Sista julveckan för den här gången

Hej på er, och en god fortsättning på detta nya år önskas er alla! Jag har börjat året precis som jag avslutade det gamla, med en lagom blandning av vila och aktivitet. Känner mig i riktigt bra form, och sedan min mathållning ändrades till det bättre behöver matskålen fyllas på allt oftare. 

Jag gillar jul- och nyårshelger. Framförallt för att husse ligger och läser mycket. Åh, så många tillfällen till magmassage jag haft! Och när han varit färdigbehandlad har jag kunnat sträcka ut mig på det masserade området och lugnt koppla av. Även husse har verkat väldigt nöjd när jag lagt mig till ro. Ibland låter han inte fullt tillfreds under massagen, men det är nog som jag inbillar mig?

Lisa träffar jag inte så ofta, som tur är, men hon verkar rusa på här som vanligt. Hon jamar väl själv så småningom.

Nu önskar jag er att veckan fortsätter som ni vill ha den. Själv passar jag på att njuta av de sista lata juldagarna. Är tillbaka igen på måndag 9 januari. 


 

 

Alternativa jobb

Jag tror att vi alla haft det eländigt kallt den här helgen? Ändå måste jag ut ibland, det är bara så. Men först efter stor vånda och tveksamhet. Ibland har jag fått vända inåt igen, för av någon anledning har jag inte fått sitta i dörröppningen och fundera nog länge för att kunna fatta ett beslut? 

Lördagen förgylldes en kort -mycket kort- stund av att det serverades skrei! Ni som känner mig vet att det är min favoritmat alla kategorier. Fast litet sur blev jag, för den där Puffen kom och norpade en bit för mig, mitt framför nosen!
Annars håller hon sig minsann alltid på flera tasslängders avstånd från mig, men nu passade det sig! Oförskämt är bara förjamet!

När det nu är näst intill omöjligt att företa sig något vettigt där ute, får man hitta på bra sysslor inomhus. Jag har till exempel städat skrivbordet. Hittade både diverse pennor och nåt suddgummi som inte hörde hemma där. Föste ner dem på golvet. Blev genast mycket snyggare och mer plats på skrivbordet! Nöjd med mig själv begav jag mig sedan till vardagsrummet och hittade husse i soffan. Medan jag ändå var i arbetstagen gav jag honom litet magmassage. 

Det går alltså att finna arbetsuppgifter inne också. Men det ska bli riktigt skönt när kylan viker, och livet kan återgå till normala igen.

Ingen hög ribba

Har jag jamat tidigare att det har blåst? Nu har det blåst! Jag börjar faktiskt bli ganska less på vädret, som det beter sig just nu. Det är liksom bara att gå och lägga sig igen efter frukost, sen man kollat förutsättningarna för utejobb. 

Om man ska se det positivt, har jag haft en lugn och skön helg, med massor av vila. Mina människor har varit hemma, och husse har fått mycket magmassage. Märkligt nog skriker han "inte klorna" oavbrutet under behandlingarna? Jag brukar bara ignorera det. Utan klor blir det ju ingen effekt alls!?

I natt har det alltså blåst. Jag hörde förstås oväsendet, och avstod från att vara väckarklocka till matte och husse i morse. Har insett att det är lådbesök som gäller när nöden så kräver. Att krafsa där inne är ungefär den motion jag får just nu. Och att tassa till matskålen och hoppa upp på sängen. Så ni förstår, ribban ligger inte särskilt högt idag.

Inte mitt problem

Det har inkommit klagomål på mina arbetsmetoder. Inte att jag är lat, slarvig, ouppmärksam eller så. Nä, husse har

Förut var det inne med trasiga jeans. Nu kommer noppiga tröjor! Husse är ett modelejon! Väl?

synpunkter på effekten av min magmassage! Påstår att jag förstör alla hans tröjor??? Att han inte längre har en enda  hel tröja?!

Självklart ställer jag mig helt kallsinnig till detta prat. Nog är en helt slät tröja tämligen trist? Småhål och upphöjningar ger ju en mycket mer intressant och spännande struktur! Förresten får tröjor se ut hur som helst för mig, huvudsaken är väl att de är mjuka och sköna att sätta tassarna på? Och det allra, allra viktigaste är förstås att magmassagen blir effektiv. Vill han dessutom ha tröjor utan lufthål och noppor får han köpa kläder gjorda av.....hmm....inte vet jag? Men det är hans problem!


 

Julen? Nja...

Jaha, det har varit jul. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den helgen? Själva julafton är sannerligen inget jag är förtjust i. I tråkighet är den en klar vinnare! Litet extra godis kunde inte uppväga att både matte och husse försvann mitt på dagen och blev borta ända till mitt i natten. Nä, julafton går bort!

Juldagen, däremot, är mer i min smak. Alla människor jag brukar umgås med kom då, nästan alla åtminstone. Så trivsamt det var, med en potentiell kliare i varenda stol! Bara att förse sig, och utnyttja situationen maximalt! Synd om Puff, som inte fattat grejen, utan bara gömde sig mest hela tiden? Grovt slöseri med möjligheter, om ni frågar mig!

Nästa juldag försvann mina människor igen, men bara en liten stund. Det var precis vid min sovtid, hade inte ens vilat klart när de återvände. Och ännu dagen därpå höll de sig hemma hela dagen! Som helhet får helgen därmed godkänt, men något högre betyg kan jag inte utdela.

Igår fick de ett litet återfall och försvann, men när de kom tillbaka lade de ett skönt underlägg där jag brukar vänta utanför dörren. Provade direkt att sätta mig där, blev riktigt varmt om rumpan och tassarna. Just värme är annars en stor bristvara. Aldrig har jag varit ute så litet som nu. Men å andra sidan har jag heller aldrig haft så mycket tid att ge husse välbehövlig magmassage! Kanske är det väl så viktigt som att hålla efter Området?




  

Röda prickar är väl fint?

Tänk, så olika dagarna kan vara? I lördags var det mest en fråga om hur långt in under hasselbusken jag skulle ligga? Sol på nosen, eller inte? Så kom söndagen, och med den inga större bryderier längre beträffande läget under busken. Det vill jama, ingenstans! Gjorde visserligen ett kort, men tappert, försök innan det började falla ner alltför mycket regn. De stora bladen skyddade en stund, men när det började sippra ner blött i pälsen gav jag upp försöket, och följde tacksamt med husse in.

Idag är utevistelse inte att fundera på. Både regn och stark blåst betyder vilodag inomhus. En tråkig dag på fler sätt, för i morse sa husse hejdå igen. Bara att ställa in sig på aningen försämrad service. Husse håller nämligen inte så noga reda på om matte redan serverat mat, så det är ganska enkelt att beställa en extra portion. Det blir knepigare nu i några veckor. Och så blir det tråkigt att inte få ge honom magmassage. Det tycker nog han också, för igår nämnde han något om "röda prickar på hela magen av Gustavs klor". Förmodligen tycker han det är tjusigt, och dessutom är det ju ett bevis på hur effektiv behandlingen är!

Mitt svåra val

Varje kväll utsätts min lojalitet för en svår prövning. Det är när jag kommit in efter kvällspasset, fått litet i magen och tassat in i vardagsrummet för en stunds avkoppling. För det mesta hittar jag då husse liggande i soffan och matte sittande i min fåtölj. Det är i den stunden jag måste fatta mitt svåra beslut. Ska jag välja husse eller matte?

Varje kväll blir jag stående en lång stund mitt emellan dem. Jag tittar på husse. Jag tittar på matte. Funderar. Tittar på husse igen. Och på matte en gång till. Det är inte helt enkelt, kan jag lova. Men faktiskt, hittills har mitt beslut varje kväll blivit detsamma. Ingenting kan toppa husses mjukmage! Så är det bara, matte får ursäkta. Dessutom kommer jag ju få tid också för henne, när husse åker till norra landet. Hon får ge sig till tåls några dagar bara. Sedan är det hennes tur att få avnjuta litet magmassage. 

Ja, hon får också massage, trots att hon sitter. Det är litet mera obekvämt för mig att ge sån massage. Man får en klart bättre arbetsställning på en liggande människa, men på matte biter inga såna argument. Jag försöker ändå göra ett så väl utfört arbete som möjligt. Tror hon uppskattar det, för hon skriker till av njutning litet då och då. Sen tackar hon mig, och säger att "nu det är bra". 

Jag kan alltså förstå, att hon varit litet besviken över de val jag gjort senaste veckorna. Men snart, mycket snart är det hennes tur.

Ordningen är återställd

Rymlingarna, -det vill jama matte och husse- är tillbaka, och jag måste erkänna, att jag klarade mig ganska bra utan dem. Innan matte gav sig iväg på fredagsmorgonen hann jag uträtta det viktigaste där ute, och det var skönt. Det är ju just det där låderiet, som jag ogillar mest av allt när mina människor är borta. 

Min favoritgranne kom och hälsade på flera gånger om dagen, och givetvis passade jag på att diskutera uppkomna situationer med honom. Att vara ensam kille omgiven av två systrar är inte alltid alldeles enkelt. Plus att jag inte fick tassa ut. Allt detta behövde jag få jama ut om, och han tog sig tid att både lyssna och gosa.

På lördagen fick jag extra mycket besök. Då kom en av mina lillhussar tillsammans med en av de stora minisarna. De stannade ganska länge. Jag framförde som förslag att jag skulle få tassa ut, men tyvärr var de just då både blinda och döva.

På söndagskvällen hörde vi äntligen ett välbekant brummande ljud utanför huset, och vi parkerade oss alla tre precis innanför dörren. Och nu var det bråttom, kan jag meddela. Inte att hälsa, det fick anstå. Nä, det var andra behov som var större just då, så jag rusade ut direkt, utan att jama hej till husse och matte. Men det gjorde jag sedan förstås. Det blev både magmassage på husse och armvecksbuff på matte. Och matte har lovat att det ska dröja länge innan hon rymmer igen. 

Förresten tassade vi ner ett välkomstbrev till matte och husse när vi hade litet tråkigt en dag. Vill ni läsa?

"Hejsan lilla Matte o Husse, välkomna hem! Vi har haft det bara bra under er bortavaro! Tack vare Lars som varit här varje morgon och kväll och gett oss god mat, smek och samtal. Undertecknat de små missarna och så Stor-Gustav!! Mjau på er. Vi katter!

Vi såg att de blev både förvånade och imponerade över våra kunskaper i människospråket och innehållet i brevet. Med all rätt. Särskilt med tanke på deras urusla framåtskridande när det gäller jamiska. Men de ska inte känna sig mindervärdiga. De är ju människor, och vi är katter.