Grannbesök

Min favoritgranne kände sig litet ensam, så jag bestämde mig för att hålla honom sällskap ganska länge idag. Han är lika förundrad varje gång över min vana att alltid först undersöka en av hans garderober. "Det finns inget farligt där, som hundar eller så" menar han jämt, och det är klart det inte gör, eftersom jag håller efter alla otrevligheter där inne. Efter att jag lämnat diverse bomärken runt dörrkarmar och så, är det förstås ingen -eller inget- som vågar sig dit!

Först när det arbetet är gjort, tycker jag att det är dags för en vända till kylskåpet. I hans kylskåp finns alltid godsaker! Förstår inte att det ska vara så svårt att få mitt eget kylskåp lika välfyllt? Det är alldeles för sällan som matte eller husse plockar ut något spännande. Dessutom är de helt opåverkansbara för mina bedjande blickar där nedanför.  Tänk att jag lyckats bättre i uppfostran av grannen än med min egen matte och husse!

Sedan jag fått litet i magen, slog vi oss ner för en jamstund med gos i hans soffa. Han tog också fram sin kam och kammade mig, det gillar han att göra. Jag är väl inte överdrivet entusiastisk, men det skulle ju vara oartigt att hoppa ner därifrån.

Efter någon timme, var vi överens om, att var och en på sitt håll fortsätta dagens arbete. Hade massor att göra ute, men idag har jag kommit in och jamat hej till matte emellanåt. Allt för husfriden. 

Min osynliga dag

Idag har jag verkligen haft en heldag där ute. Tassade ut tidigt i morse, och inte förrän nu, klockan sent, har jag kommit in. Bestämde mig för en litet vidare patrullering den här dagen, så att tassa hem emellanåt har varit uteslutet. Matte säger att hon började undra vart jag tagit vägen, eftersom hon inte sett mig sedan i morse, men det borde hon väl förstå, att arbetet ibland kräver mer av sin katt? Och hon borde också veta, att jag minsann kan ta vara på mig själv, jag med min stora livserfarenhet. 

Hur som helst, så är jag hemma nu, och eftersom matte verkar något ovillig att öppna dörren igen, har jag nog inget annat att välja på än fåtöljsovande i natt. Har försökt mig på en del resultatlösa protester, så okej då...

En rymling i familjen

Ännu en dag med perfekt värme i pälsen. Dessutom hade blåsten gett sig av nån annanstans. Precis som tidigare dagar har jag hållit mig mest hemma, och hos min favoritgranne förstås. Tycker att det är onödigt mycket folk, brummisar och framför allt skällisar överallt nu. Men snart är allt som vanligt igen, säger matte. Hoppas det.


Piff har varit på rymmen. Stack iväg i går morse, och sedan såg vi inte svanstippen av henne på hela dagen eller kvällen. Jag kom in rätt sent, och matte frågade mig om jag sett Piff, men det hade jag förstås inte, eftersom jag bara varit utanför mitt hus. Försökte sedan sova i min sköna fåtölj, men blev ideligen störd av matte som gick och kollade efter rymlingen. Vid halvfem gav jag upp, och påfordrade att få bli utsläppt. Förresten är det en utmärkt tid att jaga, precis i gryningen, så det var rätt bra att jag blev väckt.

Först på morgonen kom hon tillbaka, Piff, och låtsades att hon  bara varit borta en kvart, ungefär. Fast hon var väldans hungrig. Hon har nog fortfarande inte fattat hur fullt med restauranger det är där ute. Annat är det med mig. Min matkostnad är verkligen minimal för tillfället. Räknar naturligtvis med att jag därmed sparar ihop till diverse extra gott när uteserveringarna slår igen.

Retsticka med livet som insats

Oj, oj, vilken pälsblåst det var här i helgen! Varken Piff eller jag hade minsta lust att utsätta oss för risken att flyga iväg nånstans. Med andra jam har det varit en ganska trist och långtråkig helg. 

Idag var allt som vanligt igen. Har varit ute precis hela dagen, fast jag har mest hållit mig hemma i närområdet. På kvällen råkade jag ut för en sällsynt retsam koltrast. Jag låg i min vilgrop vid staketet och halvslumrade, när jag blev störd av en sån där svarting som hoppade alldeles bredvid mig. Fast på andra sidan staketet! Fram och tillbaka höll den på, och pep något jag inte förstod. Naturligtvis iakttog jag den noggrant. Vilken retsticka! 

Efter en stund hoppade den upp och satte sig ovanpå staketet, men vid det laget hade jag tappat intresset för den. Idkade litet stretching i stället. Matte kom ut för att få en bild på oss, men när hon kom nära flög retstickan sin kos. Men om ni tittar noga, ser ni kanske hur den sitter på staketet. Bäst den passar sig. Nästa gång är jag kanske på rätt sida staketet.

 

Vi tassar till Plattan för att bli höga

Äntligen har vi fått ett ställe att tassa till för att koppla av på efter jobbet. Där erbjuds starka grejor, kan jag jama. Beroendeframkallande på direkten.

Piff brukar sluta jobbet tidigt, hon var där före alla andra

Puff vet'e katten om hon gjort sig förtjänt av nå'n belöning, jag har litet svårt att inse nyttan med hennes närvaro här. Hon släntrade i alla fall dit när Piff gett sig av.

Hörru du, det ska inte va' mer där nu

Aaaahhh, förstklassig kvalité

Jag provsniffar väl litet...

Inte illa alls!

Rent utav himmelskt...

En dutt på skallen förstärker effekten

Matte kom hem med rena dynamiten skulle man kunna jama. Bästa rusgöraren hittills.  Ser fram emot en riktigt lycklig helg. Och jag önskar förstås mina kompisar detsamma!

Förolämpad

Idag blev jag riktigt förolämpad av matte. Vi hade varit i växthuset en stund. Matte hällde vatten i krukorna. Jag satte mig för säkerhets skull på bordet, för ibland stänkte det oroväckande. Matte klippte av några gurkor, och jag kontrollerade om det var något ätbart. Det var det inte.

Efter det tyckte jag inte att jag hade så mycket mer att göra där inne, så jag tassade ut för att lägga upp strategin för nästa arbetspass. Hittade mycket snart en lämplig plats för detta ändamål. Alldeles precis utanför växthuset, faktiskt. Det var då som jag blev förolämpad.

- Du är expert på att ligga i vägen, Gustav!

Precis så illa uttryckte sig min matte om mig! Jag kan väl inte hjälpa att gången där är så smal, hon får väl hugga ner höggräset på sidorna så det blir tvåfiligt! Naturligtvis låtsades jag inte höra den illasinnade kommentaren, utan jag låg lugnt kvar och iakttog intresserat ett kryp på marken litet längre bort.

När hon klivit över mig, och var nästan framme vid trappan till mitt hus hade jag funderat färdigt på mitt jobb. Kom på att jag först måste få litet förstärkning i magen, så innan matte hunnit öppna dörren var jag före henne uppe på farstubron. Där ledsagade jag henne den sista biten till dörren i en lagom kattlig takt. Man ska inte stressa.

Uppdatering om mitt arbetsschema

Stationskatterna Findus, Isak och Rasmus undrade för en tid sedan hur det går med mitt arbetsschema?  Svaret är, att hela mitt projekt för tillfället är uppskjutet, eftersom husse smitit till norra landet. Har en svag misstanke om att han flydde härifrån bara för att slippa ifrån vaktansvaret, även om han skyller på jobb. Innan han åkte rönte jag dock en viss framgång både med husses och mattes schema. Åtminstone fick jag iväg husse till vedboden, även om tidpunkten för bevakningen var fel, eftersom han var där på dagen, och inte alls i den omfattning som krävs.

Matte har jag lyckats med så till vida att hon kan tänka sig att sitta vid rhododendronbusken, men det är samma där, uthålligheten är under all kritik, och jag tycker nog att det mest ser ut som om hon sitter där och slappar. Till och med blundar! Det kan förstås inte accepteras hos en vaktpost.

En annan missräkning är Piff. Hade ju planerat att hon skulle kunna ta något morgonpass emellanåt, för att avlasta matte. Nu har hon fått för sig att hon också ska nattarbeta, som jag, vilket givetvis innebär att hon är trött på morgonen, och bara vill in och sova. 

Med andra jam är det en hel del som brister i logistiken fortfarande, men någon liten tasslängd framåt har jag kommit. Och bara husse kommer tillbaka i slutet på nästa vecka kommer säkert mycket att förbättras. Men hårt arbete för mig, det blir det.