Som sommar

Nu har han övergivit mig, igen...

I morse tassade jag hejdå till husse igen. Hur kan han fara upp till norra landet, med all snön som är där? För att inte jama om hur tasskallt det måste vara. Jag har påjamat massor med gånger att jag behöver hans mjukmage på kvällarna. Inte kan jag övertyga matte om att lägga sig i soffan heller. Hon envisas med att sitta i min fåtölj. Det får förstås duga med hennes knä i avsaknad av husses mage. Men visst är det märkligt med detta jobb, som ideligen hindrar den sysselsättning, som verkligen är viktig?

Även för övrigt har det varit en halvseg dag. Rejält med pälsblåst, och samtidigt en del minusgrader, gjorde att jag begränsade utejobbet till ett minimum. Jo, jag inspekterade ju växthuset också, tillsammans med matte. Där var det sommarvarmt, minsann! Solen hade värmt upp det, så det var varmare där, än inne i mitt hus. Jag hade ingen lust alls att tassa ut därifrån. Matte och jag hade en dispyt om detta. Hon menade, att hon inte hade tid att stanna där längre, men det tyckte jag gott hon kunde göra. De är på tok för jäktade, våra människor, och tar sig inte tid att sitta ner och njuta. Naturligtvis slutade det med att hon utnyttjade sin storlek och lyfte ut mig.

Precis som vanligt, alltså...