlunda?

      Radera
  4. Trist att den bröts i stormen, vissa saker ska bara vara som de alltid har varit! Snällt av husse att spara den ändå.nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är helt säker på att det fortfarande varit min huvudsakliga arbetsplats om inte dumma stormen kommit. Och visst var det snällt av husse, det är nog många som undrar över vår jättestubbe!

      Radera
  5. Det förstår man ju att tallen förlorat lite av sin glans. Men det är ju tur att den fortfarande går att använda till att vässa klorna på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ALL glans, skulle jag vilja jama! Men visst, mina klor är i perfekt skick, till husses stora glädje!

      Radera
  6. Vi tycker oss minnas denna unika bild, visst har du visat den förut? Förstår att det är svårt att få samma myskänsla när så mycket har förändrats. Men det är ju ändå roligt att något finns bevarat av ditt första spanarställe <3
    Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske inte exakt samma bild, men det togs massor med bilder på mig där, och tallen stod ju kvar tills för några år sedan. Kom på en annan bild därifrån också, som jag tror jag ska visa idag! Den vet jag är visad förut, men det var många år sedan.

      Radera