Igår berättade jag om den busige katten jag skickade in i mitt hus, med sorgligt resultat. Själv gör jag aldrig något bus numera!
För länge sedan kunde jag någon enstaka gång hoppa upp på ett förbjudet bord. Alltså, människorna rubricerade det som bus. Men egentligen var det mitt påjamande av något fel i
När man har fel, måste man kunna erkänna det. Det var ingen bra metod att bords-protestera! Fick inte alls avsedd effekt. Människorna bara skrattade åt mig! Så jag slutade hoppa upp på det där bordet.
Vad gör jag i stället, undrar ni? Sanningen är att jag uppfostrat mina människor så väl, att det sällan behövs protestaktioner. Det har tagit tid, men idag är deras kunskapsnivå på den nivå man kan hoppas på. Man kan ju inte förvänta sig att de ska kunna tänka som en katt!
Inlägg
Det där med förbjudna bord har vi haft förmånen att slippa, Wilma och hennes kompis Oscar som hade tass om matte förut uppfostrade henne väldigt bra på den punkten. Köksbordet är vårt bord, där har jag ofta en egen kattong dessutom som jag kan ligga och mysa i solen i. Matte äter nästan alltid i vardagsrummet så köksbordet använder hon bara när vi får matgäster. Då får vi däremot inte vara på bordet. Soffbordet får vi också vara på utom när vi har gäster. Det känns som en accepterad lösning att hon får låna våra bord vid de tillfällena.
SvaraRaderaMen vad taskigt av er matte att skratta åt din protest, men det är nog som du jamar att hon förstår inte bättre.
*nosbuffar*
Det är inte alla som haft företassare med sådan uppfostringsförmåga. Jag till exempel. Gustav den förste var nästan aldrig inne, så han brydde sig nog inte om den detaljen? Fast helt ärligt bryr jag mig om att vara på borden i vanliga fall, det var bara i protestsyfte jag hoppade upp där. Nä, sängarna och soffan är det enda jag hoppar upp på numera.
RaderaHos oss hoppas det upp överallt! Alla bord är VÅRA. Fast ibland när matte ska äta och hon av någon oförklarlig? anledning inte vill 'ha oss mitt i maten' som hon säger - då skickar hon ut oss på den stora innätade uteplatsen medans hon äter!
SvaraRaderaÅterigen några som lyckats i sin uppfostran! Måste nog försöka jobba litet mer med min pedagogiska talang?
RaderaJag får sitta på vilket bord jag vill , bara jag inte gör det när dom äter :)
SvaraRaderaMen är det inte just då som bord är intressanta??? *konfunderad*
RaderaAlla platser är våra! Fast matte och husse låtsas att de är lite stränga och att vi inte får vara på bordet när det kommer folk.. Uppfostran tycker vi var ett väldigt bra ord! nosbuffar
SvaraRaderaVad jag förstår är det där "folket" av stor betydelse för bordstillgängligheten hos många katter! "Alla platser är våra" tycker jag annars är ett bra motto!
RaderaHe-he, jam måste skratta. Få en tvåbening att tänka som en katt. HUR skulle det gå till? Vi måste ju inse att de bara är tvåbeningar. Att komma upp på vår nivå lär de aldrig göra. Vi får helt enkelt acceptera dem som de är.
SvaraRaderaHar också med åren insett detta faktum mer och mer, och för det mesta tycker jag det går rätt bra. Men det kan inte hjälpas, ibland är de svåra att förstå sig på?
RaderaVi har hört att vår store företassare Frasse jobbade på samma sätt som du. Att han efter många års jamande, hoppande, protesterande och allmänt ståhejande fick den arbetsro alla katter så väl behöver. Vi har ännu en del att lära där tror vi, för matte klagar ständigt på att saker faller ner, mattor flyttas, jord faller ur krukorna med mera. Men vi är så små och gulliga så det gör ingenting, säger hon <3
SvaraRaderaTassklappar
Det är rätt skönt att vara en mogen katt nu, och ha förlikat sig med vissa tingens ordning. En del saker går att åtgärda, andra inte. Men coolar ner med åren.
Radera