Växthusfällan

Ni kan inte tro vad som hände mig idag! Något högst obehagligt vill jag jama. Jag hade varit ute en bra stund, och tänkte att det var dags för en liten paus. Då, mycket lämpligt, såg jag matte komma ut och gå mot växthuset. Det kom ju som på beställning! Jag skyndade mig in, och lyckades till och med hitta en ledig, kattstor plats på mitt bord i ena hörnet. Solen sken just då, och det var ljuvligt varmt och skönt där inne. Jag lade mig tillrätta. Matte vattnade blommorna, och allt var frid och ro. 

Jag hörde att matte ropade på mig, när hon vattnat klart, men varför skulle jag komma? Det var vilodags, jag låg skönt, och det var lagom varmt. Matte var förstående, och lät dörren vara öppen så mycket att jag skulle kunna komma ut. Jag somnade.

Efter en vederkvickande rast hoppade jag ner på golvet, och tassade till dörren. Den var stängd! Det måste ha kommit en vindpust från sidan och skjutit igen dörren. Jag satte mig ner och väntade. Och väntade. Inne i huset gick matte, och trodde att jag skulle kunna tassa ut, när jag ville. Det var en mycket prekär situation för mig. Över en timme gick. Det gick nästan två. Då, äntligen, hörde jag mattes steg närma sig. Dörren öppnades.

Och vad jag jamade då, det lämpar sig inte för tryck här, det kan jama. Tror aldrig jag skällt så på matte i hela mitt liv! Nu har hon i alla fall fått klart för sig, att dörren måste hållas under ständig uppsikt så länge som en vilande katt befinner sig inne i sitt växthus.

Förberett för jaktsäsongen

I fredags tassade jag hej då till husse, så i helgen har jag kunnat ge matte min odelade uppmärksamhet. När jag varit inne, förstås. Nu är det skönt också på kvällarna, så jag känner mest hela tiden hur utearbetet lockar. Dessutom har det kommit en massa fjäderkotletter, med nya former och färger. Måste givetvis studeras närmare. Dessa iakttagelser brådskar, för snart kommer matte stänga deras restauranger, vilket mycket försvårar mitt arbete. Det är inte lätt att vara forskare under såna omständigheter.

Annars i helgen har jag tränat med matte på en del av fraserna från min klokbok i fredags. Hon har varit rätt läraktig, så jag hyser ett visst hopp om förbättring. Men vi fortsätter förstås våra övningar, man fångar inte femtio möss på en dag. 

På kvällarna, efter arbetet, har jag skänkt matte rejäla doser med gos. Med bara en hemmavarande människa att ta tass om, blir livet rätt okomplicerat. Valet mellan en hussetom soffa och en mattefylld fåtölj är enkelt.

Idag har det varit blåsigt med soligt, och matte och jag har hjälpts åt med diverse städningsarbeten på Mitt Område, det närmast mitt hus. På läsidan. För ett gott jaktresultat är det bra om marken bereds på så sätt, att olika hinder undanröjs. En god sikt, och få flyktmöjligheter är viktiga kriterier. Det har vi åtgärdat idag. Skönt att ha det gjort. Nu väntar jag bara på viltet.

Läsövning

Jag tänkte vi skulle ge våra tvåbenta en läsövning den här helgen. Förhoppningsvis kan du hitta något här ovanför som en människa -eller flera- du känner behöver träna litet extra? Välj lämpligt innehåll. Du vet bäst själv vad just den människan behöver öva särskilt på. 

Jag ska ge matte i uppgift att träna på det där med att ha fel, för hon gillar inte det. Ha fel, alltså. Därför ska hon få säga det tjugosjutton gånger, eller så, tills hon kan säga det, och samtidigt skratta. Sen finns det naturligtvis flera andra saker, som också behöver filas på. Vi får väl se, vad vi hinner.


Din människa kanske inte behöver träna något av det jag tassat ner, men du kan säkert komma på egna meningar. Se mina förslag som inspiration, bara. 


Jag ser fram emot en givande helg. Hoppas ni får det också, allihopa som hälsar på här! Vi tassas igen på måndag.

Mitt svåra val

Varje kväll utsätts min lojalitet för en svår prövning. Det är när jag kommit in efter kvällspasset, fått litet i magen och tassat in i vardagsrummet för en stunds avkoppling. För det mesta hittar jag då husse liggande i soffan och matte sittande i min fåtölj. Det är i den stunden jag måste fatta mitt svåra beslut. Ska jag välja husse eller matte?

Varje kväll blir jag stående en lång stund mitt emellan dem. Jag tittar på husse. Jag tittar på matte. Funderar. Tittar på husse igen. Och på matte en gång till. Det är inte helt enkelt, kan jag lova. Men faktiskt, hittills har mitt beslut varje kväll blivit detsamma. Ingenting kan toppa husses mjukmage! Så är det bara, matte får ursäkta. Dessutom kommer jag ju få tid också för henne, när husse åker till norra landet. Hon får ge sig till tåls några dagar bara. Sedan är det hennes tur att få avnjuta litet magmassage. 

Ja, hon får också massage, trots att hon sitter. Det är litet mera obekvämt för mig att ge sån massage. Man får en klart bättre arbetsställning på en liggande människa, men på matte biter inga såna argument. Jag försöker ändå göra ett så väl utfört arbete som möjligt. Tror hon uppskattar det, för hon skriker till av njutning litet då och då. Sen tackar hon mig, och säger att "nu det är bra". 

Jag kan alltså förstå, att hon varit litet besviken över de val jag gjort senaste veckorna. Men snart, mycket snart är det hennes tur.

Vad hon absolut inte vill

Matte åker rätt ofta en ganska stor väg för att handla. Efter den vägen ligger ett hus. Och det ligger väldigt nära vägen. Det är som om vägen fått en liten krök där, bara för att komma förbi huset. Och där har matte flera gånger sett en liten katt sitta ute på en fönsterbräda och vänta på att få komma in.

Hur tänker den kattens människor? Den får väl lära sig? Går det, så går det? Det finns så många katter, vi skaffar väl en annan om....?

Varje gång matte åker förbi där nu, saktar hon ner, och sniglar sig fram, tills hon tror att faran är över. Det är ju inga problem, om man är ensam på vägen. Värre är det, när det ligger några bakom, som inte känner till att det är en kattzon. Men de får väl tänka vad de vill. Matte vet vad hon inte vill. Köra på en katt.

Men bara nästan

Tre katter ligger och sover...

 Men kan han inte räkna till tre, undrar du? Klart jag kan! Det lärde jag mig ju redan i unge-skolan. "Om Gustav fångar en mus, och sedan fångar två möss till, hur många möss har Gustav då?" "Ingen förstås, he-he, för dem har han redan käkat upp!" Det var sånt vi tyckte var jamarroligt på den tiden, vi kattungar. Och skrattade så morrisarna nästan trillade av.

Men här har jag inte ätit upp någon, vi är faktiskt tre stycken! Titta bakom min rygg! Det är inte matte som fuskbäddat sin säng, det är Piff som krupit in där och lagt sig nästan nos mot rygg med mig. Matte såg Piff krypa in där, och trodde jag skulle ha synpunkter på arrangemanget. Men inte orkade jag bry mig, jag hade precis glidit in i den där sköna sömnen, ni vet. När det nästan skulle kunna springa förbi tre möss, utan jag brydde mig. Men bara nästan.

Sannolikhetsprincipen

Vet ni vad? Nu har jag det så bra där ute, att jag nästan knappt har tid att vara inomhus. Kan bara tycka synd om alla mina kompisar som bor uppe i norra landet. Husse går här och suckar, för han ska snart dit, och där är det snöstorm nästan varenda dag. Jag är verkligen tacksam för att jag är en Skånekatt, som kan ligga ute i värmen och sola sig.

Inte ens favoritgrannens uppdykande hos mig igår kunde få in mig. Då förstår ni! Annars brukar jag ju alltid vara artig och värma hans knän när han och husse tittar på bollen på teven. 

Enda nackdelen med värmen ute är att jag blivit nacksprutad igen. Jag satt förväntansfull vid ytterdörren, när jag hörde det alltför välbekanta knäppandet av en plastpipett, som bröts av. Förstod direkt vad som var på gång, och duckade, men hann inte undan. 

Matte säger att det var bråttom med sprutet, för hon har fått två väldigt kliande bett på benet. Naturligtvis blev undertecknad genast misstänkt för att ha burit in några fripassagerare! Fast att jag inte har några bett. Vem är det alltså som mest troligt tagit in dem?