Ett riktigt bra jobb

På min eftermiddagsrunda upptäckte jag att matte var i växthuset, så jag tassade förstås in. Vad gjorde hon där? Verkade inte vara något av intresse för mig, men naturligtvis ville jag ändå hålla henne sällskap. Tassade runt bordet några gånger. Fanns där plats för mig? Jo, men hade det inte blivit högre sen förra sommaren, bordet? Reste på mig litet för att bedöma höjden. Ju mer jag tittade, desto mer tveksam blev jag till projekt "hoppa-upp-på-bordet". Jag behövde inte fatta något beslut. Matte lyfte upp mig. 

Sedan bistod jag henne med planteringen genom att hela tiden sända rogivande signaler. Stress när man jobbar är inte bra. Ja, ni ser själva hur jag ligger i för att få till ett fint arbetstempo för matte? Och när hon var färdig, passade jag på att vila en stund också. När jag ändå låg där på bordet.

Bus? Inget för mig!

Igår berättade jag om den busige katten jag skickade in i mitt hus, med sorgligt resultat. Själv gör jag aldrig något bus numera!

För länge sedan kunde jag någon enstaka gång hoppa upp på ett förbjudet bord. Alltså, människorna rubricerade det som bus. Men egentligen var det mitt påjamande av något fel i

regelverket. Att våra människor ibland gör felaktiga beslut och val har vi väl alla erfarenhet av? Att sätta mig mitt på det bordet, stadigt stirrande på människan, tyckte jag var ett hyfsat sätt att berätta min åsikt. 

När man har fel, måste man kunna erkänna det. Det var ingen bra metod att bords-protestera! Fick inte alls avsedd effekt. Människorna bara skrattade åt mig! Så jag slutade hoppa upp på det där bordet.

Vad gör jag i stället, undrar ni? Sanningen är att jag uppfostrat mina människor så väl, att det sällan behövs protestaktioner. Det har tagit tid, men idag är deras kunskapsnivå på den nivå man kan hoppas på. Man kan ju inte förvänta sig att de ska kunna tänka som en katt! 


   

En hemma-helg igen!

Första helgen hemma efter min hotellvistelse. Tyvärr har vädret inte varit särskilt arbetsvänligt, men jag har försökt utnyttja stunderna av uppehåll så gott jag kunnat. Det var ganska stor oreda på Mitt Område, måste jag jama. Litet varstans hittade jag saker, som inte befunnit sig där tidigare.

Bordet, som jag gärna ligger på, till exempel, hade lagt sig upp och ner på ett helt annat ställe? Ingen mening alls att lägga sig där nu. Man kom ju upp bara någon centimeter. Och blomkrukor, som drällde både här och där. Allt måste givetvis undersökas, och den nya platsen godkännas. Dessvärre var mycket jobb helt i onödan, för sedan kom matte och flyttade på det mesta.

Igår, på söndagen, kom en stor del av mina människor för att hälsa på mig. Måste erkänna, att jag denna gång inte gav dem så mycket tid. De ville mest vara inne, men det ville inte jag. Det började äntligen bli litet bättre väder, så arbetet kallade. Men litet gos hann jag med att dela ut i alla fall! Jag tror de var rätt nöjda med besöket ändå. Allt kan ju inte hänga på mig? Matte och husse får också ta sitt ansvar.  

 

En genialisk idé?

Fast jag är en liten smula fundersam på hur människor gillar bakelsen? Så här ser ju min drömbakelse ut. Inte en massa tjafs, utan få, men läckra ingredienser. Men när jag nu vill kunna skänka mycket pengar till katthemmen, måste jag förstås sälja mycket också. Matte tror att det spelar ingen roll vad jag säljer. Det kommer ringla köer kilometervis ändå, bara för att få handla av mig. Men det är jag inte alls säker på? 

För det mesta är det perfekt att vara Gustav. Jag önskar bara, att jag hade en stor tunna med guldpengar att dela ut till alla katthem. Människorna där jobbar otroligt hårt för att hjälpa så många katter som möjligt. De gör allt, och  mer ändå, för oss katter. Jag vågar inte tänka på vad som skulle ha hänt mig utan Kattkommando Syd.

Därför önskar jag, att jag kunde komma på en genialisk idé för att samla in pengar. Undrar just om katter får boka bord på torget?

Hoppas ni får en härlig helg, allihopa! Vi tassas igen på måndag.
 
 

Äntligen har jag fått ordning

Men puh, vad har hänt?? Helt plötsligt är det bara skuggläge som gäller? Till och med att jag helt frivilligt har sökt mig inomhus. Även sommarpälsen känns i gedignaste laget. Fast tack vare min rakade mage är den i lättvariant där åtminstone. Så något positivt fick jag med mig från sjukhuset. 

Har haft riktigt mycket att göra i helgen, särskilt i söndags. Då hade jag storstädning av växthuset. Äntligen har jag blivit av med en mängd skräp, och befriat mitt bord så det är alldeles rent och fint. Jag höll på mest hela dagen. Kollade så alla blommor som skulle ut därifrån hamnade på rätt ställe. Det var ett väldigt snärj att tassa fram och tillbaka. Till slut tog jag mig en välförtjänt paus på mitt välstädade bord. 

I lördags fick husse för sig att gå runt och störa friden med knattermaskinen. Den typen av trädgårdsarbete är jag mindre förtjust i. Inte alls, för att vara ärlig. Så det fick han klara själv. Särskilt som det helt plötsligt började vräka ner blött. Min hjälpsamhetslust var därmed helt bortblåst. Gränsen var överträdd med råge.