I mitt hus kan man inte bara rusa in, hur mycket det än suger i magen. Åtminstone inte om man är katt, och heter Gustav. Nio gånger av tio står vaktparaden beredd på andra sidan dörren. Eller någon av dem. Då avvaktar jag. Väntar på att vederbörande flyttar sig, så jag kan smita förbi, till vänster, under bordet. Ibland är det bättre att vara försiktig än visa sig modig.
 |
| Är det fritt fram, eller? |
 |
| Nä, mottagningskommittén är på plats *suck* |
Inlägg
