Undrens tid...

Nu har det gått nästan fem veckor sedan här infördes nya sovrutiner. Min inneboende Piffs försvinnande innebar ju att min nattliga ensamrätt på husse och matte upphörde, för att Puff skulle slippa vara ensam i den delen av huset. Trots att jag gillade den tidigare ordningen, kan jag nu meddela att jag är helt nöjd med hur det är nu också!

För det mesta väljer jag min fåtölj eller igloo till sovplats, men en del nätter vill jag fortfarande vara hos matte och husse. Eftersom Puff tagit för givet att platsen vid mattes ben är hennes, har jag fått lägga upp en strategi för att slippa onödigt bråk. 

Lyckligtvis är Puff helt ointresserad av husse. Så vid läggdags hoppar upp till honom, och ger välbehövlig magmassage. Sedan lägger jag mig ner och värmer hans mage ett tag. Samtidigt utbyter Puff och jag jamanden, där vi båda försäkrar våra fredliga avsikter. När det sedan gått en stund, har jag försiktigt kunna tassa över till matte. Inte till benen, förstås, där jag brukade ligga förr, utan högre upp, på behörigt avstånd från Puff. Och tänk, det har fungerat!

Med litet taktik och smidighet kan man komma långt.