Kränkt

Nu e' jag torr utanpå men sur inuti

Har blivit utsatt för en ytterst kränkande behandling idag. Vi var ute på min tomt, matte och jag. Hon klippte av gräs med en slags sax, och jag agerade sällskapskatt. Helt plötsligt hörde jag ett oroväckande ljud bortifrån vedbodshållet. Smög mig ditåt sakta och med alla sinnen i högsta beredskap. När jag var nästan framme upptäckte jag vem som frambringat ljudet. En inkräktare befann sig där under!

Givetvis jamade jag genast ifrån, och uppmanade honom att dra nånstans. Han jamade tillbaka att det hade han inga planer på. Sådär höll vi på en liten stund, och jag hade förstås helt släppt uppmärksamheten på matte. Stort misstag! För precis som jag skulle sätta tassgripligt handlande bakom mitt jam, kom en bautatjock, kall vattenstråle med full kraft rakt över ryggen på mig!!!

Jag lade förstås alla fyra tassarna på ryggen och räddade mig upp på trappan till huset. Det rann om mig! Jag var verkligen upprörd, och startade genast operation torkning. Då kom matte och lyfte upp mig och tog in mig i mitt hus. Jag fick vara inne en lååång stund. Fast jag var alldeles torr, fick jag inte komma ut. Fick bara sitta där framför en stängd dörr.

Matte trodde att det var den där katten som legat under vedboden, den som hon tror kan vara hemlös. Hon försökte titta efter den överallt, men hon såg den inte. Annars hade hon tänkt ta en bild på den, och efterlysa i tidningen om någon saknar en sådan katt. Det hoppas jag verkligen att det är, så den kan flytta härifrån. För den typen av behandling som jag utsattes för idag, den undanber jag mig i fortsättningen.

Och dit får jag aldrig komma

Bara en snabbkoll...snääälla matte??

Matte skulle misshandla gräset. Därför behövde hon något från källaren. Det är det absolut mest spännande rummet i huset. Ändå får jag aldrig komma in där. Matte säger att det är för att där finns hål så man kan komma in under huset. Jaha. Och??? Tänk bara att få krypa in där och undersöka ställen som ingen varit på förut, utom mössen. Vaddå fastna nånstans? Löjligt, man är väl smidig och vältränad?!

Som vanligt fann jag mig i situationen, och väntade utanför dörren. Sedan måste jag jama att jag faktiskt hade en ganska intressant stund. Matte plockade fram gräsmisshandlaren och började köra med den fram och tillbaka. Jag tyckte det var riktigt spännande, och tittade noga på allt hon gjorde, ända tills hon var färdig. Det är sällan jag har så mycket tålamod med trädgårdsarbete.

Sedan började det komma blött uppifrån, så vi gick in allihopa. Piff hoppade upp i husses säng och somnade, men jag hade ingen ro. Kände mig inte alls färdig med arbetet där ute. Därför ville jag kontrollera med jämna mellanrum om det fortfarande blötade på ute. Till slut blev jag riktigt frustrerad på att det aldrig slutade, och mellanrummen mellan kontrollerna blev kortare och kortare. När jag hade begärt väderkontroll sjutton gånger på en kvart sa matte att "nu får du gå ut", och så lyfte hon helt sonika ut mig. Men det gjorde inget, för strax efter sken solen igen.

Hoppas nu att vi får litet sol också i helgen. Man får tydligen inte ha så stora krav nu för tiden, bara vara glad så länge som det är uppehåll. Ha det så skönt, alla kompisar! Vi tassas på måndag!

En luring till matte

Hon var en riktig luring idag, min matte. Efter en snabbkoll där ute på morgonkvisten, satte jag mig på trätrallen utanför ytterdörren. På morgnarna är det soligt där, så det var varmt och skönt. Då öppnades dörren, och matte kom ut. Tyckte det var ett bra tillfälle att kila in och fylla upp magsäcken. Hade nämligen inte ätit frukost än.

Det visade sig vara en dålig idé, för när jag gick in, gick matte ut, och låste dörren från utsidan. Sedan var hon borta en jäääättelång stund. Det var så trist, att jag måste gå och lägga mig. När hon till slut uppenbarade sig igen, hade jag somnat till riktigt ordentligt. Jag fattar inte vad Puff hittar på här inne hela dagarna. Här finns ju absolut ingenting att göra!
Att stänga in mig sådär var luret nummer ett.

Det andra var inte bättre. Jag blev förstås glad när matte kom hem. Men hon hade inte mer än ställt ner kassarna, innan hon tog fram något jag direkt kände igen. Nacksprutet. Hörde det typiska klickljudet när det öppnas. Retirerade snabbt till ett annat rum. Matte kom inte efter? Blev litet osäker. Hade jag kanske misstagit mig, för matte packade upp och var helt som vanligt?

Det gick så lång stund, att jag faktiskt trodde att faran var över. Alltså tassade jag i godan ro till ytterdörren, och kände ingen oro när matte kom för att släppa ut mig. Och sedan...ja, ni kan ju gissa vilken förnedrande behandling jag utsattes för. Men jag fick beröm i alla fall. Sedan Piff har börjat vara ute, och också ska nacksprutas, har matte insett vilken otroligt snäll och tålmodig katt jag är, som ändå finner mig i det hela. Nu hoppas jag på en extra godbit av kvällsgodiset, för det är jag värd!

Hur kan man fråga något så dumt?

Matte såg en konstig undersökning i en tidning. Man skulle se vilket som var bäst att ha ur olika aspekter, hund eller katt. Har ni någonsin hört jamas om en så onödig undersökning?

Somligt var katten bättre på, och annat påstods hunden klara bättre.

Allt det, som man menade var till hundens fördel, handlade förstås om att vi katter är så självständiga, och inte alltid gör som vi blir tillsagda. De flesta skällisar blir ju någon slags mähän som bara gör som deras mattar och hussar befaller. Vi har en egen vilja och egna mål här i livet, och det är inte alltid som de överensstämmer med vår familjs. Vem har då sagt att det är deras vilja som ska gälla? Och att det gör oss katter mindre till nytta?

I den här värdelösa undersökningen framstod förstås all självständighet som negativ. Men det värsta av allt var ändå slutklämmen, den sista frågan. Man undrade vad man kunde använda en hund till, och räknade upp en rad med saker. Och så avslutade man med: Men vad kan man ha en katt till?? Och så var det helt tomt efter det, liksom insinuerandes att en katt inte har något användningsområde! Har ni hört något så pälsresande!? Jag tror vi måste inlägga en gemensam protest. Det får vi fila på vid nästa möte i Jamlunda. 

Nu ska jag i alla fall tassa ut och börja dagens arbete med musbekämpning runt mitt hus.

Vilken katt!

Matte var och hälsade på igen hos den som byter fötterna på brummisen. Förra gången hon kom hem sedan hon varit där, hade hon ju en otrevlig lukt på byxorna, och den här gången luktade hon ännu mer skumt. Det luktade både skällis och katt!

Var naturligtvis tvungen att noga gå igenom byxbenen runt om. Det fanns nämligen en hel massa katthår där. Matte berättade, att det hade kommit en jättekelig katt, faktiskt nästan i klass med mig. Dessutom hade den varit en väldigt ovanlig katt, för trots att matte stod alldeles bredvid brummisen, och kattens husse använde en slags monstermaskin på den, så reagerade inte katten ett dugg. Den bara fortsatte kela! En normalt funtad katt hade lagt alla fyra tassarna i vädret och skjutit iväg sig med svansen som en raket därifrån. Tänk er ungefär tio snabeldrakar i en maskin som plötsligt brakar igång. "Hon är van", konstaterade hennes husse.

Jag har med tiden fått ett ganska avspänt förhållande till sugdraken, flyr fältet bara om den kommer precis bredvid mig. Men den där monsterknatterdragaren skulle jag då aldrig förlika mig med, det jamar jag säkert!

En riktig superstek

Vilken restaurang jag hittade...rikligt tilltagna portioner!

På min patrulleringsrunda stötte jag på ett matställe av rang. Som vanligt på utebarerna var det självservering, så jag knep mig en ovanligt fet och saftig musstek. På väg till en lämplig plats att i lugn och ro få inmundiga mig densamma, träffade jag matte. Blev litet orolig att hon skulle göra anspråk på min mat, så jag jamade bestämt åt henne att jag faktiskt hade paxat den här köttbiten. Turligt nog hade hon precis ätit lunch själv, så hon var inte så sugen.

Raaap...

Efter ett sådant skrovmål blev jag tvungen att vila mig en stund. Min mage blev alldeles full, för jag låter ingenting förfaras av nyfångad mat. Att då få lägga sig på ett uppvärmt trädäck är helt perfekt.

Även för övrigt har helgen varit hur bra som helst. Har nu på allvar påbörjat omläggningen av mina arbetstider. I fortsättningen blir det mer av nattarbete, åtminstone så länge som det inte kommer blött nedfall. De nya tiderna har liksom gjort sig själva, eftersom matte inte orkar hänga med på mina tider. Hon vill gärna gå och lägga sig senast vid klockan mitt i natten, men det är på tok för tidigt anser jag. Lyckligtvis har hon gjort i ordning min soffa på altanen, så dit kan jag retirera efter utförda uppdrag. En egen altan är guld värd!

Mitt första skyltförslag

Min första skiss

Jag blir alltmer övertygad om nödvändigheten av regler på min infart. Har därför arbetat fram ett första förslag på företrädesskylt. Tycker själv att den är tydlig nog att förstås av tvåbeningar. Ska fundera litet till, men sedan är det väl bara att sätta igång och snickra ihop skylten. Ska höra om någon av mina lillhussar kan hjälpa till med några praktiska detaljer, som att hålla i redskapen och så. Själv tänkte jag mest leda och övervaka arbetet.

Idag öppnade matte en ny matpåse. Mmmmmm, det jamar jag bara! Tänk att det kan vara sådan skillnad på början och slutet av en påse? Ändå vet jag att matte inte öppnar påsen varje dag, utan portionerar ut i en mindre hink med lock. Jag har varit inne många gånger idag bara för att få smaska i mig av godbitarna. Kunde inte låta bli, trots att jag fixat litet tilltugg där ute också, så magen har inte varit tom, precis.

Och nu är det helg igen. Så här års innebär det ökad skällis-risk, men det är mysigt ändå, för då kommer nog matte vara ute en del med mig. Husse har åkt till norra landet igen, så honom har jag ingen glädje av. Snart kommer han sluta åka dit på ett tag. Det blir bra med mer magtrampstillgång.

Önskar alla mina kompisar en lagom varm och gosig helg! Vi tassas på måndag!