Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







måndag 28 februari 2011

Pangsjonär?

Helgens stora grej är förstås att vår kompis Nikita verkar få en alldeles egen matte att ta hand om. Gissar att det har varit svansdans, tassklappar och hurrajam hos fler än mig? Jag vet ju själv hur trist det var att vänta och vänta på att få egna människor. Håller nu tassarna för att Nikita och hennes nya matte ska trivas med varandra.

Förutom den glädjeyran har det varit en ganska händelselös helg. Har supportat matte framför datorn. Hon har suttit där nästan hela helgen, och suckat och haft sig. Tror det är ett program som inte gör som hon vill. Har därför tillbringat rätt många timmar i hennes knä. Då har hon kunnat klappa mig och lugna ner sig emellanåt. Och så har jag jamat till henne, att det är lika omöjligt att bestämma över dataprogram, som över katter.

Trots att här inte finns någon snö, eller är särskilt kallt, har jag inte haft lust att vara ute så mycket idag. Jag kan ju också tänka, att jag faktiskt är en sån där pangsjonär, och då får man ta det litet lugnt ibland, utan att behöva skämmas. Det säger matte till mig åtminstone. Fast jag vet inte om jag är pangsjonär på riktigt. Inte så länge som jag med ett elegant hopp lätt kommer över grannens rätt höga staket. Men det är ju bra att skylla på de dagar man vill ta det lugnt.

10 kommentarer:

  1. Här blev vi också så glada för Nikitas skull, så att vi fick stryka en tår ur ögonvrån. Datorprogram kan vara riktiga elakingar, säger matte. Tur då att du satt i knät och stöttade din matte. Vissa dagar vill man ta det mer lugnt än andra. Man kanske kan säga att du är deltidspangsjonär, som jobbar lite mer intensivt under sommaren. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  2. FINDUS, ISAK och RASMUS: Åh, kan vara pangsjonär på deltid? Det låter helt perfekt, för i sommar vill jag nog vara ute dygnet runt, i princip. Då kan jag fortsätta mitt vilande framför brasan nu med gott samvete!

    SvaraRadera
  3. Vi har också svansdansar för Nikitas skull. Så bra att du fanns i närheten för din mattes skull när datorn inte ville vara med. Du har så rätt i det du jamar om datorprogram och katter.

    SvaraRadera
  4. SIPPO: När det gäller katter är jag HELT säker. Om vi bara vore stora nog skulle vi ALLTID göra som vi själva ville. Nu hindras ju vår vilja ibland, som bekant *mutter*

    SvaraRadera
  5. Det var jättekul att du blev glad för min skúll. SJälv tror jag knappast det är sant, men det är det. Jag tror inte jag kommer få nån kattlicka och det behöver jag inte heller. Jag kommer bli inne katt och jag tror jag kommer trivas bäst med det. JAg ska också ligga i mattes knä och lugna henne när hon har problem. Datorer skapar visst mycket problem har jag hört.

    SvaraRadera
  6. KATTSON: Jag tror också att du kommer trivas att vara inne. Det har du ju varit ganska länge nu. Och så kommer du ha fullt upp att ta hand om din nya matte.
    Vad skönt du kommer få det!!

    SvaraRadera
  7. Skönt att ta det lugnt ibland. Att uppmuntra matte är nog så viktigt och eftersom du har tasskänsla för det som är viktigast var du naturligtvis på rätt plats hela tiden. Visst är det härlgit att Nikitas matte äntligen har kommit! Nosbuff

    SvaraRadera
  8. DUI och DECO: Det bästa med att vara med matte vid datorn är att hon för en gångs skull sitter STILLA länge, det gillar jag!

    SvaraRadera
  9. Vi är också så glada för Nikitas skull. Och för hennes mattes, för tänk att få en så intressant, personlig och talangfull sambo. Och med en alldeles unik charm!
    Jag närmar mig också pangsjis-stadiet men tycker jag är mig rätt lik. Fast jag väljer nog bort hyllhoppandet lite oftare nuförtiden...
    Matte hade också datorproblem i helgen men tack och lov kom husse och klickade allt i ordning igen.
    Tassklappar

    SvaraRadera
  10. GUNILLA och FRASSE: Jag tycker också att jag är mig precis lik som jag var i yngre dagar. Men det är bra att skylla på åldern, om man nån enstaka dag vill ta igen sig.
    Matte går en datakurs och lär sig ett program som är rätt svårt. Och det bara måste hon fixa själv. Tur jag finns som lugnande faktor.

    SvaraRadera