En hemma-helg igen!

Första helgen hemma efter min hotellvistelse. Tyvärr har vädret inte varit särskilt arbetsvänligt, men jag har försökt utnyttja stunderna av uppehåll så gott jag kunnat. Det var ganska stor oreda på Mitt Område, måste jag jama. Litet varstans hittade jag saker, som inte befunnit sig där tidigare.

Bordet, som jag gärna ligger på, till exempel, hade lagt sig upp och ner på ett helt annat ställe? Ingen mening alls att lägga sig där nu. Man kom ju upp bara någon centimeter. Och blomkrukor, som drällde både här och där. Allt måste givetvis undersökas, och den nya platsen godkännas. Dessvärre var mycket jobb helt i onödan, för sedan kom matte och flyttade på det mesta.

Igår, på söndagen, kom en stor del av mina människor för att hälsa på mig. Måste erkänna, att jag denna gång inte gav dem så mycket tid. De ville mest vara inne, men det ville inte jag. Det började äntligen bli litet bättre väder, så arbetet kallade. Men litet gos hann jag med att dela ut i alla fall! Jag tror de var rätt nöjda med besöket ändå. Allt kan ju inte hänga på mig? Matte och husse får också ta sitt ansvar.  

 

Mycket att tänka på

Ut i morgonsolen för att påbörja dagens första arbetspass

I morse tog jag på mig gladsvansen när jag kom ut. Det var precis som i gamla tider, innan det hemska vita och förfärliga kalla började. Solen sken, och den kändes nästan varm mot pälsen. Då var det en fröjd att tassa till jobbet!

Eftersom min granne är bortrest fortfarande, gjorde jag en extra sväng runt hans hus. Han brukar alltid be mig vakta hans hus när han är borta. Matte hämtar hans post, och jag ser till huset. 


Sedan såg jag matte gå mot växthuset, och snabbare än blixten var jag före henne där inne. Där var det varmare än ute, men inte så där härligt som jag minns att det brukar vara. I alla fall gillade jag att sitta där och observera vad matte höll på med. Hon skvätte på vatten i blomkrukorna, fast varför begrep jag inte. Det som var i krukorna såg lika dött ut som gräset där ute.

Den här gången såg jag till att hålla mig vid utgången, när matte var klar. Hade ingen lust att sitta internerad som förra gången, när min husse missade att titta efter mig.

Slutade jobbet litet tidigare idag. Har rätt bra koll på det mesta, och så har jag litet att pyssla med här inne. En massa Viktiga Tankar måste tänkas, och strategier läggas upp. Det gör jag bäst ihoprullad i min fåtölj, framför brasan.

 

Jag är en toffelhjälte

Jag har aldrig varit inne så här mycket, under så lång tid. Under tiden har det hänt märkliga saker med mig. Matte undrar ibland om jag bytt plats med en annan katt, men jag försäkrar att det är jag, Gustav, som är kvar hos mina människor i mitt hus. 

Om det hörs någon katt nu som springer och leker, ja, då är det jag. Inte Piff eller Puff. Om det är någon katt som hoppar in i skåp och lådor, det är jag. Om det syns någon katt högt uppe på hyllor och bakom blomkrukor, jo, det är också jag.

Tofflor har jag fattat ett särskilt intresse för. Har ju tidigare hittat övergivna sådana, som jag noga bevakat. Nu hittade jag ett annat par, också de övergivna. De här såg väldigt skumma ut, och ådrog sig genast min misstänksamhet. Jag kände, att här gällde det att attackera först! 

Passa dig, du...och försök inga trick...

Jag gav dem en rejäl omgång, och jag tror att budskapet gick hem. De lade sig ner på magen och blev alldeles stilla. När jag kom tillbaka litet senare var de borta. De hade väl försvunnit till toffelhimlen?