Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







onsdag 8 maj 2013

Teori och praktik är inte samma sak


Det är inte ens en vecka sedan jag funderade på mattes uttalande om att jag skulle vara någon slags expert på att vara vid hennes fötter. Både min tro och mina vänners kommentarer här var att jag skulle tolka utlåtandet positivt. I teorin, ja. I praktiken, nej!

För nu är det ju så, att man kan vara hur skicklig och meriterad som helst på nära-fötterna-området, men vad hjälper det, när ens matte inte når upp till lägstanivå när det gäller att se sig för??? 

Vad händer då? Jo, man blir trampad på tassen när sagda matte håller på och fyller en kruka med jord, för att sedan ta ett steg bakåt utan att se om en katt sitter där! Man protesterar givetvis högt mot denna ojusta behandling, och inser att ens expertkunnande står sig slätt, när det ska matchas mot klumpiga människor.

Hon fick klara resten av krukorna utan min hjälp.     

12 kommentarer:

  1. Aj aj, tasstrampning är lika otrevligt som svanstrampning. Förstår inte varför människor inte kan se sig för! *hytter med tassen*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Riktigt otrevligt var det! Och nog är det obegripligt att de inte kan hålla rätt på sina ynka två fötter.

      Radera
  2. Oj då. Når inte matte ens upp till lägstanivå när det gäller att se sig för. Då har du ett problem. Men det är givetvis matte som drar det kortaste strået. Jag blir nästan full i skratt när jag tänker på hur hennes krukor kommer att se ut när hon ska klara av dem själv. Ha-ha-ha-ha....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog har jag problem, alltid! Jag är nämligen HELT övertygad om att det inte var sista gången detta hände.
      Ja, det blir nog inte mycket till krukor, de som blev gjorda sedan. Blir väl bara några spretiga kvistar som klarar sig. Det kan hon gott ha.

      Radera
  3. Förstår inte att de skall vara så klumpiga, precis som du jamar har de bara 2 fötter att hålla rätt på medans vi har 4 och klarar det galant.
    Tycker nästan synd om mattes krukor som inte får din översyn, de är ju utdömda i förväg.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns många saker med våra människor som vi aldrig kommer kunna begripa oss på, så är det bara. Vi får väl se när matte ska göra flera krukor, om jag har överseende med fadäsen och kommer och hjälper till. Ska fundera på saken.

      Radera
  4. Klumpiga mattar och hussar! *fnyser*

    SvaraRadera
  5. Men Gustav din stackare, blev du trampad på dina tassar oxå, vilken matte du har som inte ser sig för :( Suckjam alltså
    Våra tvåtassade tvåbeningar måste kunna se sig för, eftersom dom bara har två *Tassar* Mjau
    Du får jama med din matte nästa gång, att hon måste se sig för, *tassar om*

    Läste inne hos Freddy på Södertälje katthem, att du jamade så här:
    **En stor och enig kattarmé är nog enda chansen till förändring.**

    Håller vi jamas med om.
    Det gäller nog i detta fallet oxå, att dom måste se sig för, så vi inte sitter bakom dom så vi blir trampade på :(

    Många tasskramar till dig kompis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har jamat till matte så många gånger, och hon lovar att försöka se sig för. Men jag tror jag ger upp snart, för rätt som det är händer det igen... :(

      Radera
  6. Men så klumpigt av matte! Bara rätt åt henne att du inte ville tassistera med resten av krukorna. Här brukar jag bli puttad på när jag är nära,ivägen som de säger, matte hasar fram med fötterna då för att inte trampa på mig, det var ju omtänksamt i och för sig men inte är det skoj att "flyga " iväg heller. Vad ska vi hitta på för lösning på problemet tro?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt ärligt har jag inget svar på problemet. Är rädd för att det tar alltför lång tid för de tvåbenta att utvecklas så långt att de får vår kroppskontroll. Den här gången var jag ju inte framför, utan bakom. Det blev förstås alltför avancerat för matte. *suckjam*

      Radera