Pangsjonär?

Helgens stora grej är förstås att vår kompis Nikita verkar få en alldeles egen matte att ta hand om. Gissar att det har varit svansdans, tassklappar och hurrajam hos fler än mig? Jag vet ju själv hur trist det var att vänta och vänta på att få egna människor. Håller nu tassarna för att Nikita och hennes nya matte ska trivas med varandra.

Förutom den glädjeyran har det varit en ganska händelselös helg. Har supportat matte framför datorn. Hon har suttit där nästan hela helgen, och suckat och haft sig. Tror det är ett program som inte gör som hon vill. Har därför tillbringat rätt många timmar i hennes knä. Då har hon kunnat klappa mig och lugna ner sig emellanåt. Och så har jag jamat till henne, att det är lika omöjligt att bestämma över dataprogram, som över katter.

Trots att här inte finns någon snö, eller är särskilt kallt, har jag inte haft lust att vara ute så mycket idag. Jag kan ju också tänka, att jag faktiskt är en sån där pangsjonär, och då får man ta det litet lugnt ibland, utan att behöva skämmas. Det säger matte till mig åtminstone. Fast jag vet inte om jag är pangsjonär på riktigt. Inte så länge som jag med ett elegant hopp lätt kommer över grannens rätt höga staket. Men det är ju bra att skylla på de dagar man vill ta det lugnt.